Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

(A)socialt företagande

Jag lyssnade häromdagen på en man som berättade om sitt sociala företag. Med hans språkbruk innebar det ett företag som drivs utan vinstintresse och i syfte att hjälpa personer i Fas 2 och Fas 3 ut i arbetslivet igen. För att finansiera detta får han pengar från Arbetsförmedlingen för varje person och dag som de är inskrivna hos honom. De som är inskrivna hos honom är ofta äldre invandrare utan någon högre utbildning, som inte kan så bra svenska och som dessutom kan ha krigstrauma bakom sig. De får lära sig enklare praktiska färdigheter som trädgårdsarbete och sömnad.

Några saker som han sa dock gjorde mig högst fundersam:
 

• Det tar många gånger lika lång tid att få in en person tillbaka till arbetsmarknaden som den personen har varit arbetslös.
• 30-åriga beteendevetare kan inte hantera den här typen av klienter
• Vi tar bara emot och anställer äldre klienter. Det är ett krav från vår sida
• Arbetsgivare är rasister eftersom de ställer krav på svenska språkkunskaper
• Arbetsgivare bara utnyttjar det faktum att man kan få gratis arbetskraft i FAS 3
• Det finns inga arbeten
• Vi blir ombedda att utföra massor av uppdrag som vi inte kan åta oss eftersom vi inte har tillräckligt med personer.
* Vi utfärdar inga intyg på kunskap, men vi skriver en sammanfattning om personens utveckling till AMS.

Han har självfallet en del poänger i detta. Men det är en väldigt onyanserad, och i vissa mått, föraktfull syn på andra människor som framträder.
 

"30-åriga beteendevetare kan inte hantera den här typen av klienter/ Det tar många gånger lika lång tid att få in en person tillbaka till arbetsmarknaden som den personen har varit arbetslös."

Jag känner ett par personer som arbetar med coachning inom ramen för arbetsförmedlingen. Personer som är just i denna ålder varav minst en (som jag själv) har beteendevetenskaplig bakgrund. Det som mannen i mitt exempel säger tar honom flera år, har hon gjort på 10 x 1,5 timme – vid ett flertal tillfällen. Jag förstår också att detta inte är sant för alla 30-åriga beteendevetare, men jag tycker inte heller att man ska uttala sig så svepande, framförallt inte som man vid en jämförelse är den som går förlorande ur striden… Är företaget så effektivt som han då påstår? Är de färdigheter som han lär ut de som behövs på den svenska arbetsmarknaden och är det samhällsekonomiskt effektivt att satsa på hans typ av verksamhet? Svårt att veta. I vart fall är denna typ av uttalanden om beteendevetare respektlöst och inte förenligt med den bild av humanism som han målar upp. 
 

"Vi tar bara emot och anställer äldre klienter. Det är ett krav från vår sida"

Faktum är att selektera ut människor på detta vis kan vara diskriminering. Ålder är nämligen en diskrimineringsgrund.
 

"Arbetsgivare är rasister eftersom de ställer krav på svenska språkkunskaper"

Att ställa krav på kunskaper i språk är inte diskriminerande eftersom språk är en kunskap som man kan lära sig. Det är inte en diskrimineringsgrund enligt lag. Jag är också av den uppfattningen att det finns en rasism i arbetslivet. Samtidigt tror jag att det är viktigt att inse att som bra chef är det min skyldighet att säkerställa att jag anställer rätt personer. Om jag (eller övriga anställda) inte kan kommunicera med den personen som jag anställer så kommer det att drabba hela gruppen – även den nyanställda. Kravet på god kommunikation med övriga anställda och kunder spelar självfallet olika stor roll beroende på vilken typ av arbetsuppgifter vi pratar om. Men som chef så har jag en absolut skyldighet att säkerställa att jag kan kommunicera med personen på ett sådant vis att jag kan ge tydliga instruktioner, bra feedback och även kunna kommunicera kring avtals- och lönefrågor, för att säkerställa att personen känner sig trygg i sin anställning och kan utvecklas inom ramen för den. Säkert använder en del arbetsgivare av detta som en ursäkt för att inte anställa och säkert är vi en del chefer som kunde anstränga oss något mer, kanske är vi för försiktiga. Men enbart rasism är en för enkel förklaringsgrund och dessutom oförskämt mot alla de arbetsgivare som arbetar hårt för att faktiskt anställda på ett bra och icke diskriminerande vis.
 

"Arbetsgivare bara utnyttjar det faktum att man kan få gratis arbetskraft i FAS 3"

Säkerligen finns det sådana, men vi är också många som aldrig skulle komma på tanken. Jag förstår inte varför man väljer att hela tiden polarisera på detta viset, utmåla arbetsgivare som onda och elaka. Det gagnar varken klienterna, samhället eller nyföretagande (framförallt inte som företagen är något av en förutsättning för att få ut personen i arbete). Vi arbetsgivare är mer eller mindre kompetenta och vi förhåller oss till saker på olika vis, men onda, knappast. När ett sunt företag väljer att ta in en praktikant gör man det för att man hoppas att man ska kunna anställda den personen. Allt annat är generellt sätt ekonomiskt korkat. När du plockar in en ny person och sedan tar bort den personen igen så blir det störningar i gruppen som påverkar arbetsmiljön och produktiviteten. Att ta emot en person med någon form av problematik är en chanstagning, det är inte säkert att den potential jag tycker mig se realiseras under praktikperioden och framförallt så kostar det mycket pengar i början att handleda och sätta in personen i arbete. Jag har alltså aldrig tagit in en praktikant som jag inte har hoppats och trott att jag ska kunna anställda. Därmed inte sagt att jag anställt alla praktikanter (vilket givetvis kan bero på brister hos mig och mitt ledarskap likväl som hos dem).

"Det finns inga arbeten"

Jodå, det gör det visst. Vi som rekryterar har nämligen stora problem att hitta lämplig personal. Däremot så är ett problem att vissa företag har för omfattande kompetenskrav (måste man verkligen ha gått ut gymnasiet för att jobba i kassan på ICA?), att det finns för få egenföretagare som plockar upp alla de affärsidéer som bara ligger och skräpar och att man inte tänker tillräckligt kreativt på hur man ska kunna hjälpa den arbetslösa personen som står framför en.
 

"Vi blir ombedda att utföra massor av uppdrag som vi inte kan åta oss eftersom vi inte har tillräckligt med personer. Vi gör en del, men långt ifrån allt. Vi ligger väldigt lågt med priset på våra tjänster 110 kr/h efter RUT."

Detta påstående är för det första en direkt motsättning till påståendet att det inte skulle finnas några arbeten. För det andra: om det nu finns så många uppdrag som de inte kan åta sig, så har de funnit en nisch med tydligt efterfrågan. Då undrar jag varför man inte väljer att starta ett företag och anställda dessa personer, till en rimlig lön i stället för att behålla dem i Fas 3. Är det för att man är ute efter pengarna (vilket jag i o f kan förstå, men i så fall kanske man inte i samma andetag ska klanka ner på andra som utnyttjar systemet)? Eller vad är orsaken? För övrigt är det minst sagt en smula oetiskt att utmåla sig själv som så billiga. Jag anlitar vit städhjälp som är ytterst professionella och jag betalar 150 kr/timme efter RUT. Jag har svårt att se att detta social företag skulle ha det så kärvt ekonomiskt som han anser, snarare borde han göra en rätt god vinst eftersom de tar näst intill marknadsmässiga priser, de slipper betala löner och avgifter samtidigt som de får bidrag.
 

"Vi utfärdar inga intyg på kunskap, men vi skriver en sammanfattning om personens utveckling till AMS."

En av de saker som många arbetsgivare tycker är viktigt är formella meriter – alltså någon som intygar att någon behärskar en specifik färdighet. En bra CV som visar vad man har gjort och vad man de facto kan. Detta får dessa personer ingen hjälp med. Något som jag finner märkligt eftersom det är en nödvändighet ur ett långsiktigt perspektiv. Att han, enligt egen utsago, ringer arbetsgivare och övertalar dem att ta emot klienter, det är gott och väl. Men vad händer när personen vill byta arbete? Då finns fortfarande ingen formell kompetens, inget som personen kan använda utan han eller hon riskerar att fastna där de hamnade från början, som livegna. Det görs inte självständiga utan ett von Oben perspektiv anläggs på dem, säkert i alla välmening. Och detta samtidigt som han menar att det som de lär ut inte är professionellt. Då undrar jag så klart varför man inte lär ut på en professionell nivå? Har man månne hamnat i ett tänkande att det som de erbjuder inte är ”riktiga” utbildningar till skillnad från kurser som finns i kataloger. Och om så är fallet: erbjuder de inte då bara ”terapi utbildning” för att hålla dem sysselsatta snarare än att verkligen lära dem något?

Med allt detta sagt, så vill jag påpeka att jag faktiskt inte vet hur kompetent han och hans företag är, om de lägger ner själ och hjärta i projektet, om de vill tjäna pengar genom att utnyttja de som har de svårt, eller om de uppriktigt menar väl men har hamnat lite snett. Kanske uttrycker han sig bara klumpigt. Jag vet inte.

Jag vet dock att många människor påstår sig vara sociala entreprenörer (eller liknande) idag. Det låter många gånger så fint när de pratar om det och jag är en stor anhängare av konceptet. Men när en person säger två saker samtidigt är det alltid värt att dra öronen åt sig. När en person hävdar humanism och empati och samtidigt uttalar sig nedlåtande om specifika personer eller hela grupper utan att ha belägg för det – då är det något som klingar falskt i mina öron. När en person är onyanserad i sitt förhållningssätt och målar ut stora grupper i samhället som inkompetenta eller ”motståndare” då är i vart fall inte jag intresserad av att ge mitt stöd. Hur behjärtansvärt det än må vara. Vi behöver solidaritet och kommunikation. Inte polarisering och billigaste formen av retorik.

Photo: Gabriella Fabri