Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

Det är fegt att sparka personer för att de inte gillar dig!

Det är fegt att sparka personer för att de inte gillar dig!

Kommer ni ihåg historien om flickan som blev av med sitt arbete på McDonalds för att hon uttryckte sig nedvärderande om sin chef i en blogg? Han sade sedan upp henne och skrev i sin tur om det i glada ordalag på sin Facebook (läs historien här).

För det första: Varifrån kommer behovet av att göra ner en specifik person på sin blogg? Varför talade hon inte privat med sin chef om hon var så missnöjd och varför finns det överhuvudtaget ett behov av att sprida så negativa omdömen om någon – hade det inte räckt att prata med sina närmaste om det var så att hon behövde få ventilera en besvärlig situation?

För det andra: Hur tänker den chef som går in och avskedar någon som uttrycker sig vanvördigt om honom i en blogg? Även om det inte är trevligt så har hen i alla fall fått en indikation på att hen har ett problem med en anställd. Ta den informationen och låt det bli början på en dialog i stället. Lös problemet! Det är fegt att sparka någon bara för att han eller hon inte tycker om dig. Och ärligt talat: är det rimligt att anta att någon anställd tyckte att reaktionen var i paritet med det brott som hon hade begått?  Sannolikhet inte. Hur ser de på chefen nu?

För det tredje: Hur kan han ens tänka tanken att gå in på Facebook och uttrycka skadeglädje över att sparka någon? Vilka signaler skickar de till de andra anställda? Osäkerheten kommer att gro i arbetsgruppen och han befäster det onödiga avståndet mellan anställda och chefer.

Nå, han var förstås inte ensam utan det har förekommit rapporter om det England, i en skola i USA (även om det var läraren som råkade illa ut den här gången) och på Volvo här i Sverige. Illojalitet kallas det för när man uttrycker sig negativt om ett företag som man arbetar på - pyttsan säger jag - det företag som inte tål lite generellt hållen kritik eller frustration kan lägga ner verksamheten direkt.

Så hur ska man förhålla sig då? Ska man undvika social media, ska man inte lägga till kollegor på Facebook?

Den sorgliga sanningen är att självfallet ska du som chef inte lägga till dina anställda på Facebook. Orsaken till det är att dina anställda eller dina elever befinner sig i en beroendeställning till dig. De kan därmed känna sig tvingade att acceptera dig som vän. Även om de är rädda för att du kommer att bete dig som cheferna ovan…

Ska man då acceptera en förfrågan från en anställd?

Den första grundprincipen är att du måste vara konsekvent. Säger du nej till Tore för att du tycker att han är lite töntig så kan du inte sedan svara ja till coola Caroline. Det här är ingen högstadieskolgård där du kan välja och välja bort folk efter vad du tycker om dem. Du är chef och måste därmed inkludera alla dina medarbetare. Däremot så har du självfallet rätten att säga nej till alla kollegor, med just den hänvisningen att de är kollegor och att du väljer att skilja på arbete och privatliv.

Jag har valt att gå åt andra hållet och har kunder, anställda, familj och vänner i en salig blandning på min Facebook och alla har samma rättigheter och kan se allt jag skriver och gör. Faktum är att jag anser att det har gjort mig till en bättre människa, som fattar bättre beslut och är mer medveten om hur jag uttrycker mig. Om jag vill skriva något och tänker tanken att detta vore olämpligt för mina kunder att läsa, måste jag ställa mig frågan om jag bör skriva det till mina vänner, eller om jag bör tänka en vända till. Om mina anställda riskerar att tycka att skämtet är olämpligt bör jag noga fundera över hur roligt skämtet egentligen är – i stället för att skriva skämtet någonstans där de anställda inte kan se det. Om jag är en bättre människa på jobbet än vad jag är privat så är det faktiskt dags att även låta mina nära och kära ta del av Hanna-Karin modell bättre.

Så, acceptera förfrågningar om du tror att du kan göra något bra av det, annars bör du nog konsekvent avvisa alla. Framförallt om du inte klarar av kritik.