Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

Från World of Warcraft till the War room

Magnus Holmberg skriver för Megafon

Om jag går på en intervju och ska berätta något intressant om mig själv och mina tidigare erfarenheter, och jag skulle säga ”Jag har spelat World of Warcraft i 7 år”, skulle nog många rynka lite på ögonbrynen. En del skulle säkert avråda mig från att säga det, för varför ska jag skylta med att jag suttit framför en dator och lekt bort 6000 timmar när jag kunde ha gjort något som jag kunde ha gjort något som gav mig användbara erfarenheter? Dessa tankar är förståeliga för folk som inte har varit i kontakt med datorspelande tidigare, men stämmer dem?

När jag var 16 år släpptes spelet som jag skulle komma att spendera mycket av min tid i de kommande åren. World of Warcraft är ett rollspel där man spelar en karaktär i en fantasivärld som är full av andra spelares karaktärer. I början spelade jag mest för mig själv och tänkte inte så mycket på de andra spelarna, men efter ett tag upptäckte jag det som kallas "raiding". Man går ihop många spelare för att ta sig an extremt svåra utmaningar som kräver mycket samarbete och träning.

När det kommer till raiding blir ett spel som detta faktiskt ganska likt arbetslivet. Spelare tillhör en guild som kan liknas vid ett företag. Målet är att komma så långt i spelet så snabbt som möjligt. För att åstadkomma detta och samordna upp emot 40 personer, så krävs det en ledning med folk som har hand om att rekrytera folk, planera strategier, delegera ut arbetssysslor, hantera konflikter med mera.

Efter att ha spelat i några år startade jag en egen guild och var då tvungen att tänka på alla dessa saker. Det första jag gjorde var att via kontakterna jag knutit genom att träffa folk i spelet, hitta folk som hade liknande förhållningssätt till spelet som jag hade. Att vara tydlig med sina mål och ambitioner är något som jag tycker är väldigt viktigt för att kunna samarbeta och lyckas med det man vill åstadkomma. Människor, både i spel och i arbetslivet, har väldigt olika ambitioner. En del vill lägga ner väldigt mycket tid och bli en av de bästa i världen. Att teama upp denna med någon som bara vill spela för skojs skull är ett recept för katastrof.

För att få ihop ett fullt lag så var jag även tvungen att rekrytera utanför mitt kontaktnät. Med en enkel hemsida och marknadsföring på forum och i spelets chatsystem kunde jag ta emot ansökningar. I ansökningarna och under senare intervjuer fokuserade jag på att försöka hitta folk som verkade vara intelligenta, osjälviska och ha lätt för att lära sig. Vissa ledare fokuserar helt på tidigare erfarenheter, men för mig är det viktigaste att försöka se potentialen hos människor och försöka att se hur de skulle passa in i gruppen. Det kan finnas spelare som inte har spelat så länge och således inte har så mycket erfarenheter inom spelet, men om denna passar in bra i gruppen och har viljan att lära sig så ger det enligt mina erfarenheter oftast ett bra resultat i slutändan. Tar man in någon som har jättebra erfarenheter men som inte fungerar med gruppen, är det stor risk att konflikter uppstår vilket leder till sämre samarbete och eventuellt tvingas man gå tillbaka till rekryteringsprocessen för att försöka hitta en ny spelare.

När det kommer till att planera strategier tycker jag att det är viktigt att inkludera alla och låta alla komma med idéer och ge synpunkter. Detta ger en bra gemenskap och får gör att det blir mer av en gruppinsats när man kommer längre i spelet. Det gäller dock att kunna balansera detta mot effektivitet. Ska man låta alla bestämma medans man sitter och raidar kan det lätt bli rörigt. Min strategi för detta var att ha ett möte innan varje raid för att lyssna på vad de andra spelarna har för idéer och planera upp kvällen så att alla vet vad som ska göras och kan ha fokus inställt på det.

Detta är bara en del av det arbete som görs inom en guild i ett spel som World of Warcraft, så nästa gång du träffar någon som har ägnat mycket tid åt att spela, tänk på att den med stor sannolikhet kan ha erfarenheter som kan vara till nytta i arbetslivet.

Photo: Guillermo Ossa