Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

Gästskribent: Regelryttarna som styr Sverige

Anna af Rolén gästbloggar på Megafon

Jag generaliserar, men vi i Sverige är fantastiska på att vara regelryttare och att döma andra för att de inte följer våra mönster. Hela vårt samhälle är uppbyggt på att alla ska följa normen och de som står ut eller inte följer våra regler gör och har fel.

På en resa till Cypern fick jag en tankeställare. Efter att vår hyrbil hade havererat och ägaren till den lilla bilfirman kommit för att hjälpa oss, körde hans fru hem oss till hotellet. Det var en väldigt trevlig kvinna och vi började diskutera skillnaden mellan Sverige och Cypern. 

På något sätt kom vi in på trafikregler och vilket förhållningssätt bilisterna på Cypern har till dessa regler . Ett exempel är: Om två bilar möttes på enkelriktad gata, flyttade sig bilarna till varsin sida vägen så att båda kunde passera.De konstaterade bara att personen i den andra bilen antagligen hade en fullt godtagbar anledning för att köra åt fel håll. Alltså var problemet löst. Min uppfattning är att om samma händelse hade utspelat sig i Sverige hade den bilisten som kört åt rätt håll reagerat med att stå kvar i vägen, tutat och blängt ilsket. Detta för att den andre personen skulle förstå att de faktiskt hade gjort fel. Vilket i sin tur innebär att problemet hade blivit större än vad det verkligen var.  

I vår vardag stöter vi på personer som irriterar oss eller som vi rent av blir arga på. De stör vår vardag, våra normer och våra värderingar. Det kan vara föräldern i affären som låter sitt barn skrika och inte går ut eller på något sätt tystar barnet,  bilisten som tränger sig in framför dig när du kör eller varför inte grannarna som snickrar sent på kvällen och inte visar någon hänsyn till att du vill sitta ute och njuta av tystnaden på sommarkvällen. Vi känner alla igen oss i åtminstone någon av dessa situationer. Men vad vet vi om dessa personer och om deras situation i livet?

Föräldern i affären kanske är på väg till en akutsituation. Skyndar iväg för att hjälpa och på vägen inser att barnet är ledsen och behöver bytas på och i all hast står väskan kvar i hallen innanför dörren. Det kan vara därför barnet i affären skriker och därför som föräldern inte är närvarande nog för att trösta. Vad vet jag?

Bilisten som tränger sig in blir kanske lika förvånad och rädd som du. Du kanske inte syntes. Du kanske körde för fort och uppfattningen var att filbytet skulle vara avslutad innan du hann fram eller så kanske det fanns ett behov att väja för något på körbanan. Det kan vara därför bilisten trängde sig in framför dig när du kom åkandes. Vad vet jag?

Dina grannar kanske försöker förbättra för sig och sin familj. De kanske inte har råd att anlita en hantverkare som arbetar i deras hem på dagarna och själva måste arbeta på dagen för att försörja sin familj. Det kanske är den enda tid de har på sitt schema. Det kanske är därför grannarna snickrar sent på kvällen. Kanske är anledningen något ännu värre. Vad vet jag? Och vad vet DU?

Att sätta sig in i andra personers situation och försöka förstå deras agerande, istället för att döma dem, är inte lätt, men det gör vardagen lättare. Den energi som det tar att vara arg på en annan människa är bättre spenderad genom att fokusera på sig själv. Och i slutändan kommer du att bli lyckligare.

Som ledare och chef vet du inte heller varför dina anställda missköter sina arbetsuppgifter om du inte frågar! En person som alltid är sen till jobbet, kanske sliter för att få det att fungera. Kanske har de barn hemma som är i trotsåldern och är omöjliga att få iväg till dagis. Kanske har de ett förhållande som inte fungerar, kanske är personen bara lat. Vem vet? Inte jag och inte du... Om vi inte frågar... 

Vi kan lära oss av cyprioterna och deras inställning till trafikregler. Det finns antagligen en fullt godtagbar anledning till varför personerna i din närhet gör som de gör. Du som chef kanske kan lösa hela personens situation genom att fråga och vara flexibel i fråga om en lösning. I slutändan mås du själv bättre och får en lycklig, mer produktiv och lojal medarbetare.

Vi behöver inte fler regelryttare som bestämmer vad andra ska göra. Så se det som en utmaning - försök att ha överseende nästa gång du känner dig arg och irriterad.

Photo: John Nyberg