Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

Hon ljuger så att hon tror det själv!

Om lögner på Grensmans Megafon

Konsulten står framför oss och presenterar olika möjligheter och förslag. Han visar på sin Power Point-presentation: 

”…och Carina sade att just det här inte kommer att bli aktuellt för er."

”Nej men det har jag aldrig sagt” protesterar Carina från sin plats. 

”Oj, då måste jag ha missförstått dig.” säger konsulten utan några åthävor och går vidare med sin presentation.

Förmodligen hade han helt rätt (och gjorde det enda rätta). Han hade missförstått eller möjligen hade Carina missförstått. Men resultatet var det samma: De hade inte samma bild av vad som sagts i en specifik fråga.

Det är tråkigt när min hågkomst av vad du sade inte motsvarar din hågkonst av vad du sade och vi därefter anklagar varandra för att ljuga. Hela tiden hör man folk som kastar ur sig den anklagelsen eller i ovanstående replikskifte skulle svarat med ett harmset ”men du SA faktiskt det!” Ett uttalande som faktiskt innehåller en indirekt anklagelse om att den andra personen ljuger; ”innan sade du A och nu säger du B”. Konflikten är ett faktum. 

"Ja, jag vet att jag sa att vi skulle träffas klockan sex men jag menade så klart på morgonen och inte på kvällen – för hade jag menat klockan sex på kvällen hade jag sagt 18. Och alla jag känner träffas på morgonen för att promenera. Det är ju självklart!"

För det första ska vi vara väl medvetna om att vi glömmer bort exat vad som sades och i stället kommer vi ihåg vår tolkning av vad som sades. Och tolkar, det gör man utifrån sitt ”tagna-för-givna”, alltså utifrån den bild av världen som man har och genom de glasögon som man tittar. Är man t.ex. van vid att bli illa behandlad är det mer sannolikt att man kommer att göra en tolkning som är mer negativ än vad en person som inte är van vid att bli illa behandlad skulle göra.

För det andra så kan man komma ihåg den exakta ordalydelsen, man kan till och med ha det sparat på mejl, och ändå missförstå varandra. Vi använder inte orden på samma vis, mycket är underförstått, och igen, vi lever i viss mån i olika världar. 

Ett vanligt exempel i säljsammanhang är det som kallas för att översälja. Säljaren målar, utan att ljuga per se, upp en värld fylld av sockervadd och rosa moln för kunden som lämnar mötet lyrisk och lycklig. När det sedan kommer till leverans motsvarar så klart inte denna den bild som kunden hade i huvudet. Säljaren kan då, med rätta, hävda att han aldrig lovat rosa moln. Är säljaren duktig kan ha visa att han de facto inte gjort det heller, det vara bara så kunden tolkade och upplevd det, varpå säljaren vinner tvisten. (Dock lär han förlora en kund eftersom kunden kommer att känna sig lika lurad i alla fall). 

Ett intressant experiment du kan göra är att spela in ett samtal med en annan person. Låt det ligga och lyssna på det en tid senare. Hur mycket skiljer det sig ifrån hur du minns det, och på hur många olika vis kan du tolka det på nu? Jag lovar att du kommer att bli chockerad!

Så, är du utifrån detta verkligen säker på att personen framför dig ljuger? Är du säker på att det inte är en mer sannolik förklaring att någonstans i kommunikationen så tappade ni bort varandra? Och när du börjar inse att det oftast handlar om just kommunikation blir din utmaning att inte bara förstå den andra personens ståndpunkt utan dessutom kunna backa. Att rätt och slätt kunna släppa på prestigen och din rädsla för att göra bort dig och acceptera att denna gång har du missförstått, övertolkat eller själva uttryckt dig oklart.

Låt alltså alltid första tanken vara att ”Oj, jag måste ha missförstått” och först som andra tanke tänka att personen ljuger, hur säker du än känner dig på att du står inför en notorisk lögnare. Och låt oss gå och ställa oss framför spegeln och öva på meningen: ”Oj, då måste jag ha missförstått dig.” - Vi har övat länge nog på meningen: ”Du ljuger!" 

Photo: Israel Papillon