Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

Mikromakt är också makt

Emma Liljekvist skriver för Grensmans Megafon

 

Du går fram till en person på bussterminalen och frågar vad klockan är, ni får ögonkontakt men personen i fråga väljer att vända bort blicken och låter bli att svara, känslan som du lämnas kvar med är utanförskap, du blir ställd, bortgjord och generad. Många tankar hinner passera - Ska jag ställa frågan igen? Ska jag gå vidare? Var jag otydlig? 

Den tilltalade personen gör dig “osynlig” – personen utsätter dig för mikromakt. Hen hör vad du säger med väljer att inte svara på din ställda fråga! Resultatet av detta kan bli att du känner dig nedstämd och har du redan dålig självkänsla är detta inget som direkt lyfter upp dig eller som får dig att ta initiativet till att fråga igen.

I Svenska akademins ordlista kan vi konstatera att mikro betyder liten eller små och att makt är förmågan att göra eller åstadkomma något. Orden i sig har för mig inte känts så väldigt betydelsefulla och jag har heller inte lagt in så mycket tanke eller värde bakom dem. Men tillsammans bildar orden uttrycket “Mikromakt”, ett relativt nytt ord för mig, som visar på en situation när du, till exempel, blir osynligjord eller kanske till och med är den som osynliggör.

Sedan många år ses jag och mina tio närmsta vänner regelbundet. Vi alla har ofta mycket att tala om och följa upp vad som sker i varandras liv. Vi har känt varandra länge (vissa av oss går tillbaka ända till dagistiden) och vi har alla våra roller som vi intagit eller blivit tilldelade. Jag har lagt märkte till att när diskussionerna är igång och en utav oss kommer in på ett ämne som vi andra tycker är mindre intressant eller kul, så väljer många av oss att byta ämne eller titta åt ett annat håll - även fast ämnet redan har börjat diskuteras. Ohyfsat och osynliggörande som syftar till att utöva vår makt, få personen att byta ämne eller tystna – vi utövar mikromakt mot varandra!

Med detta nyvunna ord till min vokabulär så har jag fått bättre förstående för detta beteende. Det handlar inte om att vi vill eller medvetet utövar det – utan snarare om att det faktiskt är en vanlig strategi att förhålla oss till varandra och eftersom vi insett detta låter vi inte varandra komma undan med det utan. Istället har vi tillsammans suttit ner och pratat igenom att vi är dåliga på att lyssna på varandra och att vi ska ge varandra utrymme och även hjälpa till att påpeka för varandra när vi går in och utövar mikromak.. Detta är en lättare slutsats att komma fram till för oss som är nära vänner och som har känt varandra länge där vi tillsammans hjälps åt att hjälpa varandra. Jag är inte säker på att det är lika lätt för den person som står på bussterminalen – Att ta till rösten och modet att fråga igen, att ta plats och vinna tillbaka lite av sin självkänsla. Men det är inte heller omöjligt.

Så något tänkvärt inför nästa möte om det så sker på flyget, bussen, konferensen på jobbet eller på restaurangen med vännerna – hjälp varandra att hjälpa andra. Ge personerna i din omgivning möjligheterna till att tala och lyft upp dem som behöver lyftas upp. Tillåt varesig dig själv eller andra att utöva mikromakt. 

 

Photo: by Peripitus (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC-BY-SA-3.0-2.5-2.0-1.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons