Din varukorg är tom.

Strategisk kommunikation

Prestigehungriga chefer

Bild på ett monster

Vi stöter dagligen på ledare i alla dess former inom arbetslivet, familjen eller sporten. Denna kan handla om formella ledare, sådana som har ordet chef skrivet på visitkortet eller informella ledare, sådana som har tagit på sig den rollen för att det faller dem naturligt eller för att organisationen saknar en formell ledare.

Det finns många olika uppfattningar om vad som är en ledare och hur en ledare bör vara, och vi har alla erfarenheter av mer eller mindre bra ledare som vi har stött på under våra liv och karriärer. De ledare som jag tänker skriva om här är de ledare som oftast är de enklaste att identifiera, nämligen de formella ledare som vi stöter på inom arbetslivet. De som har en uttalad roll att som innefattar att styra och ställa över sina medarbetare och fatta de viktiga beslutet. På visitkortet står det arbetsledare, chef, COO, förman, VD eller någon annan prestigefylld titel – vilket inte är samma sak som att de faktiskt är ledare…

Hur kommer det sig då att det är så viktigt för många att vara en ledare eller chef?  Beror det på att man har möjlighet att påverka viktiga beslut?  Att man vill ha en fin titel eller att man att man vill tjäna mer pengar? Vill du vara chef för att du genuint drivs av att lyfta fram och hjälpa andra människor att lyckas? Beroende på vem du frågar kommer du att få olika svar – och även om de flesta förmodligen kommer att säga något i stil med det sista alternativet så är det inte många som faktiskt lever upp till det.

Det har alltid varit prestigefyllt att vara chef.  Man har makten att bestämma och styra på en annan nivå. Men jag menar att den grundläggande kompetensen som man som chef ska bidra med, är att organisationen och människorna inom det lyckas med de mål som de har.Och naturligtvis, vara en ledare i den här rollen. 

Det faktum att det är ett prestigefullt arbete leder till att många av cheferna är just chefer men inte ledare. De har blivit rekryterade på fel grunder och de har strävat efter rollen av fel anledningar. Ofta är det till exempel den bästa säljaren som utnämns till säljchef trots att han inte besitter varesig ledarförmåga eller förmåga att stötta gruppen och får den att prestera bättre.  Hur ofta är t.ex. inte säljchefen den som tidigare har varit dem bästa säljaren, detta trotts att han inte besitter några som helst ledarskapsegenskaper och saknar förmåga att lyfta gruppen.

Men ansvaret ligger inte helt och hållet på dessa personer utan också på oss som enskilda individer. Vi är ansvariga för att lyfta upp de egenskaper vi anser är viktiga hos vår chef. Vi kan endast utgå från oss själva och därifrån arbeta för att skapa en förändring. Jag har många gånger funderat på vad jag själv förväntar mig av min chef och vilka krav som folk ställer på mig som ledare. Ett av mina motton jag försöker leva efter är att leva som jag lär. Det som jag förväntar mig att andra ska göra måste jag också göra själv.

Lars Strömberg, VD på Lerna Bemanning, intervjuas av DN och beskriver där hur viktigt det är, att som företag, leva som man lär. Han säger bland annat: ”Det är nu, i lågkonjunkturen, som detta verkligen testas. Det är nu det visar sig om man vågar hålla fast vid det man talar om.” Han säger också att Det är som att tvinga barnen att bära cykelhjälm, utan att du gör det själv. Om jag säger att det är viktigt att besöka kunden så måste jag visa det också. Det uppfattar de anställda som ett friskt ledarskap. Det handlar om trovärdighet.”

Jag tycker inte nödvändigtvis att man som ledare behöver vara den som ser till att personerna under sig presterar bra i sin roll. Men det jag tycker är att alla chefer och ledare som har ansvar för en att ta sig en funderare på varför de faktiskt har valt just den rollen.  I nästa steg måste de vara ärliga mot sig själva och sina kollegor kring varför han har valt rollen och vilka förväntningar som fnnns på den anställda. På det viset ges en reell valmöjlighet att följa, eller låta bli att följa, den personen. Det är förövrigt den egenskap som jag har sett hos alla de goda ledare som jag har stött på: Att vara ärlig med förväntningarna som de har. Och då har man alltid en utgångspunkt att arbeta ifrån. En nödvändighet för att relationen mellan chef/ledare och anställd ska fungera. 

Photo: Julia Freeman-Woolpert