Att vilja göra gott räcker inte för att faktiskt göra största möjliga nytta. När resurser som pengar och tid är begränsade behöver vi också fundera på hur de används. I den här texten går vi igenom varför Gula båtarna har fel när de säger att det är en framgång att rädda ett liv och vad som händer när vi låter goda intentioner ersätta genomtänkta prioriteringar.
När min bok Peter-Alexander den store släpptes gjorde jag flera intervjuer. När jag läser dem idag är jag redo att ta fram skämskudden. Vid ett tillfälle sa jag något i stil med: ”Om boken bara skyddar ett enda barn från att råka ut för övergrepp så är det värt det.”
Det låter fint, empatiskt och som något en God Människa™ säger. Och därför är också den sortens formuleringar vanliga i välgörenhetssammanhang. “Om vi räddar ett enda liv är satsningen en framgång.”
Gula båtarna – en framgång?
Schibsted, till exempel, startade 2015 en insamlingskampanj för att rädda liv på Medelhavet med Räddningssällskapet som förmånstagare. Insamlingen, döpt till Gula Båtarna, finansierar räddningsbåtar som undsätter flyktingar i sjönöd i den grekiska övärlden. Enligt ett pressmeddelande från Sjöräddningssällskapet, har Gula båtarna samlat in 7 270 000 kronor.
I reklamen för insamlingen säger de: ”Om vi räddar ett enda liv är Gula båtarna en framgång.”
Nå, att vi är flera som faller i samma fälla gör knappast retoriken mer sann eller rimlig. Att lägga 7 270 000 kr på att rädda ett liv, eller all den tid och resurser som går åt för att skriva, distribuera och sälja en bok för att rädda ett barn, det det helt enkelt oftast inte värt. I alla fall inte så länge det finns möjlighet att lägga resurserna på annat.
Problemet med formuleringen är alltså att den döljer den avgörande fråga: Använder vi begränsade resurser så att de gör rimlig nytta?
Begränsade resurser innebär alltid prioriteringar – ett konkret exempel
Alla resurser är begränsade. Det gäller pengar, tid, personal och uppmärksamhet. När vi använder resurser till ett ändamål kan vi inte samtidigt använda dem till något annat. Detta kallas alternativkostnad – värdet av det bästa alternativet vi väljer bort. Varje beslut innebär därför egentligen två saker: Vad vi väljer att göra och vad vi samtidigt väljer att inte göra.
Nu räddade inte Gula båtarna en människa från att drunkna. Deras insamling på cirka 7 000 000 kr har snarare bidragit till att rädda ungefär 1 600 människor från att drunkna.
Vi kan då räkna ut en ungefärlig kostnad per räddat liv:
7 000 000 kr ÷ 1 600 liv ≈ 4 375 kr per liv
Det betyder att varje räddat liv i detta exempel kostar ungefär 4 400 kr.
Om vi istället tittar på ett annat möjligt sätt att använda samma summa, till exempel genom att besöka UNICEF:s gåvoshop inser vi att vi kan köpa ca 1 750 000 påsar med nötkräm som räddar undernärda barns liv eller ca 4 200 000 doser poliovaccin.
Då kan vi istället fråga: Om även en liten andel av dessa insatser räddar liv – hur många liv kan då potentiellt räddas för samma summa?
Det är en grannlaga uppgift att avgöra hur man ska använda de resurser man har – vad är värt mest? – och jag tänker inte påstå att det ena är värt mer än det andra. Och det heller inte inte min poäng; utan att påvisa att samma resurser kan åstadkomma olika saker i olika sammanhang.
Därför bör frågan också ställas: Använder vi de resurser vi har på ett bra vis?
Ge nu eller ge senare?
För att Gula båtarna skulle samla in pengar behövde de investera pengar. De behövde ha en insamlingsorganisation, de behövde göra marknadsföringskampanjer och liknande, vilket kostar pengar.
(Även om man använder volontärer så måste deras tid motiveras. Ska de arbeta med den här kampanjen eller något annat?)
Säg att de hade 400 000 kr i kassan.
Alternativ A
Skänka summan direkt till Räddningssällskapet.
400 000 kr ÷ 4 400 kr ≈ 90 liv.
Resultat: 90 räddade liv.
Alternativ B
Göra en investering i en kampanj för att samla in mer pengar.
7 400 000 kr (mängd pengar som kampanjen drar in) – 400 000 kr (kostnad för kampanjen) = 7 000 000 kr
7 000 000 kr ÷ 4 400 kr per liv = 1 600 räddade liv.
Resultat: 1600 räddade liv
Alternativ B verkar alltså vara bättre ur effektivitetssynpunkt.
(Även om det naturligtvis är viktigt att minnas att det inte finns några säkra investeringar. Det går inte att veta hur mycket en marknadsföringskampanj kommer att dra in.)
På motsvarande vis kan vi titta på kostnad och effekt av att köpa nötkräm, doser poliovaccin eller fundera över vilka uppgifter eller projekt som volontärer ska genomföra.
Kort sagt; dessa frågeställningar är alltid relevanta. För varje enskilt välgörenhetsprojekt, och för varje idéburen organisation, det vill säga organisation utan vinstintresse, så som ideella föreningar och stiftelser. Att deras syfte är att främja medlemmarnas intressen, social välfärd eller ideella ändamål, innebär inte att de inte behöver fundera hur de ska nyttja de resurser som de har på ett rimligt vis.
Vad som händer om vi inte räknar
Problemet med att bara tänka ”det räcker att hjälpa någon” är att det kan leda till att vi i praktiken hjälper färre människor.
Tänk dig detta enkla exempel:
Du vill göra något gott och har 10 000 kr att donera.
Alternativ A
Du stödjer ett projekt där det kostar 10 000 kr att hjälpa en person.
Resultat: 1 person får hjälp.
Alternativ B
Du stödjer ett projekt där det kostar 100 kr att hjälpa en person.
Resultat: 100 personer får hjälp.
Om du inte jämför alternativen kan du känna dig nöjd med alternativ A. Men konsekvensen av beslutet är samtidigt att 99 andra personer inte får hjälp – trots att det hade varit möjligt.
Det är detta som är kärnan: Att inte resonera kring effektivitet betyder inte att vi undviker prioriteringar. Det betyder att vi prioriterar utan att ta hänsyn till konsekvenserna.
Svåra frågor utan enkla svar
Detta betyder inte att man bara ska maximera siffror. Verkligheten är mer komplex. Andra faktorer kan också spela roll:
- akuta livräddande insatser
- långsiktigt förebyggande arbete
- politiskt ansvar
- humanitära principer
- praktiska begränsningar
Till det så har individer, organisationer och länder, emotionella prioriteringar. Vilka vill vi hjälpa? Vilka områden finner vi extra viktiga eller behjärtansvärda?
Men att helt bortse från effektivitet riskerar att leda till sämre resultat, trots goda intentioner, just för att färre människor tenderar att bli hjälpta.
Från godhetsretorik till genomtänkta beslut
Varje krona vi använder – oavsett om den går till välgörenhet, sparande eller konsumtion – är en krona vi inte kan använda till något annat. Det betyder inte att alla beslut måste optimeras matematiskt. Men det betyder att eftertanke är en viktig del av att faktiskt göra gott.
Diskussionen om välgörenhet skulle vinna på lite mer räknande, jämförelser och konsekvenstänkande och lite mindre fokus på formuleringar som låter bra men inte hjälper oss att fatta bättre beslut.
För om målet verkligen är att göra gott räcker det inte alltid att vilja väl. Då behöver vi också fundera på hur vi gör mest – och bäst – nytta.
Relevanta begrepp
Alternativkostnad
Värdet av det bästa alternativet vi väljer bort när vi fattar ett beslut. Eftersom resurser som pengar och tid är begränsade innebär varje val också att vi avstår från andra möjligheter.
Exempel:
Om du donerar 10 000 kr till en organisation kan du inte samtidigt använda pengarna till en annan. Alternativkostnaden är den nytta den andra organisationen hade kunnat skapa.
Kostnadseffektivitet
Ett mått på hur mycket nytta man får per satsad resurs, ofta uttryckt som resultat per krona. Hög kostnadseffektivitet innebär att en insats skapar stor nytta i förhållande till sin kostnad.
Exempel:
Om en insats kan hjälpa 100 personer för samma kostnad som en annan insats hjälper 10 personer är den första mer kostnadseffektiv, förutsatt att resultaten är jämförbara.
Kostnads-nyttoanalys
En metod för att jämföra olika handlingsalternativ genom att väga deras kostnader mot deras förväntade nytta.
Exempel:
Om två projekt kostar lika mycket men det ena räddar fler liv eller förbättrar livskvaliteten för fler människor kan en kostnads-nyttoanalys hjälpa till att synliggöra skillnaden.
Marginalnytta
Den extra nytta som skapas av att tillföra ytterligare en resurs, till exempel en extra krona.
Exempel:
Om ytterligare 1 000 kr kan rädda fler liv i ett projekt än i ett annat är marginalnyttan högre i det första projektet.
Prioritering (resursprioritering)
Processen att avgöra hur begränsade resurser ska fördelas mellan olika behov eller projekt.
Exempel:
En organisation som har en fast budget måste prioritera mellan olika insatser, eftersom alla projekt inte kan finansieras samtidigt.
