Ann Heberlein, teologie doktor i etik och politiker (M), har en skatteskuld på drygt en halv miljon kronor. Orsaken till denna ska vara att hennes periodiseringsfonder förföll när hon avvecklade sin enskilda firma och att hon inte hade pengar att betala skatten.
Heberlein menar att hon inte kände till reglerna kring periodiseringsfonderna och att hennes revisor inte upplyste henne om dessa heller.
Detta är upprinnelsen till att många harmset uttrycker att Heberlein är inkompetent, en olämplig politiker och visar prov på högst tvivelaktig moral.
Å ena sidan har jag viss förståelse för fördömandet. Man har en skyldighet att känna till gällande lagar och regler. Om man väljer att använda sig av periodiseringsfonder bör man förstå vad det innebär och vilka konsekvenser det får. Och naturligtvis förstår jag att hennes uttalande kan vara lögn, hon kan ha vetat och byrån kan ha informerat henne.
Å andra sidan vet jag många som hade kunnat hamna i en liknande situation utan att vara uppenbart oansvariga eller inkompetenta.
Inte ens Skatteverket verkar veta
Redovisnings- och skattelagstiftning är svårt. Så svårt att Skatteverkets handläggare många gånger kan ge helt olika svar på samma fråga. Inte heller är svaren man får från Skatteverket bindande. Jag kan alltså inte i en tvist hänvisa till att ”Skatteverket sa…”
Så vem ska man då lita till? Antingen får man lägga sitt företag i händerna på en redovisningsbyrå eller så får man göra så gott man kan på egen hand.
Jag har en synnerligen kompetent och professionell redovisningsbyrå – om jag hade avvecklat mitt bolag hade de påpekat konsekvensen av periodiseringsfonderna och hjälpt mig skapa en strategi för att kunna betala. Men det är långt ifrån alla förunnat.
Jag upplever det snarare som mer regel än undantag att vänner och bekanta har betalat dyra pengar för redovisningstjänster som inte utförts korrekt eller inte alls. Något som ibland fått stora konsekvenser för deras bolag och för dem själva.
Det hade kunnat vara jag
Hela den här diskussionen har gjort mig plågsamt medveten om att orsaken till att jag har denna fantastiska byrå är direkt banal: jag råkar ha en vän som driver en redovisningsbyrå, som har hög kompetens inom området och dessutom ovanligt hög integritet. Tre faktorer som borgar för att jag får vad jag betalar för (och mer därtill).
Men utan henne hade jag kunnat vara en av alla dessa som väljer byrå efter bästa förmåga, men i slutändan ändå inte fått den hjälp som jag behövt och betalat för. Och det är inte falsk blygsamhet, det är ett faktum.
Så hur ska jag kunna fördöma Heberlein på de premisserna, utan att vara en hycklare?
Om periodiseringsfonder
Det är uppenbart att många som plötsligt och på stort allvar har börjat diskutera periodiseringsfonder inte har en aning om vad det är.
Som en del i min folkbildningsinsats kommer här lite information. Det är nämligen klädsamt att veta vad man talar om, speciellt om man tänker använda det för att fördöma andra människor för deras misstag.
Från Skatteverket
Periodiseringsfond innebär att du kan skjuta upp en del av beskattningen av inkomsten i näringsverksamheten till ett senare år. Du kan alltså få en viss skattekredit. Du kan också använda periodiseringsfonder till att jämna ut ditt resultat mellan olika år och på så sätt få en jämnare beskattning.
Har du satt av till periodiseringsfond ett år då du har vinst kan du återföra fonden ett senare år då du redovisar förlust och på så sätt kvitta vinst mot förlust.
Det belopp som satts av behöver du inte sätta in på något konto. Du får sätta av högst 30 procent av inkomsten i näringsverksamheten, se nedan. Belopp som du satt av måste återföras till beskattning senast sjätte året efter det år det sattes av. Du kan själv välja att återföra hela eller delar av beloppet tidigare. Avsatta belopp till periodiseringsfond är personliga och kan således inte föras åter av någon annan, till exempel make. Du sätter av till periodiseringsfond i deklarationen, inte i bokföringen.
Jag fastnade i samma smet. Avvecklade fonderna under 5 år innan jag kunde avsluta firman. Det hade varit omöjligt att ta den smällen på en gång.
Har Ann haft redovisningshjälp borde de förstått detta. Sen kan förstås firman avvecklats snabbt ändå, på grund av bristande kommunikation eller för att det fanns tvingande skäl på grund av andra åtaganden?
Jag skulle tro att så är fallet för de flesta, man har inte lagt undan summan, utan behöver ta det pö om pö.
Det jag kanske tycker är tråkigast är att man tydligen inte får göra en avbetalningsplan i dessa fall, utan att det i stället ska utmätas så att man kan betala direkt. Känns som att små misstag kan få mycket långtgående konsekvenser.