Regeringen har beslutat att vi ska ta emot ett stort antal ensamkommande flyktingbarn. I och med att vi gör detta är vi skyldiga enligt internationella konventioner att erbjuda dem olika former av stöd, till exempel en god man.
Riksförbundet för frivilliga samhällsarbetare beskriver uppgiften så här:
Att bevaka rätt innebär att bevaka och tillvarata rättigheter och till exempel se till att personen i fråga får vårdinsatser och bidrag som huvudmannen har rätt till. Att förvalta egendom innebär att sköta om ekonomin, till exempel betala räkningar eller se till att huvudmannen har fickpengar att röra sig med. Med sörja för person menas att den gode mannen eller förvaltaren ska se till att huvudmannens intressen bevakas till exempel så att huvudmannen får den vård eller fritid som den har rätt till.
I artikeln beskrivs hur ett par har valt att avsluta sina arbeten för att i stället vara god man för sammanlagt fyrtiosex unga. Folk tycker detta är orimligt och målar ut paret som fräcka bidragsparasiter vars enda syfte är att tjäna maximalt med pengar på andras olycka. Och menar att vi därför absolut inte kan tillåta detta.
De har naturligtvis helt fel.
- Under flyktingkrisen har vi sett ett stort antal initiativ från civilsamhället. Vissa säkerligen mer seriösa än andra. Men att utgå från att just denna typ av initiativ skulle vara oseriöst, är oseriöst.
- Någon måste ta sig an uppgiften så länge som vi vill leva upp till internationella konventioner. Huruvida det är 23 personer som tar hand om varsitt barn eller en person som tar hand som 23 barn är helt egalt ur ett ekonomiskt perspektiv.
- Migrationsminister Morgan Johansson (S) ifrågasätter lämpligheten hos paret. Det är intressant – för 23 barn á rekommenderat ca 15 timmar per vecka ger arbetsveckor på ca 80 timmar. Jag och många med mig har det som standardarbetstid. Jag hoppas att migrationsministern inte ser oss som olämpliga också?
- Men fråga är om paret verkligen har arbetsveckor på 80 timmar. En person som tar hand om många barn borde kunna utföra arbetet mer effektivt, än den som tar en eller två, tack vare både synergieffekter och skalfördelar. Dels eftersom personen lär sig hur de kan hantera systemen, vad som förväntas i olika situationer och hur man lättast åstadkommer det som behövs. Dels eftersom de kan utföra saker mer effektivt, t.ex kan man tänka sig att de kan ansöka om fyra konton när de går till banken och köpa fem vinterjackor på en gång. På en samhällsnivå är det alltså rimligare än att varje god man sitter med en eller två personer och ska lära sig allt på egen hand.
- Läraren har hand om upp till 30 barn, revisorn kanske ett 50-tal bolag, socialsekreterare på familjeenheten (som har ett mycket mer omfattande uppdrag) kan ha upptill 30* ungdomar. Jag påstår inte att detta nödvändigtvis är önskvärt. Men lite perspektiv skadar aldrig.
- Eftersom de har valt att avsluta sina anställningar kan de fokusera på sina uppdrag och riskerar inte i samma grad att vara upptagna när de behövs – som du eller jag riskerar att vara. (Dessutom kommer två arbetslösa personer förhoppningsvis få deras tjänster.)
- Att vara god man är dessutom inget nio till fem jobb, ur någon aspekt har du jour dygnet runt alla dagar. Och du kan på förhand inte veta hur arbetsbördan kommer att se ut vecka för vecka. Vad vill du själv ha betalt för ständig jour?
Sverige befinner sig i en pressad situation och då måste någon ställa upp och göra dessa saker. För när det inte görs gnäller folk på att ungdomarna inte kommer i samhället, och därför bara kostar pengar. Men när det görs gnäller folk för att någon har mage att tjäna pengar på det.
Hur man än vänder sig så har man rumpan bak.
Kommentarer är stängda.