Ibland är det bra att tänka efter före. Till exempel VAD man faktiskt skriver, VEM man skriver till och vad man rimligen kan UPPNÅ. Och i detta specifika fall: Framförallt och över allt annat; VEM.
Med anledning av en tidigare text om Stenhamraskolan så kände de sig föranledda att skicka ett mejl till mig. Det var inte helt genomtänkt. Det lyder:
Hej Hanna-Karin,
Hörde att du kanske hade uppfattat mitt mail kring skolbytet på ett felaktigt sätt.
Synnerligen oväntat är det inte att jag engagerar mig i frågan kring ett skolbyte då det är jag som skoladministratör som sköter detta tillsammans med Barn & ungdomsförvaltningen. När jag får vetskap att ett skolbyte är på gång, sagt muntligt- Så skickar jag alltid ut ett mail med info om att ett skolbyte ska göras på Ekerös hemsida – helt enligt rutin.
Så att mitt namn hängs ut på din facebook sida undanber jag mig i fortsättningen när jag endast gör mitt jobb.
Tack på förhand & ha en fin dag.
Med vänlig hälsning
Ett sådant mejl kan man naturligtvis inte skicka, så jag svarade med några av de argument som förklarar precis varför detta är olämpligt.
Hej,
Min jurist låter hälsa att det är synnerligen olämpligt, och befinner sig i en juridisk gråzon, att som personal vid en skola besöka Facebook-sidor tillhörande föräldrar till barn gående på skolan, i syfte att inhämta information om dennes privatliv. Något som trots detta skett vid flera tillfällen, enligt uppgift från er.
Vad gäller mejl som skickas från en organisation så är dessa inte att betrakta som skickade från er i egenskap av er som privatpersoner, utan just som företrädare för sagda organisation, varvid man tyvärr får tåla att de hanteras så.
Till det är detta en skola, vilket gör att dessa mejl är att offentliga handlingar och det innebär att t.ex. journalister har rätt att begära ut dem. Något som är gott att ha i åtanke när man formulerar sig.
Slutligen får man väl ändå förutsätta att du är stolt och nöjd med det mejl du skickade. Och det är, som du själv påpekar, en del av ditt arbete. Det är därmed inte tal om en ”uthängning”, då jag på intet vis missrepresenterat innehållet i sagda mejl.
Jag har inte fått något svar på det.
Så varför har jag trots allt maskat namnet i den här texten? För att jag faktiskt är ganska snäll.
Och för att jag misstänker att detta mer är bristande ledning (igen!) än brister hos en enskild medarbetare.
Jag skulle liksom inte få en hjärtattack och dö av förvåning om det skulle visa sig att hon konsulterat skolledningen innan hon skickade det.
Det vill säga samma skolledning som var inne och tittade på min profil på Facebook och råkade trycka på ”Följ” för att sedan snabbt avfölja. Men inte så snabbt att jag inte fick en notifiering. Slarvigt, på min ära!
Reaktioner från läsare
”Jag ska nog börja inleda alla mail med ’min jurist’. Sätter liksom rätt tonalitet från början.”
”Vad folk har svårt med svenskan nuförtiden, även förvaltningspersoner inom skolsektorn.”
”Så synnerligen korkat av henne. Alltihop. Hur kunde hon tro att det skulle komma någonting bra ur att skicka det där mailet?”
”Skolpersonal är lite för ofta omedvetna om att de är myndighetsrepresentanter och att mejlkonversationer i tjänsten är offentliga handlingar.”
”Hon vet att hon jobbar med myndighetsutövning? ELLER??”
”Intrycket man får av hela den här historien är att den verkar vara så osmidigt hanterad av administrationen på skolan. Även det här agerandet från deras sida och nu denna persons handlande. Vid en viss tidpunkt inom en organisation måste man ju idka någon form av självreflekterande. Det är som att flera av de inblandade struntar i eller bitvis saknar insikt om att en del av yrket är att representera organisationen denne företräder, särskilt som offentliganställd. Annars blir det ju bara pannkaka av alltihop.”
”Allvarligt, hon trampar väldigt snett. Dåligt för skolan, dåligt för henne.”
Vi var helt överens om detta, så knappast någon höger/vänsterfråga utan ett systemfel. Fel folk på fel plats helt enkelt. Och olämpliga att hantera omfattande befogenheter. Det blir inte bättre av att det finns föräldrar med uppfattningen att ”nu tar ni (skolan) hand om vår lille Pelle, så han inte blir bänkalkis”. Tyvärr.
