Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

”Ingen, verkligen ingen, vill ha sex med tio främmande män på en kväll.”

”Ingen, verkligen ingen, vill ha sex med tio främmande män på en kväll.”

Så skriver Piteå-Tidningens politiska redaktör Kata Nilsson angående Paolo Robertos sexköpsskandal.

Det finns flera allvarliga problem med den texten, varav det mest graverande är ovanstående sexualmoraliska och osanna påstående.

Det finns siffror på hur många som engagerar sig i den sortens beteenden, de varierar en smula beroende på hur man definierar det, men lusten att ha sex med främmande människor, delta i gruppsex och så vidare, har aldrig varit 0 procent i någon av alla vetenskapliga undersökningar jag läst på området.

Jag känner (och känner till) en uppsjö av kvinnor (och män) som engagerar sig i den sortens aktiviteter. Utan att några pengar byter ägare. Av lust och njutning. (Och ibland; av destruktivitet.)

På det litterära området har vi till exempel Catherine Millets bok Catherine M:s sexuella liv, som beskriver hennes deltagande i gruppsex av varierande slag – och den njutning som det bereder henne.

Eller Nancy Fridays My Secret Garden respektive Forbidden Flowers, vilka båda är samlingar av kvinnors sexuella fantasier. Nu är fantasier inte verklighet, men alla låter naturligtvis inte sina fantasier stanna vid att vara fantasier. Fantasier iscensätts.

Min (och din) sexualitet är inte normen

Faktum är att det finns en lång rad sexuella praktiker där ute som kan synas ointressanta, oanständiga eller osmakliga, men att ta sin egen sexualitet och lättvindigt låta den utgöra norm är minst sagt problematiskt.

Sexuella normer kan fylla ett syfte genom att vi tillsammans upprätthåller viktiga tabun på sexualitetens område, så som att inte ha sex med barn (som per definition inte kan samtycka).

Men det är inte viktigt att upprätthålla tabun kring gruppsex eller människor som vill ha sex med främmande män. Det fyller inget syfte.

Så stympar moraliska tabun människors sexualitet

Moraliska tabun, utan konkret grund, skam- och skuldbelägger vissa människors sexualitet och en lång rad sexuella praktiker osynliggörs. För vem vågar uttrycka sin egen lust i någon form av socialt sammanhang när man riskerar att bli bemött på det viset?

Så uttalanden som Nilssons stympar människors sexliv och gör att de missar potentiella njutningar, eller ännu värre: tvingar in dem i en sexualitet som inte är deras egen, utan ”normens”.

Det är otillständigt att göra så mot sina medmänniskor.

Bild: Andrea Bencik