En elev som utsätts för en allvarlig kränkning i skolan, får ofta tåla att förövaren får gå kvar. Mår eleven inte bra av detta, eller om föräldrarna bråkar för mycket, slutar det vanligen med att det är offret — inte förövaren — som för flytta. Ty så är lagen skriven och så väljer skolledarna att agera.
Rektor kan fatt beslut om omplacering av vilken elev som helst – om det finns skäl, enligt skollagen.
Rektor har dock ansvar för både offret och förövarens utbildning och båda parterna har skolplikt. Att omplacera en elev för att ”straffa” är förbjudet, och anser man att man kan upprätthålla offrets trygghet och studiero (tex via extra bemanning) så får man inte omplacera någon.
Kan man inte det, är det ofta enklare att omplacera offret, och förövarens trygghet kan man vanligen garantera (speciellt som sekretessen kan göra att eleverna och deras föräldrar inte ens vet vilka de är). Och det finns därför ett antal fall där rektor fattat beslut om att just omplacera offret, och när dennes föräldrar överklagat har man gått på rektors linje.
För tänk alla som blir kränkta och mobbade som då skulle behöva få det stöd (de borde få)…
Det betyder naturligtvis också att rektor kan använda denna möjlighet för att omplacera en elev som har utsatts för en kränkning, skulle elevens föräldrar vara allt för besvärliga i sina krav på skolan.
Och är rektor en God Människa™ kan hen se det som sitt ansvar att rädda den stackars förövaren (vem vet vad han har varit med om? Vilka trauman han haft? ), snarare än de direkta och indirekta offren. Som om man var tvungen att välja, och faktiskt inte får välja enligt skollagen.
I det fall som rektor avstår från att omplacera någon är det inte ovanligt att eleven själv ber om att få bli omplacerad, för vem kan lära och utvecklas i samma rum som någon som kränkt en?
Att förövaren går kvar är alltså logiskt utifrån skollagen och skolans uppdrag men helt absurt ur ett mänskligt perspektiv.
Notera att inget av detta tar hänsyn till de andra elevernas situation. De som känner till våldet, övergreppen eller liknande och nu är rädda för förövaren. De som misstänker att de kanske står på tur. De som faktiskt kanske står på tur utan att ens känna till det. De skyddas inte.
Ibland vet eleverna inte ens att de går i samma klass som en elev som begått sexuella övergrepp, våldtagit eller misshandlat en annan elev. Och det gör inte heller deras föräldrar.
Skulle man som förälder ändå få information om det (vanligtvis via rykten och eller från de egna barnen), så har man inte självklart rätt att får reda på hur skolan planerar att skydda barnen från framtida övergrepp, oavsett om ens egna barn fallit offer för den kända förövaren eller inte. Ty sekretesslagarna ska tas hänsyn till.
Inte heller vet man självklart om det man om det ett barn varit utsatt för är en engångsföreteelse eller en del ett mönster. Man vet inte om det faktum att det egna barnet råkade illa ut var helt omöjligt för skolan att förutsäga och förebygga, eller om det förekommit en lång rad liknande problem avseende denna elev tidigare. Om det kanske till och med är så att det fanns en handlingsplan för att skydda de andra eleverna, som inte fungerat. Eller om det borde ha funnits en handlingsplan, men inte fanns det. Information som är avgörande när det kommer till var ansvaret ska placeras.
Vissa skolor drar sekretessen mycket hårt, längre än vad som faktiskt krävs, ibland i syfte att just undgå granskning och kritiska frågor. För om föräldrarna inte vet vad som faktiskt sker på skolan och att barnen kan vara i reell fara, så kommer de att känna sig trygga. Och känner de sig trygga, så ger det fina svar och höga poäng på till exempel Skolverkets enkäter. Det gör skolverket glada, likväl som huvudman, och rektorn anses ha gjort ett utmärkt arbete.
Så som förälder har man inga eller små möjligheter att analysera situationen och skydda sina barn ens mot kända förövare. Man har bara att lita till rektor, som alltså har en lång rad incitament att inte vara öppen och ärlig. Helt i enlighet med skollagen.
Och kan man inte lita på rektorn eller om offret inte mår bra av att tvingas gå i samma klass eller skola som förövarna, så blir den naturliga konsekvensen att föräldrarna väljer att flytta sitt barn. För när det kommer till barnen så kan man inte offra dem, för att kanske en dag få rätt mot rektorn (och skollagen). Om alltså inte rektor väljer att omplacera offret först.
Det är otillständigt.
Tillfällig omplacering och tillfällig placering utanför skolan
När kan rektorn fatta beslut om tillfällig omplacering av en elev inom skolan?
I förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan får rektorn under vissa förutsättningar besluta att en elev ska följa undervisningen i en annan undervisningsgrupp än den ordinarie undervisningsgruppen eller på annan plats inom skolan. För en elev i grundskolan eller motsvarande skolformer kan ett sådant beslut också innebära att eleven ska ges enskild undervisning eller undervisning i en särskild undervisningsgrupp.
Ett beslut om tillfällig omplacering inom skolan kan fattas om sådana åtgärder som vidtagits efter en utredning av elevens beteende inte varit tillräckliga, eller om det annars är nödvändigt för att ge övriga elever trygghet och studiero. Ett beslut om tillfällig omplacering får gälla för högst fyra veckor.
Om rektorn beslutar att en elev ska ges enskild undervisning eller undervisning i en särskild undervisningsgrupp som en disciplinär åtgärd måste de förutsättningar som krävs för att en elev ska kunna få sådan undervisning som särskilt stöd inte vara uppfyllda. Eleven behöver alltså inte ha ett åtgärdsprogram, och det måste inte finnas särskilda skäl kopplade till ett stödbehov. Det kan dock vara så att en elevs behov av särskilt stöd utreds parallellt med att eleven är tillfälligt omplacerad som en disciplinär åtgärd. En sådan utredning kan resultera i att eleven under en längre tid bör ges undervisning enskilt eller i särskild undervisningsgrupp inom ramen för särskilt stöd. En elev i förskoleklassen kan dock inte ges särskilt stöd enskilt eller i en särskild undervisningsgrupp.
Innan rektorn fattar ett beslut om tillfällig omplacering som innebär undervisning i en annan undervisningsgrupp ska rektorn bedöma hur åtgärden kan påverka övriga elevers utbildning i den gruppen.
Elevens vårdnadshavare ska informeras om ett beslut om tillfällig omplacering. Beslutet ska dokumenteras skriftligt. Till skillnad mot vad som gäller vid beslut om avstängning går ett beslut om tillfällig omplacering inte att överklaga.
Källor: 3 kapitlet 11 §, 5 kapitlet 12 och 24 §§, 28 kapitlet 18 § skollagen samt proposition 2021/22:160 Skolans arbete med trygghet och studiero, sidan 240.
