Dramaturgin är direkt banal: Det börjar med påståenden om skolor som ska ha gjort inskränkningar i firandet, med aktörer som den upprörda föräldern, det förtvivlade barnet, och läraren, som förklarar och försvarar. I nästa akt kommer verksamhetschefen och hävdar att allt är ett missförstånd. Huruvida det verkligen är ett missförstånd eller en snabb reträtt, blir sällan klarlagt.

Högljudda debattörer tar den ställning som passar deras narrativ. På ena sidan de som skriker ”fake news” och anklagar tidningarna för att springa rasisternas ärende. De vet att föräldrarna ljuger eller har missförstått. På andra sidan de som menar att svenska traditioner är under attack till förmån för mångkulturell värdenihilism. De vet att verksamhetschefen ljuger och att skolan har backat på grund av uppståndelsen i media.

Om man gör en noggrann, snarare än ideologisk, läsning finner man att det faktiskt är en handfull skolor som väljer bort luciafirandet. Och det är sant att man kan se ”subversiva” förändringar med pojkar som lucior och flickor som pepparkaksgubbar. Den svenska julen – med sin blandning av hedniskt, kristet och sekulärt – fortsätter naturligtvis att utvecklas, som alla traditioner. Men det är också sant att dessa förändringar snarare är en förutsättning för dess bevarande, än ett hot. Och att ett par skolor avstår firande betyder knappast att luciatraditionen är på väg att försvinna; tvärtom är den mer populär än någonsin.

Detta betyder dock inte att man kan avskriva upprördheten som ignorans med rasistiska undertoner. Traditioner är viktiga. Tillsammans med kulturarvet och värderingarna bildar de ett oumbärligt kitt som binder samman samhället. Och för individen är julen och tiden före den – med gemenskap, förberedelser och väntan – betydelsefull och trygghetsskapande.

Att nonchalera människors oro över att viktiga värden håller på att gå förlorade är helt enkelt arrogant.

Så att nonchalera människors oro över att viktiga värden håller på att gå förlorade, eller försöka koppla samman dem med dem som sprider hat, är helt enkelt arrogant. Framför allt eftersom det, ur ett beteendevetenskapligt perspektiv, är fullt rimligt att det kommer starka invändningar när traditioner förändras. Än mer om man upplever att politiker och andra makthavare försöker genomdriva en förändring.

För hur ska man annars tolka uttalanden om att det inte finns någon inhemsk svensk kultur, eller att bara barbariet är ursvenskt? Att Alex Schulman hoppas på förbud mot luciatåg? Försmädliga påståenden om den svenska julen som myt, ty: ”En riktig svensk jul har tysk julgran, holländskt saffransbröd och turkisk tomte”?

Jag antar att syftet är gott, men att påstå att det inte finns svensk kultur eller svenska traditioner är inte bara falskt och historielöst, det är att beröva människor den kontinuitet, trygghet och gemenskap som traditionerna skapar. Det är att förneka människor en förbindelselänk till tidigare generationer, sin historia och sin kultur, något som är nog så viktigt i en snabbt föränderlig värld. Ironiskt nog tar det också ifrån människor från andra kulturer möjligheten till inkludering, för utan kultur och traditioner finns det inget att bli inkluderad i.

Att inte erkänna traditionens betydelse, att förneka eller förminska den, är därför en lika extrem som skadlig hållning. Den som trots det framhärdar är inte bara okunnig, utan har förlorat sin moraliska kompass likväl som sitt omdöme.

Texten var först publicerad i Smedjan (2018-12-20). 

The post Utan traditioner är julafton en vanlig jävla måndag appeared first on Grensman & Grensmans.

Krönikan har tidigare publicerats i Internetworld

The post Myten om det skadliga internet appeared first on Grensman & Grensmans.

”Man kan inte vara lite gravid. Man är det eller så är man det inte.”

Floskeln upprepas på vartenda behandlingshem, trots att det är allmänt accepterat att man kan bruka utan att missbruka när det gäller andra njutningsmedel – och att de flesta av oss ser en skillnad mellan att ta ett glas vin och vara alkoholist. Den påvisar dock samhälleliga institutioners syn gällande alkohol och droger.

Politiker, vården och nykterhetsrörelsen agerar, i sitt arbete mot alkoholrelaterade skador, som bruk och missbruk var samma sak. Regleringar begränsar tillgången, alkoholskatten höjs, och alkoholintag förbjuds i alla möjliga situationer. Vi ignorerar det faktum att dessa regleringar enbart påverkar brukarnas konsumtion, människor med måttliga alkoholvanor som dricker för att det är socialt eller för att de gillar smaken. De som kan välja att avstå alkohol.

Missbrukaren, å andra sidan, påverkas knappast. För ångesten, det dåliga måendet och det kemiska beroendet försvinner inte för att vi inför ytterligare en reglering. Missbrukaren tar i stället till mer drastiska metoder för att kunna missbruka – som att byta till T-sprit.

Människor dricker nämligen inte två glas vin på en middag och blir plötsligt alkoholister. Människor blir missbrukare på grund av en blandning av genetiska, sociologiska och psykologiska orsaker. Ofta börjar det med ”flyktdrickande” – drickande för att glömma sorger och bekymmer, minska ångest eller hantera stress. Alkoholen blir självmedicinering när samhället misslyckats behandla den psykologiska problematiken. Flyktdrickare dricker oftare och mer än andra och utvecklar så sitt kemiska beroende, vilket i sin tur skapar mer ångest och ökat flyktbehov.

En förenklad bild, men det grundläggande problemet är alltså inte alkohol per se, det grundläggande problemet handlar om varför och hur alkohol (miss)brukas. Beroendevården, som i stor utsträckning bygger på moralism – snarare än vetenskap och beprövad erfarenhet –, väljer ofta att bortse från den bakomliggande orsaken – de psykiska problemen – och den alkoholist som talar om orsaker anses hitta på bortförklaringar. Mer kunskap om kopplingen mellan missbruk och psykiska diagnoser skulle medföra verkligt effektiv vård – snarare än pekpinnar och skampåläggande.

Naturligtvis är indelningen i bruk respektive missbruk en ideologisk konstruktion – men den som vill åstadkomma förändring måste inse att vi inte löser problem genom att förbjuda symptom, vi måste hantera grundorsaken. Inte envisas med att försöka komma åt fylleri och trasiga familjer genom att reglera tillgången på alkohol. Nej, vi bör fråga oss: Hur kan vi identifiera och hantera dåligt mående? Hur kan vi skydda barn från missbruksmiljöer? Hur skapar vi en beroendevård fri från moralism och skuldbeläggande?

Det är direkt oanständigt att slå sig själv för bröstet för att man ”motverkat” alkoholism med ökade regleringar – när man i realiteten lämnat missbrukarna åt sitt öde. Och om högt pris verkligen minskade önskan att missbruka, skulle ingen skjuta heroin utan i stället pimpla Castillo de Gredos.

Texten har tidigare publicerats i Tvärdrag (dec. 2013) .

The post Man kan inte vara lite gravid appeared first on Grensman & Grensmans.

Vad är det svåraste som finns?
vad du tror är det enklaste:
Att med ögon se
vad som finns framför dem.
/ Goethe

Att påstå att vi lever i verkligheten är enkelt. Att definiera vad denna verklighet innebär och hur den är beskaffad är svårare. Det existerar ett flertal olika ontologiska förklaringsmodeller. En av de mest välkända torde vara konstruktionismen. Denna anför att verkligheten är konstruerad och att vetandet om världen skapas i sociala och kulturella processer.

Denna text består av fyra, fristående reflektioner. Alla reflektionerna har en koppling till begreppen representation respektive konstruktion ur en samhällelig synvinkel. Konstruktionism kan således sägas utgöra en form av resonansbotten, då den inte är i fokus men berörs direkt, indirekt eller i motsättning till det behandlande. Syftet är inte att presentera heltäckande eller grundläggande texter kring dessa teorier. Snarare syftar det till att ge vissa delar en ögonblicksbelysning.

I.

Föreställningar om världen

Individuella, kollektiva och sociala representationer

Människan har ett behov av förhållningssätt gentemot omvärlden. Vi måste anpassa oss, fysiskt och intellektuellt behärska vårt samhälle samt identifiera och lösa de problem som vi ställs inför. Representationer handlar om de föreställningar som existerar i förhållande till olika företeelser eller objekt i världen. Tre olika typer av representationer påvisas här och skall nu närmare definieras och betraktas.

Representationernas existens möjliggörs av en specifik syn på samhället. Emile Durkheim, representationernas fader, argumenterar enligt tesen att för att samhället skall kunna bildas måste det först finnas en överindividualitet, en form av kollektivistisk makt. Den upprätthåller kontrakt mellan människor utan vilka samhället inte kan skapas eftersom ett samhälle kräver icke-konkurrens. Durkheims samhällsteorier bygger således på att samhället skapas först, därefter individen.

Teorin om kollektiva representationer skapades av  Durkheim som identifierade dessa representationer och infogade dem i en studie av den kollektiva idébildningen. Själva begreppet kollektiva representationer hade en central ställning inom de franska samhällsvetenskaperna och Durkheim använde det som förklaringsgrund till olika uppsjö olika samhälleliga företeelser. Dessa representationer är homogena och delas av alla medlemmar i en grupp, ett samhälle. De kollektiva representationernas funktion är således att motivera de kopplingar mellan samhällets individer som får dem att agera som delar inom detta samhälle.

Representationerna skapar en påtvingad konformitet vilket lever vidare över tid. Om samhället som helhet skall förändras måste först de kollektiva föreställningarna förändras. Durkheim gjorde dock en klar åtskillnad mellan kollektiva representationer och individuella representationer för att på så vis definiera det förstnämnda. Durkheim argumenterade för att kollektiva och individuella representationer förhåller sig till varandra på samma vis som begrepp respektive sinnesförnimelser/bilder.

Individuella representationer och bilder är som namnet antyder unika för varje individ, flexibla och ingår i ett flöde. Kollektiva representationer är generella, permanenta och överindividuella, vilket redan antytts. Han menade också att de individuella representationerna baserades på den enskilde individens medvetande och det kollektiva samhället som helhet. Enligt Durkheim är de kollektiva representationerna inte den gemensamma nämnaren för det individuella. De kollektiva representationerna är i stället det individuella representationernas ursprung. Man kan således säga att de kollektiva representationerna speglar hur samhället skapar föreställningar som världen.

Durkheims teori föll dock i glömska men forskningen kring kollektiva representationer började på nytt användas i det moderna samhället och dess främste företrädare är Serge Moscovici. Han använde dock ej teorin rakt av utan förnyade den och kallade den för sociala representationer. Denna modifierade teori utgår ifrån ett konstaterande: vår föreställning om världen omkring oss betingas av de symboliska erfarenheter om vardagslivet som vi formar i den sociala interaktionen med andra människor.

Förändringen var nödvändig i och med den särskilda karaktär som representationerna innehar i dagens samhällen som präglas av hög intensitet, många utbyten, kommunikation och social mångfald. Främst det sista två punkterna var viktiga för kraven på nytt innehåll eftersom det ursprungliga begreppet saknade en insikt i att individer och grupper utmärks av denna olikhet och mångfald. Vi är inte isolerade i ett socialt tomrum eftersom vi delar vår omvärld med andra: vi utgår från andra och egna erfarenheter för att förstå och behärska omgivningen. Det var även viktigt att lägga tonvikten vid kommunikation eftersom den krävs för rörelse och konvergens mellan det individuella och det sociala.

Som nyss antytts innefattar teorin om kollektiva representationer en syn på representationer som statiska till sin karaktär. Moscovicis syn på det var som mer dynamiska och han ansåg att det utvecklades medelst utbytes- och interaktionsprocesser. Denna skillnad beror på en insikt om individen som både mottagare och skapare av representationer av Moscovici. Önskan att interagera den individuella och den sociala världen med en syn på samhället som dynamiskt motiverar således bytet av uttryck från kollektiva till sociala.

Teorin har således gått från kollektiva föreställningar till sociala föreställningar där sociala representationer betecknar de övertygelser, begrepp och vetanden som utvecklas kollektivt för att individen skall kunna förhålla oss till samhället. De är sammansatta fenomen som alltid ingår i och påverkar samhällslivet. Dagens allmänt vedertagna definition av sociala representationer lyder:

”De utgör en socialt utvecklad och delad kunskapsform som har ett praktiskt syfte och som påverkar den verklighetsbild en viss social grupp konstruerar.”

II.

Representation i förhållande till konstruktion

Eftersom begreppen representation respektive konstruktion redan inledningsvis påstods vara de bärande begreppen i denna framställning är förhållandet dem emellan givetvis av intresse. Föreliggande reflektioner tittar närmare på dessa begrepp och deras relation.

Sociala representationer skapas genom att grupper av människor sinsemellan bildar en kollektiv föreställning om verkligheten och denna föreställning utvecklas och bildar en vardagskunskap eller naturligt kunnande; common sense. Denna allmänna kunskapsform är ett så kallat naturligt kunnande och skiljer sig från den vetenskapliga kunskapen. Dessa representationer används för att förstå och tolka omvärlden. Vi lever således i en förväntan om den empiriska kunskapens infriande. Detta hänvisas till av många sociologer t.ex. Bauman som refererar till det tagna för givet och Bourdieu som använder begreppen habitus i kombination med biografin.

Allsköns kunskap om världen och dess beskaffenhet innefattar konstruktioner, det vill säga abstraktioner, generaliseringar, formaliseringar och idealiseringar. Dessa aspekter innefattar endast det som är relevant för oss i världen, eftersom all fakta redan initialt är selekterad från en universell kontext. Tolkningar av dessa aspekter baserar sig på individens tidigare erfarenheter eller erfarenheter som förmedlats genom samhället.

Det konstruktionistiska paradigmets grundläggande påstående är att verkligheten är socialt konstruerad. Paradigmet innefattar bland annat att världen uppfattas som en objektivt ordnad verklighet som existerar oberoende av individen och dennes uppfattning. Språket ges en central roll i konstruktionismen som en konkret mekanism genom vilken kulturen påverkar individens tankar och beteende. Språk är således grunden för att skapa förståelse av världen, då det ger oss kategorier inom vilka vi strukturerar vår värld. Språket gör det även möjligt för oss att förmedla våra upplevelser till andra. Språk kan samtidigt ses som representation för objekt eller sociala fenomen.

Verkligheten av det vardagliga livet är delad vilket innebär att människor runt omkring oss uppfattar världen på ungefär samma vis som vi själva gör, vilket kallas för intersubjektivitet. Delade upplevelser av verkligheten blir institutioner det vill säga att de leder till vanor vilket gör andras beteende förutsägbart. När en vana blir sed så börjar andra förvänta sig det och sociala kontrollmekanismer utvecklas för att upprätthålla dem. Detta kan hänföras till de tidigare nämnda sociala fakta, vilka är att se som representationer.

Utifrån detta kan man tydligt se ett samband mellan representation och konstruktion. Konstruktionerna kan således sägas bero på våra (sociala) representationer av verkligheten och objekten där i. Eller från andra hållet: objekten i verkligheten kan ses som en produkt av representationen. Här skiljer sig konstruktionismen från den empiriska vetenskapstraditionen som ser representationen som produkt av faktiska objekt.

III.

Konstruktionism i förhållande till realism

Ett annat möjligt sätt att studera konstruktionismen är att kontrastera den mot realismen. Realism innebär en uppfattning om att verkligheten existerar oberoende av om den blir erfaren eller kan erfaras. Omvärlden, den rumsliga verkligheten, existerar oberoende av det mänskliga medvetandet. Detta tenderar att följas av den epistemologiska uppfattningen att sinneserfarenheter medför tillgång till en verklighet som är oberoende av medvetandet.

Man kan prata om fyra olika former av realism som alla bygger på olika epistemologiska antaganden. Företrädare för den naiva realismen menar att våra sinneserfarenheter ger oss omedelbar och tillförlitlig tillgång till verkligheten. Den representationalistiska realismen å andra sidan menar att våra sinneserfarenheter förvisso härrör från den fysiska verkligheten, men att den inte kan ses som grund för säker kunskap om världen. Detta då de som vi erfar endast är att betrakta som representationer av verkligheten, representationer som vi aldrig kan jämföra med själva verkligheten. Den kritiska realismen befinner sig mellan dessa ytterligheter och argumenterar för att våra sinneserfarenheter ger oss direkt ingång till verkligheten och att det är möjligt att tränga bakom dessa och blida en välgrundad uppfattning om den fysiska verkligheten. Den empiriska realismen slutligen hävdar att erfarenhetsvärlden existerar oberoende av det enskilda väsen som har kunskap.

Realismen utgår således ifrån att förhållandet mellan de som vi kallar för verkligheten och dess representation i stort sett är oproblematisk: antingen är representationen sann eller falsk. Ur ett konstruktionistiskt perspektiv är en sådan hållning naiv. Istället argumenterar de för att det inte existerar något entydigt förhållande mellan verkligheten och representationen. Varje intryck kan nämligen representeras på ett antal olika vis.

Detta motiveras med att om en naturlig relation existerade mellan objekt och dess beteckningar så skulle dessa beteckningar vara giltiga oavsett kulturell och språklig kontext, en katt skulle heta katt i alla språkområden. De menar också att det inte existerar några av naturen givna kategorier att namnge, utan dessa kategorier eller ordningar är i stället är skapade av människan. Verkligheten är således en konstruktion och syftet med medvetandet är att benämna dessa konstruktioner.

I ett konstruktionistiskt perspektiv är betydelse ett viktigt begrepp, det vill säga hur intrycken tolkas eller konstrueras. Intrycken har ingen immanent, utan måste tillskrivas innebörd för att bli förståeliga. Det innebär att verklighetens enda betydelse är som producent av intryck. Detta medför i sin tur att den dualistiska världsbild inom vilken subjekten undersöker världen för att finna objekten, inte är giltig.

Man kan således konstatera att realismen tar avstånd från konstruktionismens extrema position innefattande att allting är socialt konstruerat och väljer i stället att erkänna konstruktionens betydelse samtidigt som den dock påstår att allt inte är konstruktioner. Detta är också den huvudtes som Searle argumenterar för då han med bestämdhet säger att världen är mer än endast en social konstruktion.

IV.

Kommunikation och språk i det konstruerade samhället

Verkligheten är att i grunden betrakta som en social konstruktion enligt Searle, även om han påpekar att detta inte är den enda som världen är. Denna konstruktion bygger på common sense eller vardagskunnandet gällande olika förhållanden i samhället. Det betyder att människans subjektiva betydelse är central för förståelsen av hur samhället konstrueras.

Searle pratar om två olika typer av fakta: råa fakta och institutionella fakta. Rå fakta är fakta som existerar fullständigt oberoende av människan. Denna fakta går ej att tänka bort t.ex. att det ligger snö på Himalaya.

Verbalt är begreppet ”Isbjörn” en social konstruktion som tillskrivits vissa egenskaper. Men själva Isbjörnen som objekt existerar oberoende av individen och existerar därför oavsett benämning (t.ex. hund i stället för isbjörn) och tillskrivna egenskaper (t.ex. fiskgud). Således är själva Isbjörnen att kategorisera som råa fakta.

Institutionella fakta är fakta som är beroende av människors överenskommelser och kräver mänskliga institutioner för att existera. När vi människor genom kollektiv intentionalitet tilldelar ett fenomen en funktion, oberoende av fenomenets egenskaper utan kräver mänskligt samarbete av erkännande och accepterande, har fenomenet fått en status. Denna speciella kategori av agentrelaterade funktioner kallar Searle för statusfunktioner.

Samhället utvecklas som institutionella strukturer genom att vi kollektivt tilldelar dem statusfunktioner. Om vi säger att en viss sorts papperslappar är pengar så en det en konstitutiv regel. För att detta skall fungera måste det finnas en kollektiv intentionalitet innefattande ”vi avser” om att tilldela papperslapparna denna status. Det måste även föreligga ett fortsatt kollektivt accepterande av att de är pengar, annars bli de värdelösa. Äktenskap, pengar och kontrakt är alla exempel på institutionella fakta eftersom dessa ej ”hittas” i naturen eller existerar oberoende av samhället och deras institutioner.

Searle menar att språket delvis är konstitutivt för den sociala verkligheten då det är en grundläggande social institution i mening att andra sociala institutioner förutsätter språket. Det går att ha språk utan begrepp som äktenskap och pengar, men det går inte att ha pengar och äktenskap utan språk då dessa är att klassificera som institutionella fakta enligt tidigare resonemang.

Språket har en förmåga att symbolisera något utöver sig själv vilket är nödvändigt för att konstituera dessa fakta. Även den sociala representationernas företrädare påpekar språkets betydelse. Enligt dessa är den sociala verkligheten endast möjlig om alla som lever i ett samhälle delar representationerna genom kommunikation, erfarenheter eller praktiker.

Kommunikationen spelar även en grundläggande roll i de utbyten och interaktioner som skapar samtycke och kollektivitet. Den påverkar även de processer då representationerna skapas, att kommunikationen bestämmer innehåll, betydelse och värde som tillskrivs ett visst objekt.

Källor:
Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas (1979). Kunskapssociologi – Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. 2:a upplagan. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Chaib, Mohamed & Orfali, Birgitta (red.) (1995). Sociala representationer – Om vardagslivets sociala fundament. Göteborg: Daidalos.

Farr, Robert M. (1996). The roots of modern social psychology. Oxford : Blackwell

Hedin, Christer (1996). Vetandets villkor – Vetenskapsteori och verklighetsuppfattningar i historisk belysning. Stockholm: Arena

Searle, John R. (1997). Konstruktionen av den sociala verkligheten. Göteborg: Daidalos

Om du fann denna text intressant så rekommenderar jag även denna text:

Tolkning och perspektiv – hermeneutisk epistemologi

The post Representation och konstruktion – Ontologiska betraktelser appeared first on Grensman & Grensmans.

• När personer visar sitt intresse för dig går det utmärkt att tacka nej. Du behöver inte vara otrevlig, inte ens om du finner personen oattraktiv. Att vara intresserad av dig är inte förolämpande.
• Visa inte intresse du vet är ovälkommet. Gränsen mellan stalkning och romantik är hårfin. Att sjunga serenader utanför någons fönster får knappast önskad effekt om mottagaren avskyr dig.
• Lägg dig inte i vem dina syskon, föräldrar eller barn har sex med. Du har inte med det att göra. När Uggla sjunger att nu har pappa laddat bössan är det inte roligt. Det för tankarna till talibaner.
• När du har sex är det inte artigt att prata nedlåtande om din partners teknik eller utseende. Det gäller förstås även i efterhand och även om du är besviken.
• Du får aldrig vara otrevlig om du får ett nej, oavsett när det kommer.
• Det är inte god ton att kasta ut en person ur sitt hem så fort sexakten är över eller vara otrevlig för att få dem att gå. Om du inte kan tänka dig att sova med en person ska du inte heller ha sex med denne.
• Tjata inte till dig sex och låtsas inte vara kär i personen. Det finns 6 miljarder människor i världen. Välj någon som faktiskt vill ligga med dig. Utan manipulation.

The post Dygder i samlivet appeared first on Grensman & Grensmans.

I Skåne våldtog 12 män under vintermånaderna förra året. Under första delen av sommaren valde 36 män att våldta och under andra delen 24. Det innebär en tredubbling av den här sortens förövare bara under första delen av sommaren.
– Vädret påverkar antalet. Är det varmt rör sig fler människor ute, det finns fler potentiella våldtäktsmän än om det är kallt och regnigt, säger Sanna Pettersson, statistiker på Göteborgspolisen, till Tidningen. Hon fortsätter:
– Det vore bra om killarna kunde hålla sig inne eller i alla fall inte gå ut själva. Gärna ta med sig en kompis som kan stoppa om man är på väg att gå över gränsen. Men att hålla sig hemma är så klart det tryggaste för dem.

BRÅ, Brottsförebyggande rådet, gjorde 2005 en omfattande rapport om våldtäkter. Enligt den utgör överfallsvåldtäkter bara ungefär 12 procent av de sammanlagda våldtäkterna – men en tredjedel av dessa utförs just under sommarmånaderna.
– När en man ska genomföra en överfallsvåldtäkt så väljer han ofta centrum eftersom det är flest folk som rör sig där. Det är också mer folk som är ute och rör sig sommartid, säger Sture Fransson, förundersökningsledare vid kriminalpolisen i Växjö. – Generellt försöker vi också hindra män från att dricka eftersom det får dem att begå handlingar som de sedan ångrar. Problemet är att det finns en stark kultur kring alkohol och alla män förstår inte hur illa de riskerar att beta sig. Är man full får man ju faktiskt skylla sig själv om man våldtar.

Karin Persson vid Stockholmspolisens familjevåldsenhet är inne på samma linje vad gäller våldtäktsmännen.
–Värmen gör att folk befinner sig mer utomhus över lag där de träffar och börjar prata med folk de inte känner. Vi uppmanar aktivt män att inte börja prata med främmande kvinnor, framförallt om de har svårt att behärska sig, och börjar se en viss effekt.

Solmaz Hamzehloo, gruppchef för grova brott vid Söderortspolisen i Stockholm, håller med
– Vi har väldigt många våldtäktsmän som bli anmälda den här tiden på året. Vi får lägga ned mycket tid på att förklara för männen att kvinnor inte har kjol för att de ska komma åt lättare eller att en kvinna som är ensam i tvättstugan inte nödvändigtvis vill ha sex. En strategi för de här männen är alltså att undvika de miljöer där de riskerar att våldta, som tvättstugan, hemmet och krogtoaletter.

De flesta våldtäktsmännen våldtar någon som de redan känner, i deras egen bostad, som en fru eller sambo. En av de viktigaste sakerna att komma ihåg som man idag, är att övergrepp som tidigare betraktades som försök numera bedöms som fullbordade brott, vilket blir extra jobbigt för våldtäktsmän som befinner sig i en relation, säger Sören Gran, parterapeut till Tidningen. Dessa män har ofta flyttat fram gränserna under en längre tid vilket gör det svårare för dem att skärpa sig. Om man har svårt att låta bli att våldta sin fru eller sambo måste man skaffa professionell hjälp.
– Det finns hjälp att få, olika strategier man kan lära sig, men många av de här männen blir aldrig friska utan tvingas avstå från kvinnligt sällskap för all framtid. Framförallt om de inte har sökt hjälp i tid.

Rosa Pedrosa är akutläkare på Södersjukhusets enhet för sexuella övergrepp och menar att det är viktigt att man tänker på att det faktiskt är olagligt att ha sex med kvinnor som är medvetslösa eller sover.
– Det är lätt att hamna i en sådan situation, kanske en kvinna somnar i slutet av en fest, och då är det viktigt att gå därifrån som fort som möjligt. Det finns även ett journummer som man kan ringa om man behöver akut stöd i situationen.

Vi har träffat Fredrik som förra året våldtog sin flickvän efter en fest. Han har mycket ångest över det inträffade och ber att få vara anonym. Han berättar hur alla gick hem från festen, och trots att de plötsligt inte bara var ensamma utan även onyktra så ringde han inte en vän eller gav sig av hemåt, i stället valde han att våldta henne.

Men förstod du inte att hon inte ville ha sex?
– Hon sa inte nej, men det är klart att jag märkte att hon inte ville. Sådant märks ju direkt.

Tycker du inte att du får skylla dig själv som inte vidtog några försiktighetsåtgärder?
– Jag vet ju allt det där om att skydda sig men man tycker väl ibland att man ska kunna bete sig som en vanlig människa, säger han och vänder bort huvudet. Klart att det är mitt fel.

Trots att han medger för Tidningen att han våldtagit henne har han inte fått något straff, men han har svår ångest och säger att han inte vill leva längre.
– Jag sa till mina vänner att hon ljuger, och jag blev så klart inte dömd. Men jag känner ju det i magen hela tiden. Jag är en våldtäktsman. Jag är så arg på mig själv för att jag inte gick hem kvällen. Jag visste ju att det var dumt. Jag får skylla mig själv.

Varför väljer du att berätta nu?
– Jag vill skydda andra män från att begå samma misstag som jag gjorde. Gå helst inte omkring ensamma, framförallt inte med flickor, och absolut inte om du är full. Prata inte med flickor du inte känner och försök inte lura dig själv att bara för att de befinner sig i samma rum som du så vill de ha sex. Och ring journumret direkt om du håller på att gå över gränsen. Det är bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite, avslutar Fredrik.

8 tips till dig för att undvika våldtäkt

• Gå inte ut ensam, ha med dig en kompis eller dina föräldrar om du i alla fall måste gå ut.
• Ring polisens journummer om frestelsen blir för stark och gå gärna med mobilen i handen så att du snabbt kan ringa en vän eller dina föräldrar.
• Var inte ensam med tjejer och försöka låta bli att attackera ensamma tjejer.
• Tänk på att alla former av ovälkommen beröring, t.ex. stoppa en hand under en kvinnas kjol, är att betrakta som ett övergrepp. Även om det sker i tunnelbanan.
• Undvik att dricka alkohol och om du ändå gör det, se till att göra det hemma, med personer som kan hindra dig från att våldta.
• Gå inte in i en relation med en tjej förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne.
• Sök hjälp om du märker att du har svårt att låta bli att våldta eller har lätt att gå över gränsen.
• Undvik miljöer där kvinnor vistas och du riskerar att våldta dem så som restauranger och klubbar, tvättstugor och vindar, parker och skogspartier. Undvik också centrum och hemmamiljöer.

Våldtäkt måste bli politik på riktigt | Flickan och skulden | En riktig våldtäktsman | Vi måste förebygga våldtäkt mot barn | Ingen riktig våldtäkt | Anhållen för flera sexövergrepp | V-politiker utbildas i självförsvar | En nämnd, andra glömda| Sommartid – våldtäktstid

Om du tyckte denna text var intressant så kanske du också gillar:

Kvinnor kan inte våldta

På Ikea har kvinnor aldrig mens

The post Så undviker du våldtäkt i sommar appeared first on Grensman & Grensmans.