Här uppstår ibland ett glapp. Skolan förväntar sig ett visst beteende av eleven, men undervisningen i de färdigheter som krävs för att åstadkomma beteendet är otydlig, sporadisk eller saknas helt.

Ett barn får höra: Skriv texten på datorn, planera ditt arbete, kom ihåg att ta med materialet på fredag, plugga till provet, samarbeta, lös konflikten, var inkluderande, sök information, var källkritisk, ta ansvar. Allt detta låter rimligt. Men för nästan vart och ett av dessa krav finns en kedja av mindre färdigheter som barnet måste behärska. Om ingen lär ut dem blir uppgiften i praktiken gissa hur man ska göra.

Saker skolan inte alltid lär ut – men borde

1. Att skriva effektivt på tangentbord

Barn förväntas i dag producera stora mängder text på dator. Att skriva med digitala verktyg ingår också i skolans undervisning. Men att kunna hitta bokstäverna på tangentbordet är inte samma sak som att kunna skriva effektivt. Fingersättning är en motorisk färdighet som kan tränas systematiskt. Med automatiserad tangentbordsteknik behöver eleven ägna mindre uppmärksamhet åt själva knapptryckandet och kan ägna mer åt innehållet.

Det märkliga blir tydligt om vi jämför med handskrift. Ingen skulle ge ett barn en penna, konstatera att barnet kan få fram bokstäver och därför dra slutsatsen att skrivteknik inte behöver undervisas.

Det som behöver läras ut:

• fingersättning,
• träffsäkerhet,
• successivt ökad skrivhastighet,
• grundläggande ergonomi.

Tips: Det finns gratis resurser på nätet för att träna fingersättning. T.ex. Djungeläventyret. 

2. Att faktiskt kunna använda en dator

”Digital kompetens” kan betyda många saker. Ett barn kan vara mycket vant vid digitala produkter utan att behärska en dator som arbetsredskap. Eleven kan behöva kunna skapa en begriplig mappstruktur, namnge filer vettigt, förstå skillnaden mellan en fil och en genväg, hitta en nedladdad fil, hantera flikar och fönster, söka i ett dokument, exportera till PDF och förstå vad som är sparat lokalt respektive i molnet.

Det är små saker. Just därför är de lätta för en kunnig vuxen att glömma bort. Men hundratals små friktioner blir tillsammans ett stort hinder.

Det som behöver läras ut:

• tangentbords- och mus/styrplattehantering
• fil-, mapp- och lagringshantering
• dokumenthantering och grundläggande formatering
• webbläsare, flikar, nedladdningar och uppladdningar
• delning, behörigheter och grundläggande felsökning.

Vi har skapat en detaljerad cheklista för att kompetenser inom datorhantering.
Du kan ladda ner den här: Checklista för kompetens inom datoranvändning

3. Att komma ihåg saker – genom att inte försöka komma ihåg dem

Tidigare var elevkalendern ett vanligt hjälpmedel. Där kunde eleven skriva provdatum, läxor och sådant som skulle tas med till skolan. Sedan flyttade mycket av denna funktion till mobilen. Kalender, påminnelser, fotografier av tavlan, meddelanden från föräldrar och klasschattar kunde tillsammans fungera som ett slags externt minne.

Men inte heller under mobilperioden innebar detta nödvändigtvis att barn fick lära sig hur man bygger ett fungerande system för att hålla reda på sitt liv. När mobilen nu som huvudregel inte finns tillgänglig under skoldagen blir glappet särskilt tydligt.

Anta att läraren säger: ”På fredag ska alla ta med en tom glasburk.” För att lyckas behöver barnet förstå att informationen gäller framtiden, inse att den bör lagras utanför det egna minnet, välja var den ska skrivas, göra en begriplig notering, upptäcka noteringen i tid och slutligen agera på den. Det är en hel färdighetskedja.

Det som behöver läras ut:

• val av metod för planering
• kalenderanvändning,
• att-göra-listor,
• rutiner för att fånga viktig information,
• planering inför nästa dag,
• regelbunden genomgång av kommande åtaganden.

Läraren behöver dessutom skapa en rutin som fungerar då eleverna inte är lika enhetliga i hur de sparar informationen, alternativt skapa ett system där alla sparar informationen på likartat vis.

4. Att planera sitt arbete

”Ni har tre veckor på er.” För en vuxen kan det låta som generöst med tid. För ett barn kan det vara en mycket svårare uppgift än ”gör sidan 14 till i morgon”.

Ett längre arbete kräver att eleven kan omvandla ett slutmål till deluppgifter, uppskatta tidsåtgång, identifiera beroenden, bestämma vad som ska göras först och följa upp om planen håller. Sedan måste eleven dessutom börja. Detta är projektledning i miniatyr.

Det som behöver läras ut:

• nedbrytning av större uppgifter,
• delmål,
• tidsuppskattning,
• baklängesplanering från deadline,
• prioritering,
• uppföljning.

5. Att studera

”Plugga till provet” är inte en metod. Barn behöver upptäcka att olika sätt att studera fungerar olika bra. Att läsa samma sida ytterligare tre gånger är inte samma aktivitet som att stänga boken och försöka återge innehållet ur minnet. Elever behöver också kunna upptäcka vad de inte kan.

Det som behöver läras ut:

• val av studiemetod beroende på uppgift,
• tekniker för mängdträning, som flashcards,
• självtestning,
• repetition över tid,
• användbara anteckningar,
• skapa frågor till det egna materialet,
• planering av repetition,
• metoder för att kontrollera den egna förståelsen.

6. Att anteckna

Att säga ”anteckna det viktiga” förutsätter att eleven redan kan avgöra vad som är viktigt. En elev kan försöka skriva ned vartenda ord. En annan skriver nästan ingenting. En tredje kopierar text från presentationsbilden utan att bearbeta den.

Bra anteckningar kräver urval, komprimering och struktur.

Det som behöver läras ut:

• olika metoder för att skapa anteckningar (punktlistor, mindmaps, olikfärgade pennor)
• att identifiera huvudpunkter,
• skilja exempel från centralt innehåll,
• sammanfatta med egna ord,
• skapa anteckningar som går att använda senare.

7. Att söka information

Informationssökning och källkritik finns i skolans innehåll. Men även här finns ett praktiskt hantverk under de övergripande målen. En elev behöver kunna gå från en vag fråga till användbara sökord, förändra en sökning som gav dåliga resultat, leta efter ursprungskällan och snabbt bedöma om ett sökresultat över huvud taget är relevant.

Det som behöver läras ut:

• sökstrategier,
• iterativ sökning,
• sökoperatorer där de är användbara,
• jämförelse mellan källor,
• hur man arbetar sig från ett påstående tillbaka mot dess ursprung.

8. Att läsa för att lära

Att kunna läsa är inte riktigt samma sak som att kunna använda en svår text för att lära sig något. När faktatexterna blir mer avancerade behöver eleven kunna hitta huvudargumentet, skilja centrala påståenden från detaljer, hantera obekanta begrepp, koppla diagram till brödtext och märka när den egna förståelsen har gått förlorad.

Det som behöver läras ut:

• identifiera huvudbudskap och centrala resonemang,
• skilja huvudpunkter från exempel och detaljer,
• hantera obekanta ord och begrepp,
• koppla samman brödtext, bilder, diagram och tabeller,
• upptäcka bristande förståelse och använda strategier för att komma vidare.

9. Att samarbeta

Fyra barn runt samma bord utgör inte automatiskt en fungerande grupp. Samarbete kräver bland annat att gruppen kan fördela arbete, komma överens om mål, fatta beslut, kontrollera att delarna passar ihop och hantera situationen när någon inte gör det den lovat.

”Arbeta tillsammans” är därför återigen ett mål som döljer en mängd färdigheter.

Det som behöver läras ut:

• roll- och ansvarsfördelning,
• gemensam planering,
• avstämningar,
• beslutsfattande,
• kompromisser,
• hantering av oenighet.

10. Att hantera konflikter

Barn förväntas kunna hantera konflikter konstruktivt. Men en konflikt är ett problem som kräver verktyg. Barn behöver kunna beskriva vad som hänt utan att omedelbart tillskriva den andre onda avsikter, lyssna på en annan version, säga vad de själva behöver, sätta gränser, föreslå lösningar och reparera en relation efteråt.

De behöver dessutom förstå att olika konflikter kräver olika lösningar. Två vänner som båda vill använda samma boll kan kanske förhandla själva. Mobbning, hot eller återkommande våld är inte samma sorts problem och ska inte läggas på barnet att ”lösa” genom kompromiss.

Det som behöver läras ut:

• konfliktspråk,
• perspektivtagande,
• förhandling,
• deeskalering,
• gränssättning, ursäkter och reparation
• när man ska avbryta och söka hjälp av en vuxen.

11. Att vara inkluderande utan att upphöra att ha gränser

”Alla ska få vara med” uttrycker en viktig ambition, men är inte riktigt anpassad efter hur verkligheten fungerar. Vad gör Lisa om Kalle vill vara med och leka men Kalle brukar slåss? Vad gör hon om han inte slåss men hon helt enkelt inte tycker om honom?

Barn behöver lära sig en viktig distinktion: Jag ska behandla andra människor med respekt. Jag behöver inte tycka om alla. Jag behöver inte vara vän med alla. Och jag behöver inte acceptera att någon behandlar mig illa.

Det går att säga: ”Du får vara med och spela, men om du börjar slåss går jag därifrån och hämtar en vuxen. ”Det skiljer sig från att utesluta någon för att man betraktar personen som mindre värd. Men det skiljer sig också från att kräva att ett barn fortsätter en nära relation med någon som barnet inte vill umgås med.

Det som behöver läras ut:

• inkludera andra utan att behöva vara vän med alla
• uttrycka egna önskemål och gränser på ett respektfullt sätt
• acceptera andras gränser och ett nej utan att angripa eller skuldbelägga
• känna igen när inkludering inte längre är kravet och trygghet eller hjälp från en vuxen behöver prioriteras.

12. Att förstå social interaktion

Under konflikthanteringen finns ett ännu större område: den vardagliga sociala kompetensen. Hur kommer man in i en lek som redan pågår? Hur märker man att någon börjar tröttna på samtalet? Hur framför man kritik utan att angripa personen? Hur tar man emot ett nej? Hur säger man själv nej? Hur gör man när ett skämt inte blev roligt för den andre? Hur skiljer man mellan vad någon gjorde och vad man tror att personen tänkte?

Vuxna har ofta glömt hur många sådana regler de själva har lärt sig.

Det som behöver läras ut:

• turtagning,
• social återkoppling,
• perspektivtagande,
• vardagligt samtycke,
• gränser,
• artig oenighet,
• att ge och ta kritik,
• att hantera avvisande,
• att be om hjälp.

Gemensamt för sociala färdigheter (punkt 9 till 12)

Samarbete, konflikthantering, inkludering och socialt samspel går inte att lära sig enbart genom att prata om hur man bör bete sig. Barn behöver också praktisk träning i själva beteendet: vad man kan säga, hur man kan säga det och när olika sätt att agera passar.

Det kan exempelvis innebära att få öva på att säga nej utan att angripa, komma in i en pågående lek, framföra kritik, bemöta ett personangrepp, sätta en gräns, ta emot ett nej eller avbryta en konflikt som håller på att eskalera.

Rollspel, konkreta scenarier och att tillsammans formulera och pröva användbara repliker gör den abstrakta kunskapen möjlig att använda i verkligheten. Målet är inte att barn ska lära sig ett antal repliker utantill, utan att bygga upp en repertoar av fungerande sätt att agera som de sedan kan anpassa till verkliga situationer.

13. Att använda återkoppling

”Bearbeta texten utifrån min feedback.” Även detta är en färdighet.

Eleven behöver förstå kommentaren, identifiera vilket problem den beskriver, komma på en konkret förändring och därefter kontrollera om förändringen faktiskt löste problemet. Annars blir återkopplingen lätt något eleven tar emot snarare än använder.

Det som behöver läras ut:

• hantera känslor som kan väckas av kritik,
• skilja återkoppling på arbetet från värdering av den egna personen,
• förstå vad återkopplingen betyder och vad den gäller,
• skilja viktigare förändringar från mindre justeringar,
• omvandla återkoppling till konkreta åtgärder,
• genomföra ändringar utan att förlora sådant som redan fungerar,
• kontrollera om ändringarna faktiskt förbättrade resultatet.

14. Att be om hjälp

”Säg till om du inte förstår.” För att kunna göra det måste barnet först upptäcka att förståelsen saknas och helst lokalisera problemet. ”Jag fattar ingenting” kan med träning utvecklas till: ”Jag förstår hur man gör fram till steg tre, men inte varför minustecknet ändras där.” Den senare frågan är mycket lättare att hjälpa till med.

Det som behöver läras ut:

• att identifiera kunskapsluckor,
• formulera frågor,
• beskriva vad man redan har försökt,
• veta när det är dags att söka hjälp.

15. Muntliga presentationer

Elever förväntas hålla muntliga presentationer, med och utan digitala hjälpmedel. Men ett bra framförande bygger på många praktiska färdigheter. Hur strukturerar man det man vill säga? Hur mycket text ska stå på en presentationsbild, och vad ska talaren säga i stället? Hur använder man stödord utan att fastna i att läsa innantill? Och hur övar man så att man blir väl förberedd utan att försöka lära sig hela presentationen utantill?

Sedan finns det som många elever kanske upplever som allra svårast: nervositeten. Att tala inför andra kan väcka stark stress, och även den går att lära sig att förstå och hantera. Elever behöver få veta vad som händer när man blir nervös, hur man kan förbereda sig för att minska osäkerheten och vilka konkreta strategier man kan använda före och under ett muntligt framförande.

Det som behöver läras ut:

• utforma tydliga och läsbara presentationsbilder som stödjer det muntliga framförandet,
• strukturera ett muntligt framförande med tydlig början, ordning och avslutning,
• förbereda och öva på ett framförande på ett sätt som skapar trygghet utan att kräva utantillinlärning,
• förstå och hantera nervositet och stress inför och under muntliga presentationer,
• använda verktyg som talarkort för att undvika innantilläsning,
• använda röst, tempo, pauser, blick och kroppsspråk för att göra framförandet tydligare.

Det större problemet: vi undervisar i målet men inte alltid i vägen dit

Gemensamt för exemplen är inte att svenska skolan helt saknar mål kring dessa områden. Tvärtom återfinns flera av dem i läroplaner och kursplaner i någon form. Men det finns en avgörande skillnad mellan att ange ett önskat beteende och att undervisa i den färdighet som producerar beteendet.

• ”Ta ansvar.”
• ”Planera.”
• ”Samarbeta.”
• ”Var inkluderande.”
• ”Hantera konflikter konstruktivt.”
• ”Använd digitala verktyg.”

Sådana formuleringar beskriver vart eleven ska komma. De beskriver inte nödvändigtvis vägen dit. Det blir särskilt problematiskt när den underliggande förmågan består av många små procedurer som vuxna utför nästan automatiskt.

För den som redan kan använda en kalender känns det självklart att skriva upp ett framtida åtagande. För den som redan kan hantera en konflikt känns det självklart att lugna ned situationen innan man försöker lösa sakfrågan. För den som har skrivit på tangentbord i tjugo år känns det självklart var fingrarna ska vara. Men självklarhet är bara namnet vi ger kunskap efter att vi glömt hur det var att inte ha den.

När undervisningen saknas blir hemmet lärare

Det finns också en jämlikhetsfråga. Om skolan kräver en färdighet utan att systematiskt undervisa i den kommer barn ändå att lära sig olika mycket av den. Någon har en förälder som visar hur man använder kalender och planerar bakåt från ett prov. Någon får lära sig fingersättning hemma. Någon växer upp med vuxna som är skickliga på att sätta ord på konflikter och visar hur man kan säga. Ett annat barn får inte samma undervisning hemma.

När skolan sedan säger ”ta ansvar”, kan två barn därför få samma instruktion men helt olika förutsättningar att följa den. Det som ser ut som skillnader i ansvarstagande kan delvis vara skillnader i inlärda verktyg för ansvarstagande.

Det betyder inte att alla svårigheter kan förklaras på detta sätt. Barn skiljer sig åt i motivation, mognad, temperament, förutsättningar och behov. Men innan vi drar slutsatsen att ett barn inte vill organisera sig, samarbeta eller ta ansvar är det rimligt att säkerställa att man lärt barnet hur.

Från dold kunskap till explicit undervisning

Lösningen behöver inte vara ett nytt skolämne med ännu en kursplan. Mycket skulle kunna åstadkommas genom att identifiera dessa grundläggande färdigheter och skapa en tydlig progression genom skolåren.

• I de tidiga årskurserna kan läraren exempelvis leda den dagliga kalendergenomgången. Senare gör eleverna den själva.
• Konflikthantering kan först tränas med mycket konkreta fraser och rollspel. Med stigande ålder kan eleverna arbeta med mer komplicerade situationer där ansvar, perspektiv och gränser inte är lika enkla.
• Tangentbordsträning kan börja kort och regelbundet och fortsätta tills grundläggande skrivflyt har automatiserats.
• Planering kan först göras gemensamt på tavlan: ”Arbetet ska vara klart om tre veckor. Vad behöver vi göra? I vilken ordning? När behöver varje del vara färdig?” Senare kan eleven göra samma analys själv.

Principen är densamma som i annan undervisning:

Visa. Öva tillsammans. Öva själv. Ge återkoppling. Repetera. Öka svårigheten. Minska stödet.

Självständighet bör alltså inte vara utgångspunkten. Den bör vara resultatet.

En enkel fråga som avslöjar den dolda läroplanen

Det finns ett enkelt sätt att leta efter fler sådana här luckor. Lyssna efter de verb som vuxna använder när de instruerar barn:

Kom ihåg. Planera. Koncentrera dig. Förbered dig. Samarbeta. Lös det. Ta ansvar. Visa hänsyn. Var källkritisk. Organisera. Prioritera.

Stanna sedan vid varje ord och fråga:

Vilka konkreta, observerbara handlingar måste ett barn kunna utföra för att lyckas med detta?

Och därefter:

När, var och hur får barnet undervisning och träning i dessa handlingar?

Om den andra frågan saknar ett tydligt svar har vi sannolikt hittat en del av skolans dolda läroplan.

Målet är inte att göra allt åt barnen

Det kan vara frestande att uppfatta explicit undervisning i sådana här saker som motsatsen till självständighet. Det är snarare tvärtom. Att alltid påminna en femtonåring om gympakläderna skapar inte självständighet. Men inte heller att sluta påminna och hoppas att självständigheten uppstår.

Man kan i stället lära åttaåringen att använda ett externt minne, hjälpa tioåringen att bygga en rutin, låta tolvåringen sköta allt större delar själv och så småningom låta femtonåringen äga systemet. På samma sätt behöver vuxna inte lösa varje konflikt åt barn. Men alternativet är inte att säga ”lös det själva” och gå därifrån. Barn kan först få språk, modeller och övning för konflikthantering och därefter successivt ta större ansvar.

Det är gammal pedagogisk idé:

Först gör vi det tillsammans. Sedan kan du göra det själv.

Skolans uppgift är nämligen inte bara att ställa förväntningar på barnen, utan också att ge dem verktygen för att kunna leva upp till dem.

The post Det skolan förväntar sig – men inte alltid lär ut appeared first on Grensman Lärverk.

En utbildnings praktiska uppgifter är så viktiga, att om du måste välja (men det måsta du nästan aldrig) så är ofta det bättre att du lägger energi på att lära dig att utföra uppgifterna riktigt bra, snarare än att lära dig det teoretiska innehållet perfekt. För väl på arbetsplatsen behöver du kunna utgöra uppgifter, snarare än att kunna prata om dem teoretiskt. Och ju mer du övar på det praktiska hantverket, desto skickligare blir du.

Men det är inte alltid så lätt att komma på hur man ska göra det. Och om vi ska vara helt ärliga så är det inte alltid enkelt att finna motivationen att göra det.

Här kommer därför lite praktiska tips för hur du kan tänka för att få ut mer av de praktiska uppgifterna.

Modifiera uppgifter att passa dig och dina behov

När du fått en praktisk uppgift går det ofta enkelt att modifiera dem, vilket är något av en förutsättning, oavsett om ditt mål är att få så bred och djup kompetens som möjligt, eller om du vill att uppgifterna ska vara optimalt anpassade efter den organisation som du vill söka dig till.

Är ditt mål att få så bred och djup kunskap och kompetens som möjligt kan du gör uppgiften flera gånger, eftersom det bygger upp din hantverksskicklighet.

Vi ska utgå från en enkel skrivuppgift från min utbildning Certifierad digital kommunikatör (se bilden). I korthet går den ut på att utifrån ett äkta pressmeddelande från Laxå kommun skapa inlägg i social media.

För att modifiera uppgiften kan du …

• … byta uppgiftens pressmeddelande till andra pressmeddelanden eller till helt andra sorters texter.
• … byta organisation från Laxå kommun, till en annan del av offentlig sektor eller till en organisation i det privata näringslivet.
• … byta till andra, eller lägga till, kanaler som du skapar inlägg för.

Om ditt mål är att anpassa dig maximalt efter en sektor, en bransch, eller en specifik organisation, så har du dessa i åtanke när du bestämmer vad du ska komplettera med (eller byta till).

Generellt rekommenderar jag att du gör uppgiften i sitt grundutförande och först därefter modifierar den. Dels för att det inte är så tokigt att ha lite bredd i kompetensen, drömmar och planer kan ändras. Dels för att vissa lärare kan bli lite tjuriga om man inte lämnar in uppgifter i sitt grundutförande, och eftersom de sätter betygen så …

Men med det sagt så är det du som känner dig själv och dina behov. Du som får ta konsekvenserna – bra som dåliga – av dina beslut. Så min högsta och viktigaste rekommendation är att du utgår från dig själv och vad du behöver göra för att få så bra förutsättningar som möjligt. Lägg din energi där du bedömer att du behöver den bäst.

Ta stöd i en organisation för att fördjupa din kunskap

De flesta uppgifter ger dig mer om du applicerar dem på en riktig organisation när du löser dem. Dels för att det blir lättare för dig att omvandla den teoretiska kunskapen till praktisk dito. Dels för att verkligheten aldrig riktigt är som i läroböckerna, så genom att arbeta med faktiska situationer får du inte bara djupare förståelse, du blir också bättre på att lösa uppgifterna när du befinner dig i verkligheten.  För vissa finns det också ett värde i att öva på en sortens dialog som man har med kunder och organisationer.

Dessutom hjälper det också till med motivationen, för det är vanligen en helt annan sak att göra uppgifter för sin egen skull, snarare än för någon annans.

Generellt gäller att ju större och mer komplex uppgiften är, desto större nytta har du av att arbeta med en organisation, och desto lättare är det för dem att säga ja.

Beroende på hur du väljer att utföra uppgiften, hur mycket engagemang du vill lägga ned på den, och vilken sorts organisation du vill arbeta med, så kommer tiden det tar och hur du bäst arbetar tillsammans med organisationen variera. Så börja med att noga tänka igenom din situation, så att du har utrymme att hålla vad du lovar, inklusive saker som hur många timmar du kan lägga, vid vilka tidpunkter som du kan utföra arbetet och när du ska vara klar och annat som kan vara viktigt för dig.

När du vet det, är det dags att välja organisation och det finns flera olika vägar som du kan gå för att hitta en organisation. Några exempel är:

• Hjälp någon du känner. Du har säkert personer i nätverket som driver mindre företag och liknande. Dessa har ofta inte så mycket resurser att lägga på sådana tjänster som du kan erbjuda. Så genom att erbjuda dem din hjälp, skapar du värde för dem och för dig – en klassisk win-win!
• Låt dem hitta dig. Du kan annonsera efter organisationer som är intresserade, till exempel i social media. På det viset får de själva avgöra om det är intressant för dem, och du slipper jaga. Beskriv vad du erbjuder och vilket värde det har, vilken sorts organisation du söker, och vad du behöver av dem för att kunna genomföra uppgiften.

  Det kan till exempel se ut så här:

  Kostnadsfri analys av din e-butik!

  Blivande IT-projektledare från Jensen Yrkeshögskola genomför v.13 till v.17 ett projektarbete. Syftet är att analysera en e-butik och finna förbättringsförslag utifrån ett affärsperspektiv. Alltså hur kan just er e-butik generera mer intäkter?

  Företag och organisationer som deltagit tidigare är Dagens Industri, Icakuriren, SirJames, Fia & Floyd, Talangbanken, Bröstcancerförbundet och många fler.

  Jag har plats för tio företag och intresset brukar vara stort, så kontakta mig så snart som möjligt via hanna-karin@grensmans.se om du och ditt företag är intresserad av att delta.

  (Se hela meddelandet i bilden.)

• Gå direkt i mål. Om du har ett drömföretag, en drömbransch eller liknande så har du inget att förlora på att vända dig dit direkt. Tänk på att chansen att de vill ta emot dig helt enkelt är större om du frågar, än om du inte frågar. Och det värsta som kan hända är att de tackar nej.

  För att de ska vilja ta emot dig brukar två saker krävas:

  Det ena är att de bedömer att värdet av det du kan erbjuda är större än den investering (kostnad) som de behöver göra. Därför behöver du ta fram en strategi för att övertyga dem om det.

  Det andra är att du förvissar dem om att du vill vara hos just dem. För varför ska de lägga tid och energi på någon som egentligen inte vill vara där?

  (Underskatta aldrig värdet för arbetsgivaren i arbetstagare som verkligen vill vara på just deras arbetsplats. Det är nämligen något de inte kan lära en arbetstagare, till skillnad från nästan allt annat.)

Dra nytta av dina praktiska uppgifter i arbetssökandet

• När du utför uppgifter professionellt för en organisation, kan du alltid skriva det i ditt cv utan att skämmas. Du har ju utfört de uppgifter som du påstår och du har den faktiska kompetensen. (Vilket är mer än vad man kan säga om många av de som anger att de kan franska eller tyska …) Så skulle någon ha synpunkter så går det att säga just det. Att du inte fått betalt, har inget med saken att göra.

  Typexemplet är om du har gjort en lång rad uppgifter, eller om du utfört en större uppgift, som en examinerings- eller certifieringsuppgift, kanske tagit fram en rapport eller liknande.

  Det kan till exempel se ut så här:

  Digital kommunikatör, Grensman & Grensmans AB, Q12023
  Jag tog fram en fullständig marknadsplan med fokus på content marketing och digitala strategier i syfte att öka företagets försäljning.  Uppdraget resulterade i en försäljningsökning om 35 %.

• När du arbetar med en organisation så kan de ha en förhoppning om att du ska visa dig så kompetent och värdefull att de kan erbjuda dig anställning. Förvänta dig det inte, men ha med det i bakhuvudet när du väljer hur du agerar.

  Ofta kan de också tänka sig att vara referens, vilket kan vara extra viktigt om du inte har så mycket arbetslivserfarenhet inom ditt utbildningsområde.

• När du anger din utbildning i ditt cv så är det sällan som mottagaren av ditt cv faktiskt vet vad den utbildning som du har gått innebär. I den bästa av världar så tar de reda på det, men i verkligheten sker det sällan.

  Så se till att skriva några förklarande ord så att mottagaren får en tydlig bild av vad du kan. Se till att få med de viktigaste nyckelorden om innehållet och tryck gärna på praktiska övningar och ifall du har levererat till verkliga kunder (organisationer).

  Certifierad Digital kommunikatör, Grensman & Grensmans AB, Q12023-Q22023
  Utbildningen innefattade alla relevanta områden för en digital kommunikatör, så som köpbeteenden, affärsnytta och marknadsstrategi, digitala marknadsstrategier och användandet av digitala kanaler för budskapsspridning, innehållsskapande samt uppföljning och optimering. Stor fokus lades på det praktiska hantverket, inklusive certifieringsuppgiften, där jag tog fram en fullständig och direkt implementerbar strategi för Icakurirens satsning på innehållsmarknadsföring.

• Väl genomföra praktiska uppgifter kan bli till arbetsprover som du kan visa upp för en potentiell arbetsgivare, vilket kan vara extra viktigt om du inte har så mycket erfarenhet att visa upp.

Nu har jag skrivit en lång text om hur man kan arbeta med att maximera effekten av utbildning, så jag tänker avsluta med att påpeka att det ibland är en riktigt dålig idé. Du har tusen andra saker i ditt liv också, saker som kan vara långt viktigare än din utbildning. Så var snäll mot dig själv, tillåt dig att prioritera utifrån dig och dina behov just nu. Ibland är faktiskt good enough det bästa alternativet.

(Och du: Bra lärare tror inte att det vi ser under en kurs eller i klassrummet motsvarar din faktiska kompetens eller begåvning. Vi vet att massor med saker påverkar din prestation.)

Jag hoppas att texten ska vara till nytta för dig, och jag önskar dig all lycka med dina studier!

The post Så kan du använda praktiska uppgifter för att få ut mer av din utbildning appeared first on Grensman Lärverk.

Min tanke var att utveckla mina kunskaper inom korrekturläsning. Detta eftersom det är en grundläggande kompetens inom min roll som frilansande skribent. Och något som dessutom kommer påverka mitt egna skrivande positivt.

Bra – och mindre bra

Kursen innehöll flera olika moment, bland annat en genomgång av hur man kan lägga upp arbetet och vad Corinna Müller anser att man bör tänka på. Det fann jag mycket givande, då det alltid är inspirerande att höra hur andra gör. Kanske har man inte alltid valt de mest effektiva processerna? Även en genomgång av vanliga felkällor (konsekvent stavning av ord med flera korrekta stavningar, förkortningar med stor eller lite bokstav, bildtexter och så vidare) och hur hon brukar hantera dessa var givande.

Mindre givande var genomgången av  vilka källor och verktyg som man kan använda sig av i arbetet. Här framkommer en svaghet i kursens titel och beskrivning. För den som vill bli korrekturläsare är det relevant och intressant. För den som redan arbetar med textgranskning professionellt torde det vara överflödigt.

Kursen innehöll också ett stort antal exempel för att påvisa vanliga korrekturfel. Jag vet inte hur mycket dessa exempel gav egentligen. Samtidigt kan jag som professionell utbildare inte på rak arm komma på ett upplägg som hade fungerat bättre. Müller har onekligen lång erfarenhet och stor kompetens – så kanske är det så här det måste gå till?

Konkreta resultat

Några av Corinna Müller tips kommer jag att införliva i min egen process. Från och med nu kommer jag till exempel att arbeta med en tydlig linjal för att verkligen fånga upp varje ord på varje rad. Jag kommer också att utifrån hennes föreläsning och mina egna erfarenheter ta fram en checklista för att göra mitt eget arbete mer systematiskt.

Jag lärde mig också att mycket av det som jag vill göra med en text, snarare handlar om redaktörens arbete än om korrekturläsarens. Så det är tveksamt om jag framöver kommer att ta uppdrag som korrekturläsare. Mer sannolikt är att jag kommer utföra mina vanliga uppdrag med högre kvalitet på mindre tid.

Men det har ett värde i sig: det är lika viktigt att veta vad man vill göra och vad man passar som, som att känna till motsatsen.

The post Recension: Fortbildning i korrekturläsning appeared first on Grensman Lärverk.

50 325 kr. Så mycket betalar vi via skatten för att en student ska kunna läsa ett år på Yrkeshögskolan. Det är ganska lite pengar i relation till det samhälleliga värdet av en genomförd utbildning eftersom de allra flesta som tar sin examen får arbete inom området de utbildat sig till.

Problemet är alla de studenter som inte brukar allvar med sina utbildningar.

Varje gång som jag kommer in i ett klassrum så varierar antalet studenter. Och det varierar stort, delvis eftersom vi inte har rätt att kräva närvaro av dem. All närvaro är frivillig.

(Och innan du säger att det förmodligen är mig det är fel på, så låt mig försäkra dig att jag har gjort detta i nio år, och jag har i princip undantagslöst mycket fina resultat på utvärderingarna. Det är alltså inte jag, det är studenterna.)

Myndigheten för yrkeshögskolan har goda intentioner. De tänker att vuxna människor ska kunna ta ansvar för sina egna studier och att man inte ska tvinga någon som redan har kunskap inom delar av utbildningen att närvara på lektionerna ”bara för att”. Det är också givet att det inte är närvaron, utan själva kunskaperna som ska bedömas. Jag både förstår och håller med om det.

De svagaste studenterna är de som är frånvarande

Problemet är att det sällan är de som har högst kompetens och bästa förutsättningarna som är frånvarande.  För det är vanligtvis på plats och deltar aktivt i alla de praktiska övningarna. Dessa övningar som är nödvändiga för att de ska kunna utföra alla de moment som kommer att ingå i deras framtida yrkesroll, som är hela syftet med yrkeshögskolan. (Syftet är inte att de ska bara ska förstå det teoretiskt – det har vi de vanliga högskoleutbildningarna till.) Och i mitt fall, som arbetar mycket med Flipped classroom, så är lektionerna i princip uteslutande praktiska. Där de begår misstagen, korrigerar och utvecklar sin förmåga och kompetens. Det är där de lär sig hantverket.

Nej, de som är frånvarande är ofta de svagaste studenterna, de som allra mest hade behövt vara på lektionerna. Vanliga orsaker till frånvaro är:

• Arbete
• Kände inte för det/Orkade inte
• Behöver ta hand om hunden/katten/marsvinet
• Hjälpa mamma/farmor/pojkvän att flytta
• Bilen/tvättmaskinen är trasig
• Väntar leverans från posten
• Ska åka på semester

Det är, på det hela taget, orsaker som de aldrig hade kunnat missa en arbetsdag för. Men trots det får jag inte sätta press på dem att komma till skolan. Trots att en sådan press hade kunnat få dem att anstränga sig lite mer för att dyka upp och för att delta. En press som dessutom hade bidragit till att de får uppleva känslan av att lyckas. Jag kan göra mycket, men jag kan inte hjälpa personer att lyckas som inte befinner sig i skolan.

Gratis utbildning borde medföra krav på prestation

Jag älskar att vi har gratis utbildning i Sverige och jag betalar gärna skatt för att bidra till detta. Jag är övertygad om att det är det bästa för samhället och för individen. Men med det sagt så vill jag absolut inte att mina pengar ska gå till personer som inte tar sin utbildning på allvar. Som inte anstränger sig. Som inte brukar allvar.

Vissa studenter har svårt att förstå, behöver längre tid och mer stöd för att lära sig. Andra studenter anstränger sig och misslyckas i alla fall. Som lärare gör jag gärna allt jag kan för att hjälpa dem och som skattebetalare har jag inga problem att betala även för dessa studenter. Det är ingen skam att misslyckas när man har gör så gott man kan med de resurser och förutsättningar man har.

Men det nonchalanta ”jag bryr mig inte” är jag innerligt trött på.  Den undervisning jag genomför fyller ett syfte. det finns en poäng med att jag står i klassrummet. Jag vill sätta gränser och regler för studenterna.

Det är obegripligt att Myndigheten för Yrkeshögskolan envisas med att låtsas att världen består av fluffiga rosa moln. Att de utgår från en värld där alla studenter har de bästa förutsättningarna och alla intentioner att genomföra sin utbildning.

Alla studenter borde fråga sig om de tar sin utbildning på allvar

I stället fokuserar de på att ställa krav på själva yrkeshögskolorna, där vi in absurdum ska anpassa oss efter de enskilda studenterna. Oavsett vilka val studenterna gör och hur de väljer att agera har vi alltid en skyldighet att hjälpa dem att ta examen. Oberoende av vad det kostar oss. (Och, ska sägas, oberoende av vad det kostar de andra studenterna i klassen.)

Yrkeshögskolan som utbildningsform är fantastisk, och många som går på högskola och universitet i dag skulle passa mycket bättre där. Men med gratis utbildning borde det gå att ställa högre krav på studenterna. På närvaro, på engagemang och på slutförande.

Alla studenter borde ställa sig den enkla frågan: Hur kan jag bidra till att jag får bästa möjliga utbildning, i stället för att sabotera för mig själv och slösa med skattebetalarnas pengar?

The post Varför tar man inte sin utbildning på allvar? appeared first on Grensman Lärverk.

På samma vis säger skolbetygen inte något om vad du kan eller inte kan använda i ditt dagliga arbete. Inte heller säger betygen något om potential, intelligens eller fallenhet för ett specifikt område. De tar heller ingen hänsyn till personliga omständigheter som underlättat eller försvårat prestation, och de visar inte hur mycket någon har ansträngt sig.

Den som får VG behöver inte vara bäst

Jag undervisar periodvis på Yrkeshögskolan och de flesta av mina studenter kan i teorin uppnå VG (högsta betyget). Däremot är det inte alla som får VG i praktiken.  De som får VG behöver dock inte vara bättre än de som enbart får ett G.

Jag tvingas i bland ge G, eller till och med IG, till personer som jag bedömer som mycket kompetenta. Men eftersom de inte har kunnat eller önskat visa det vid de examinerade momenten, så tvingas jag ge dem det längre betygen. Kanske har de haft andra saker att fokusera på under min kurs, personliga problem eller ett arbete. Men det syns som sagt inte i betygen, för jag får inte ta hänsyn till det.

Minst lika frustrerande är det när jag tvingas ge VG till studenter som inte förtjänar det. De kanske har uppnått betygskriterierna, men de har en attityd och en personlighet som gör att de inte fungerar i möblerade rum.

Men det är som det ska vara. Jag ska bedöma den faktiska kompetensen och inget annat. Jag ska kunna försvara mitt betygssättande både för mina uppdragsgivare och för mina studenter. Det ska absolut inte baseras på mina personliga värderingar.

Betygen är bara en ögonblicksbild

Eftersom betygen har en sådan överskattad betydelse i vårt samhälle har det tyvärr resulterat i att många elever har svårt att acceptera detta. Det är vanligt att betyg ifrågasätts, men det sker sällan på faktiska kunskapsgrunder.

Vanligare är att studenterna menar att de av olika skäl haft för mycket att göra under perioden och att jag borde ha förståelse för det. Ett annat att jag borde ta hänsyn till den ansträngning som ligger bakom. Ett tredje att det dåliga betyget är ett bevis på att jag endast låtsas ha en god relation till dem.

Men betygen är inget av detta. Betygen är, som sagt, bara en ögonblicksbild av den kompetensnivå som studenten kunde visa upp vid det specifika tillfället.

Betygens styrka däremot är att de påvisar för studenten vilken kunskapsnivå som de  som minst har uppnått (det skulle ju eventuellt ha kunnat prestera bättre under andra omständigheter). Det är också bra för mig som lärare eftersom det ger mig tid till eftertanke och att få en mer nyanserad bild av mina studenter.

Det är inte den med de bästa betygen som vinner

Det sorgligaste med denna betygsstress och studenternas oförstående attityd till betygsättning är att de inte är vidare viktigare ute i arbetslivet. Det är sällan de som har de högsta betygen får arbetet. Långt viktigare är att man verkligen vill ha arbetet och att man kan påvisa faktiskt kompetens. Och bokstäver på ett papper är ganska långt ifrån faktiskt kompetens.

The post Nej, dina betyg kommer inte att avgöra din framtid appeared first on Grensman Lärverk.

Ester ansåg dock att utbildningen skulle vara så viktig och så utvecklande för henne att hon valde att bekosta den själv. 73 000 kr + moms fick hon betala. Eftersom utbildningen delvis var förlag på dagtid var hon dessutom tvungen att ta ut semesterdagar. Helt rimligt, så långt.

Plötsligt fick utbildningen ett värde

När hon väl genomfört utbildningen verkade han dock ha fått upp ögonen för vinsten och krävde då att hon skulle titta på möjligheter att integrera sin nyvunna kompetens i företagets övriga verksamhet.

Vad Ester gör idag? Jo, förtroendet för chefen fick sig minst sagt en törn efter detta något magstarka krav. Detta satte i sin tur igång en process i henne som fick henne att vilja byta arbetsgivare och idag är hon nöjd och lycklig på annat håll (med dubblerad lön).

Skillnaden mellan att tjäna pengar och på att utnyttja

Självfallet är det vårt ansvar som ledare att säkerställa att våra anställda går med vinst. Det är även vårt ansvar att fatta tråkiga beslut som att säga nej till önskade utbildningar, hur mycket personen som står framför oss än önskar dem. Men att först säga nej (till att betala) och sedan säga ja (till att utnyttja kompetensen) är inte bara olämpligt, det är direkt oanständigt. Det finns en klar linje mellan att tjäna pengar på en anställds arbete och att utnyttja den anställde till bristningsgränsen. (Om du inte ser den gränsen skulle jag uppskatta om du sade upp dig omgående, du ger oss andra chefer dåligt rykte och förstår stämningen på hela arbetsmarknaden!)

Ester visade sig vara en värdefull medarbetare

En annan faktor som denne chef helt verkat ha missat är vilken otroligt värdefull medarbetare Ester var. I stället har han tagit henne för givet. Bara det faktum att Ester vill utbilda sig till något som ligger nära företagets verksamhet signalerar ju att hon är djupt engagerad i sitt arbete och att hon faktiskt älskar det hon arbetar med. Att hon dessutom visar sig vara bered att betala för det själv är en ännu starkare indikation på att hon har ett ovanligt stort engagemang för sina arbetsuppgifter. Dessutom är hon uppenbarligen beredd att ta ett personligt ansvar för sin egen utveckling i stället för att gnälla över att ingen vill ta ansvar för henne. Alla dessa egenskaper är ju givetvis högst önskvärda hos medarbetarna om man driver företag i syfte att tjäna pengar.

Billigt på kort sikt, blev dyrt på lång sikt

Att i stället välja att utnyttja hennes engagemang för att slippa en relativt låg kostnad på kort sikt, gav i stället företaget en stor kostnad på lite längre sikt (i och med att de förlorade henne, måste nyrekrytera mm). För att inte tala om att Ester direkt avråder människor att söka sig till den arbetsplatsen… Vad kostar det?

Esters dumsnåla chef har helt enkelt misshushållat med sina resurser så till den milda grad att det får betraktas som kriminellt korkat.

The post Höjden av utnyttjande appeared first on Grensman Lärverk.

Under mina sju år inom yrkeshögskolan har jag noterat att ju mer praktiskt arbete jag kan klämma in i en kurs, desto bättre rustade är studenterna för sina respektive yrkesroller – för mycket av tryggheten i kompetensen ligger i att veta att man faktiskt kan utföra uppgiften.

Så hur kan man då öka mängden praktiskt arbete inom yrkeshögskolan utan att för den delen minska de teoretiska bitarna som behövs för förståelsen? Jag bestämde mig för att undersöka utbildningsformen ”flipped classroom”.

Om metoden

Den traditionella undervisningsformen innebär att läraren genomför teoretiska genomgångar i klassrummet. Därefter tränar studenterna sin förståelse och färdigheter inom området, till exempel genom grupparbeten och hemläxor. I det flippade klassrummet (eng. the flipped classroom) innebär hemarbete att studenterna tittar på olika webbaserade genomgångar – som motsvarar klassrummets traditionella undervisning. Klassrumstiden som frigörs används till praktiskt arbete, så som laborationer och workshops, med lärarhandledning.

Inför varje moment förbereder läraren det teoretiska underlaget genom att skapa en video, en wiki, en podkast, eller annan form som passar ämnet. Studenterna har sedan möjlighet att ta del av materialet så många (eller få) gånger som de behöver för att känna att de behärskar det. Det innebär att varje student kan anpassa de teoretiska delarna till sin egen kompetensnivå och behöver inte ”vänta in” långsammare kurskamrater eller stressa igenom material som de behöver mer tid för att förstå. Även vid sjukdom eller annan frånvaro har de stora möjligheter att ta igen det missade.

Eftersom studenterna (förhoppningsvis!) kommer väl förberedda inom det teoretiska kan lektionen ägnas åt praktiskt och pedagogiskt arbete så som fördjupningar, analyser, workshops och så vidare.  Studenterna befinner sig också på en mer jämn kunskapsnivå, vilket underlättar för att ta fram meningsfulla uppgifter.

Det flippade klassrummet innebär ett större ansvar för studenterna att aktivt ta del av undervisningen och studier har visat att metoden kan leda till markant förbättringar av resultatet.

Om projektet

• Under våren 2015 respektive 2016 testade Hanna-Karin Grensman konceptet i fyra klasser. Utbildningen IT-projektledare på JENSEN Yrkeshögskola respektive Marknadskommunikatör inom social media på Nackademin.

• Studenterna förväntades förberedde sig genom att se filmer i första hand, men också genom textmaterial, läsa böcker, göra kunskapstester och så vidare. Lektionstid i klassrum användes till att praktiskt öva de färdigheter som de mött teoretiskt under förberedelsetiden.

• Alla studentgrupper fick tillgång till filmer och annat material  via Moodle. Moodle (Modular Object-Oriented Dynamic Learning Environment) är en öppenprogramvaruplattform för e-lärande, en så kallad lärplattform. Plattformen har en stor användarbas med 70 000 registrerade installationer med 63 miljoner användare. Den går att nå både via dator och via app för mobila enheter.

Följande moduler användes under testet

• Tentamen/Test (delvis självrättande)
• Nyhetsforum och frågeforum
• Wiki
• Kalender
• Uppladdning av filmer, dokument och webbsidor
• Betygsättning
• Chat
• Mappar för inlämning och delning av information

Lärdomar

Följande var de viktigaste lärdomarna som projektet gav mig.

Ta fram en strategi för förändringshantering

Det är viktigt att förklara syftet med Flipped classroom mycket noga, och vid flera tillfällen. Studenterna har en tendens att enbart se katederundervisning som lektion – och är också vana vid att ha det så. Denna stora skillnad måste alltså säljas in och diskuteras så att studenterna ser fördelarna. Viktigt alltså att konsekvent arbeta med förändringsledning för att slippa komplikationer. En del i ovanstående är att döpa filmerna till ”Förberedelsematerial” i stället för ”Lektioner”. På det viset kommer studenterna in i rätt mindset från början.

Eftersom en del studenter ser workshops och praktiska övningar som mindre seriöst än teoretiska lektioner är det viktigt att ha tydliga klassrumsregler för att säkerställa att de studenter som vill arbeta med uppgifterna får den studiero som de behöver. Här är det också viktigt att utbildningsledaren och utbildningsanordnaren (beställande Yrkeshögskola) ser fördelarna och vikten med studiero, för deras stöd behövs i relation till de studenter som inte önskar denna förändring.

Det går inte nog att understryka vikten av att ansvarig utbildningsledare stödjer projektet. Förändring skapar undantagslöst oro, och en utbildningsledare som inte kan eller vill förklara syftet för studenterna samt stå bakom projektet, kommer att öka denna oro. Därmed ökar också risken för obstruerande från klassen.

Studenternas aktivitetsnivå

Det kommer alltid att vara ett antal studenter som inte har förberett sig. Dessa kan med fördel få arbeta tillsammans under laborationen, eftersom dessa då har en längre kunskapsnivå än övriga i klassen. (Vissa studenter är vana vid att kunna åka snålskjuts på andra studenter, det är därmed viktigt att introducera detta på rätt vis för att undvika onödiga konflikter.)

Att börja de praktiska lektionerna med en snabb sammanfattning av förberedelsematerialet ger en bra grund, extra inlärning och bättre möjlighet att genomföra laborationerna.

Som lärare är det möjligt att enkelt se vilka studenter som har tittat på vilket material. På det viset är det lättare att fånga upp de studenter som av olika skäl inte häger med och adressera detta i ett tidigt skede.

Tekniska fördelar

Forum där studenterna kan ställa frågor medför att de snabbt kan ställa sin fråga, oberoende av när de tittar på en lektion.  Att få andra studenter att besvara dessa frågor skapar ytterligare lärtillfällen. Dessa gemensamma forum innebär även att alla frågor och all information (i alla fall teoretiskt) når alla studenter och inte enbart den som ställer frågan.

Tentamen där frågor är självrättande minskar tiden för rättning. Det gör även det faktum att studenterna skriver sina svar på dator, i stället för förhand. Viktigt dock att ta höjd för internetuppkoppling. Ett alternativ där är att låta studenterna sitta hemma och skriva. (Det finns vissa spärrar i Moodle som minskar risken för fusk.) Här är det också viktigt att få fram rutiner kring dokumentation för uppdragsgivande YH.

Mappar för delning och inlämning av dokument leder till att både studenter och lärare kan se olika dokument, utifrån behov och intresse. Sekretessinställningar, medför  att lärare kan anpassa så att rätt personer ser rätt material, t.ex. beroende på syftet med inlämningen.

E-lektionerna – kostnader och fördelar

E-lektionerna (förberedelsematerialet) var relativt dyrt att ta fram, vilket innebar något färre lektionstimmar i klassrum. Det blev också en extra kostnad att ta fram ytterligare laborationer. Dock blev kvaliteten och djupet under seminarium/laborationer mycket bättre och mer omfattande än vid normal undervisning.

Studenterna föredrar filmer på föreläsaren, framför ljudsatta power points – frågan är om det har att göra med att de förstnämnda är bättre ur ett pedagogiskt perspektiv eller om det är en vanesak.

Slutsats

Flipped classroom har en hel del fördelar och är direkt lämpligt för just Yrkeshögskolan. Som med alla pedagogiska inriktningar finns det bättre och sämre sätt att applicera det praktiskt i lärandesituationen, men trots en del barnsjukdomar, är min samlade bedömning att det slagit väl ut.

Ur ett pedagogiskt perspektiv finns all anledning att fortsätta och laborera för att på sikt kunna i högre grad kunna dra nytta av lärarnas kompetens och fördjupa elevernas kunskaper. Det är dock viktigt att vidare undersöka och ta ställning till den ekonomiska sidan, då föreläsningarna är relativt dyra att ta fram, framförallt om man föredrar film framför ljudsatta power points. Sammantaget är jag dock övertygad om att detta är yrkeshögskolans framtid.

The post Flipped classroom för yrkeshögskolan appeared first on Grensman Lärverk.

Flipped classroom som pedagogisk metod

Som kontrakterad föreläsare inom Yrkeshögskolan ingick det i Hanna-Karin Grensmans uppgifter att ta fram en detaljerade undervisningsplan, producera allt undervisningsmaterial och välja lämplig kurslitteratur, genomföra lektionerna samt ta fram examinationsuppgifter och utföra examinationen. Just denna kurs genomfördes utifrån principerna för Flipped classroom, det vill säga att studenterna förberedde sig genom att titta på e-föreläsningar och lektionstiden användes till att utföra praktiska gruppövningar och projekt med lärarhandledning.

Grundläggande kommunikation

Kursen började med ett övergripande område där vi undersökte olika delar av organisationen och hur sociala medier kan använda för att stödja organisationen. Vi undersökte också hur man skapar en stark och tydlig organisation för social media. Därefter fortsatte vi med grundläggande kommunikationsteori, social interaktion och perception av andra samt hur man kommunicerar på andra vis än med ord. Därefter gick vi in på hur man kan arbeta med segment, val av målgrupp och positionering gentemot dem. Vi undersökte hur olika målgrupper beter sig (och vilka målgrupper är det relevant att tala om på en digital marknad?) och vi undersöker vilka olika sociala medier som är relevanta att använda beroende på vilket syfte kommunikationen har.

Vikten av att kunna skriva

Del två av kursen handlade om copywriting. För att göra sig förstådd är det viktigt att kommunicera på ett sådant vis att mottagaren har förutsättningar att förstå det. Vi tittade på hur man med hjälp av målgruppsanalyser och andra verktyg kan anpassa sitt språk och sin genre efter de som ska läsa texten. Vi gick igenom retorikens roll, media och deras särarter, genrespecifikt skrivande, positionering, tonalitet, arbeta med texten och mycket mer. Vi arbetade med hur man skapar texter utifrån en beställares önskemål och en tänk målgrupp. Vi tittade på tekniska, layoutmässiga och innehållsliga krav som ställs på texter som ska publiceras på webben.

Naturligtvis arbetade vi praktiskt med att läsa, skriva och analysera text och tittade på hur text och bild kan samspela. Bland annat fick studenterna skriva ett myndighetsbrev och uppdatera Bjursta kommuns webbsida enligt Klarspråksprinciper. De fick ta fram material till olika plattformar för social media till Westanders PR och skapa storytelling utifrån Företagarnas copyplattform.

Digital teknik skapar nya förutsättningar för marknadsföring

Under kursen tredje del kom vi in på marknadsföring. Med utgångspunkt i traditionell marknadsföring och PR undersökte vi hur den nya digitala tekniken har skapat nya regler och vad dessa innebär. Vi skapade marknads- och PR-planer – med inkludering av den nya tekniken. Vi konstaterade att varumärkeshantering är en dygnet-runt-aktivitet som innefattar företagets kommunikation, PR, marknadsföring, kriskommunikation, kundtjänst och reklam m.fl. Vi gick igenom de olika disciplinerna som tillsammans formar kärnan för den digitala varumärkeshanteringen. Vi återkopplade till kursen i copywriting och undersökte hur vi med hjälp av kvalitativt innehålla kan driva trafik och skapa marknadseffekter.  En dag under kursen vigdes åt workshop med experten på social selling – Malin Ström – som utifrån Facebook visade på hur man kan arbete med dessa nya försäljningstekniker.

Så skapar man affärsnytta med digital teknik

Kursens fjärde del handlade om försäljning. Hur skapar man digital affärsnytta och hur agerar digitala kunder? Vi betraktade interna och externa perspektiv på e-handelsstrategi samt hur man skapar värde för e-handel. En viktig del av kursen handlade om att förstå grundläggande ekonomiska begrepp så som budget, produktkalkylering, Return on Investment (ROI), Nyckeltal (KPI) och skillnaden mellan icke-ekonomiska och ekonomiska resultat. Vi kopplade detta tillbaka till marknadsföring för att undersöka hur man genom strategier inom systemutveckling, marknadsföring och webbanalys kan att optimera den digitala närvaron och öka antalet köpare, det vill säga öka konverteringsgraden. Minst lika viktigt är att naturligtvis att planera, styra, utvärdera och följa upp vår digitala kommunikation.

Den sista delen handlade om kundtjänst. Där tittade vi närmare på hur man tar fram en policy för, och avgör, vem och hur inom organisationen som får kommunicera med kunden och omvärlden. Vi arbetade också med att ta fram organisatorisk struktur som stödjer de sociala mediekanalerna och att rätt person svarar på rätt vis, inom rätt tid.  I detta ingick även praktiska strategier för att fånga upp kundernas behov, önskemål och svårigheter samt omsätta det i vårt arbete och våra affärsstrategier samt tekniska verktyg, användningsområden och målgrupp med fokus på teknisk support.

Praktisk examinationsuppgift: Kampanj för social media

Eftersom utbildningen hölls inom ramen för Yrkeshögskolan så arbetade studenterna praktiskt med alla teoretiska moment. Allt i syfte för att de facto kunna använda teknikerna i arbetslivet. Kursen mest omfattande examinationsuppgift handlade om att ta fram en kampanj för digital och social media. Hur kan dessa se ut och hur kan vi använda vår kompetens inom digital teknik, beteendevetenskap, kommunikation och marknadsföring för att säkerställa att vi uppnår önskad effekt? Mottagarna av respektive kampanj var företag och organisationer som själva anmält sitt intresse för att arbeta tillsammans med studenterna. Klassen arbetade med leveranser till Dagens Industri Konferens, Stockholms läns landsting, Föreningen Språkrådgivning och textvård, Filur design, Karriärrebell, Cool saver, Bröstcancerorganisationen, Talangbanken och Träningsevent.

Vikten av att skapa nytta

För godkänt krävdes att kampanjen var praktiskt genomförbar utifrån kundens förutsättningar, att den kunde förväntas skapa nytta för kunden, och att kampanjen var presenterad på ett sådant vis att kunden kunde sätta igång med den direkt. Det var också viktigt att materialet till kund var anpassat både efter kunden och kundens målgrupp samt att den innehöll tydliga nyttoberäkningar – snarare än gissningar – på förväntade investeringar och effekter. Kort sagt fick studenterna visa att de kunde beakta och omsätta alla kursens moment i praktiken och dessutom öva på att arbeta tillsammans med en kund – vilket verkligen inte är det lättaste alla gånger!

Kursen genomfördes i Grensman & Grensmans regi vid två tillfällen  – våren 2014 respektive 2015. Ovan beskrivs den andra kursomgången. Vid den första  bidrog Laura Luna, senior kommunikatör, med sin kompetens inom marknadsföring och försäljning. 

The post Att undervisa i sociala medier för Yrkeshögskolan appeared first on Grensman Lärverk.

Många ser sig själv som riktigt snälla och goda människor när de går andra människor till mötes gällande deras önskemål och daltar med dem. Ha, säger jag. När man daltar med en människa underlättar man för en person, och endast en, sig själv.

Daltandet är värre än vanlig egoism eftersom det är egoism i snällhetens förklädnad.

Låt mig ge några exempel:

Mina studenter vill ofta och gärna att jag ska förenkla kursen. Minska antalet sidor att läsa, ta bort tentor eller uppgifter. Om jag väljer att dalta med studenterna, att gå dem till mötes, då finns det en person som tjänar på det, jag.

Studenterna kommer dock att tycka bättre om mig och göra det lättare för mig att undervisa. Jag kommer att få färre uppgifter att rätta och jag kommer att behöva lägga mindre tid på att stötta studenterna i sin inlärning.

Studenterna å andra sidan får kanske bättre betyg – men de får utan tvivel sämre kunskaper, något som riskerar att slå hårt när det är dags för att söka arbete.

Därför står jag fast även om vissa studenter blir hemskt upprörda. Men min vinst är studenternas förlust. Därför daltar jag inte.

När en människa blir sjuk ska hon helst behandlas med silkesvantar. Hon ska ligga hemma i sängen så länge som hon känner att hon behöver. Men en persons upplevda behov än inte nödvändigtvis det samma som ett verkligt behov. När jag stillatigande se på medan personer accepterar sängläge i är det en person som tjänar på det, nämligen jag.

Den sjuka personen kommer att uppleva mig som omtänksam och tycka bättre om mig. Men faktum är att det finns få diagnoser där personen faktiskt blir bättre av att ligga hemma i sängen. Man kan generellt sätt inte vila sig frisk. Istället leder det ofta till motsatsen – att man blir sjukare. Att faktiskt förvänta sig vissa saker av någon som är sjuk – även om det är allvarliga sjukdomar – är vanligtvis till gagn för personen. Även om personen kanske upplever det jobbigt och tungt just då.

Därför uppmanar jag alla jag känner att finna meningsfulla saker att fylla dagarna med (utifrån sina faktiska förutsättningar) även om vissa blir hemskt upprörda och menar att de är deras rättighet att ligga i sängen tills de är friska.

Men min vinst är den sjukes förlust. Därför daltar jag inte.

När en människa gör något dumt eller presenterar mindre än förväntat så låter ofta de närmaste bli att kommentera eller ta upp det. Man vill ju inte någon ledsen! Men det finns en person som vinner på det och det är jag.

Om jag inte ser och speglar dina mindre goda sidor utan bara jamsar med – då tycker du mer om mig. Och jag säger inte till människor att de är kompetenta bara för att skapa en positiv relation till dem. För de får en felaktig uppfattning om hur andra ser på dem och de får en tokig uppfattning om sin kompetens. Jag tar ifrån dem möjligheten att bli en bättre människa och utveckla sin kompetens.

Därför ger jag både positiv och negativ feedback även om vissa blir hemskt upprörda. För min vinst är deras förlust. Därför daltar jag inte.

Så, att dalta leder till att det blir enklare för mig. Men den jag daltar med förlorar på det i längden även om personen inte uppfattar det så just då.

Så om du faktiskt bryr dig om någon annan än dig själv: Sluta sänka kraven på dina studenter eller medarbetare – hjälp dem att nå upp till kraven i stället. Låt inte personer som är sjuka eller genomgår en kris dra sig undan från livet under längre perioder – visa och stötta dem i hur de kan få livet tillbaka. Och berätta inte för folk hur fantastiska de är om du inte menar det – utan ge feedback utifrån dina faktiska åsikter.

Då slipper du vinna billiga poänger på bekostnad av någon annan. Civilkurage kallas det.

The post Det själviska daltandet appeared first on Grensman Lärverk.

Den bästa föreläsningen jag varit på hade också, skenbart, den sämsta föreläsaren. Han tappade OH -bilder på golvet, lekte med mynt i fickan och talade till oss med ansiktet vänt mot tavlan. Först i slutet avslöjade han det pedagogiska syftet; att genom exempel visa oss olika fel man kan göra som föreläsare.

Exakt samma känsla ger mig Lena Holsts skrivhandledning Skriv bättre texter. Hennes uttalade syfte är att presentera en enkel metod för att skriva bättre. Problemet är att bokens uppbyggnad är så tafflig att den efter halva boken lockar mig att börja läsa bakifrån: Använder hon sig av samma sorts pedagogiska knep, för att understryka bokens budskap? Tyvärr inte.

Holsts budskap är att vi ska reflektera över den egna skrivprocessen för att utvecklas på området och tillhandahåller verktyg för att hjälpa oss göra det. Hon uppmanar oss också att vända oss till den förväntade läsaren och går igenom en rad verktyg som en god skribent bör använda sig av. Hon har också ett intressant kapitel om kreativt skrivande som säkert kan vara till nytta för den som inte riktigt vågar ta ut svängarna.

Problemet är att hon inte lever som hon lär. Hennes språk är pratigt, meningsuppbyggnaden bakvänd och texten vill inte riktigt flyta. Som läsare märker jag att tankarna vandrar. Ännu värre är att hon inte lyckats få till en bra disposition. Hon hoppar mellan olika ämnen, refererar framåt och bakåt med tvära kast. Och lämnar mig en smula yr.

Jag tror dock att boken kan ge en och annan insikt till den oskolade skribenten som vill utvecklas inom skrivandets ädla konst. Även om Skriv bättre texter nog får ses som ett svårartat fall av skomakarens barn.

På Adlibris: Skriv bättre texter – En ny metod i fem steg| På Bokus: Skriv bättre texter – En ny metod i fem steg

The post Skriva för att läsas appeared first on Grensman Lärverk.