En utbildnings praktiska uppgifter är så viktiga, att om du måste välja (men det måsta du nästan aldrig) så är ofta det bättre att du lägger energi på att lära dig att utföra uppgifterna riktigt bra, snarare än att lära dig det teoretiska innehållet perfekt. För väl på arbetsplatsen behöver du kunna utgöra uppgifter, snarare än att kunna prata om dem teoretiskt. Och ju mer du övar på det praktiska hantverket, desto skickligare blir du.

Men det är inte alltid så lätt att komma på hur man ska göra det. Och om vi ska vara helt ärliga så är det inte alltid enkelt att finna motivationen att göra det.

Här kommer därför lite praktiska tips för hur du kan tänka för att få ut mer av de praktiska uppgifterna.

Modifiera uppgifter att passa dig och dina behov

När du fått en praktisk uppgift går det ofta enkelt att modifiera dem, vilket är något av en förutsättning, oavsett om ditt mål är att få så bred och djup kompetens som möjligt, eller om du vill att uppgifterna ska vara optimalt anpassade efter den organisation som du vill söka dig till.

Är ditt mål att få så bred och djup kunskap och kompetens som möjligt kan du gör uppgiften flera gånger, eftersom det bygger upp din hantverksskicklighet.

Vi ska utgå från en enkel skrivuppgift från min utbildning Certifierad digital kommunikatör (se bilden). I korthet går den ut på att utifrån ett äkta pressmeddelande från Laxå kommun skapa inlägg i social media.

För att modifiera uppgiften kan du …

• … byta uppgiftens pressmeddelande till andra pressmeddelanden eller till helt andra sorters texter.
• … byta organisation från Laxå kommun, till en annan del av offentlig sektor eller till en organisation i det privata näringslivet.
• … byta till andra, eller lägga till, kanaler som du skapar inlägg för.

Om ditt mål är att anpassa dig maximalt efter en sektor, en bransch, eller en specifik organisation, så har du dessa i åtanke när du bestämmer vad du ska komplettera med (eller byta till).

Generellt rekommenderar jag att du gör uppgiften i sitt grundutförande och först därefter modifierar den. Dels för att det inte är så tokigt att ha lite bredd i kompetensen, drömmar och planer kan ändras. Dels för att vissa lärare kan bli lite tjuriga om man inte lämnar in uppgifter i sitt grundutförande, och eftersom de sätter betygen så …

Men med det sagt så är det du som känner dig själv och dina behov. Du som får ta konsekvenserna – bra som dåliga – av dina beslut. Så min högsta och viktigaste rekommendation är att du utgår från dig själv och vad du behöver göra för att få så bra förutsättningar som möjligt. Lägg din energi där du bedömer att du behöver den bäst.

Ta stöd i en organisation för att fördjupa din kunskap

De flesta uppgifter ger dig mer om du applicerar dem på en riktig organisation när du löser dem. Dels för att det blir lättare för dig att omvandla den teoretiska kunskapen till praktisk dito. Dels för att verkligheten aldrig riktigt är som i läroböckerna, så genom att arbeta med faktiska situationer får du inte bara djupare förståelse, du blir också bättre på att lösa uppgifterna när du befinner dig i verkligheten.  För vissa finns det också ett värde i att öva på en sortens dialog som man har med kunder och organisationer.

Dessutom hjälper det också till med motivationen, för det är vanligen en helt annan sak att göra uppgifter för sin egen skull, snarare än för någon annans.

Generellt gäller att ju större och mer komplex uppgiften är, desto större nytta har du av att arbeta med en organisation, och desto lättare är det för dem att säga ja.

Beroende på hur du väljer att utföra uppgiften, hur mycket engagemang du vill lägga ned på den, och vilken sorts organisation du vill arbeta med, så kommer tiden det tar och hur du bäst arbetar tillsammans med organisationen variera. Så börja med att noga tänka igenom din situation, så att du har utrymme att hålla vad du lovar, inklusive saker som hur många timmar du kan lägga, vid vilka tidpunkter som du kan utföra arbetet och när du ska vara klar och annat som kan vara viktigt för dig.

När du vet det, är det dags att välja organisation och det finns flera olika vägar som du kan gå för att hitta en organisation. Några exempel är:

• Hjälp någon du känner. Du har säkert personer i nätverket som driver mindre företag och liknande. Dessa har ofta inte så mycket resurser att lägga på sådana tjänster som du kan erbjuda. Så genom att erbjuda dem din hjälp, skapar du värde för dem och för dig – en klassisk win-win!
• Låt dem hitta dig. Du kan annonsera efter organisationer som är intresserade, till exempel i social media. På det viset får de själva avgöra om det är intressant för dem, och du slipper jaga. Beskriv vad du erbjuder och vilket värde det har, vilken sorts organisation du söker, och vad du behöver av dem för att kunna genomföra uppgiften.

  Det kan till exempel se ut så här:

  Kostnadsfri analys av din e-butik!

  Blivande IT-projektledare från Jensen Yrkeshögskola genomför v.13 till v.17 ett projektarbete. Syftet är att analysera en e-butik och finna förbättringsförslag utifrån ett affärsperspektiv. Alltså hur kan just er e-butik generera mer intäkter?

  Företag och organisationer som deltagit tidigare är Dagens Industri, Icakuriren, SirJames, Fia & Floyd, Talangbanken, Bröstcancerförbundet och många fler.

  Jag har plats för tio företag och intresset brukar vara stort, så kontakta mig så snart som möjligt via hanna-karin@grensmans.se om du och ditt företag är intresserad av att delta.

  (Se hela meddelandet i bilden.)

• Gå direkt i mål. Om du har ett drömföretag, en drömbransch eller liknande så har du inget att förlora på att vända dig dit direkt. Tänk på att chansen att de vill ta emot dig helt enkelt är större om du frågar, än om du inte frågar. Och det värsta som kan hända är att de tackar nej.

  För att de ska vilja ta emot dig brukar två saker krävas:

  Det ena är att de bedömer att värdet av det du kan erbjuda är större än den investering (kostnad) som de behöver göra. Därför behöver du ta fram en strategi för att övertyga dem om det.

  Det andra är att du förvissar dem om att du vill vara hos just dem. För varför ska de lägga tid och energi på någon som egentligen inte vill vara där?

  (Underskatta aldrig värdet för arbetsgivaren i arbetstagare som verkligen vill vara på just deras arbetsplats. Det är nämligen något de inte kan lära en arbetstagare, till skillnad från nästan allt annat.)

Dra nytta av dina praktiska uppgifter i arbetssökandet

• När du utför uppgifter professionellt för en organisation, kan du alltid skriva det i ditt cv utan att skämmas. Du har ju utfört de uppgifter som du påstår och du har den faktiska kompetensen. (Vilket är mer än vad man kan säga om många av de som anger att de kan franska eller tyska …) Så skulle någon ha synpunkter så går det att säga just det. Att du inte fått betalt, har inget med saken att göra.

  Typexemplet är om du har gjort en lång rad uppgifter, eller om du utfört en större uppgift, som en examinerings- eller certifieringsuppgift, kanske tagit fram en rapport eller liknande.

  Det kan till exempel se ut så här:

  Digital kommunikatör, Grensman & Grensmans AB, Q12023
  Jag tog fram en fullständig marknadsplan med fokus på content marketing och digitala strategier i syfte att öka företagets försäljning.  Uppdraget resulterade i en försäljningsökning om 35 %.

• När du arbetar med en organisation så kan de ha en förhoppning om att du ska visa dig så kompetent och värdefull att de kan erbjuda dig anställning. Förvänta dig det inte, men ha med det i bakhuvudet när du väljer hur du agerar.

  Ofta kan de också tänka sig att vara referens, vilket kan vara extra viktigt om du inte har så mycket arbetslivserfarenhet inom ditt utbildningsområde.

• När du anger din utbildning i ditt cv så är det sällan som mottagaren av ditt cv faktiskt vet vad den utbildning som du har gått innebär. I den bästa av världar så tar de reda på det, men i verkligheten sker det sällan.

  Så se till att skriva några förklarande ord så att mottagaren får en tydlig bild av vad du kan. Se till att få med de viktigaste nyckelorden om innehållet och tryck gärna på praktiska övningar och ifall du har levererat till verkliga kunder (organisationer).

  Certifierad Digital kommunikatör, Grensman & Grensmans AB, Q12023-Q22023
  Utbildningen innefattade alla relevanta områden för en digital kommunikatör, så som köpbeteenden, affärsnytta och marknadsstrategi, digitala marknadsstrategier och användandet av digitala kanaler för budskapsspridning, innehållsskapande samt uppföljning och optimering. Stor fokus lades på det praktiska hantverket, inklusive certifieringsuppgiften, där jag tog fram en fullständig och direkt implementerbar strategi för Icakurirens satsning på innehållsmarknadsföring.

• Väl genomföra praktiska uppgifter kan bli till arbetsprover som du kan visa upp för en potentiell arbetsgivare, vilket kan vara extra viktigt om du inte har så mycket erfarenhet att visa upp.

Nu har jag skrivit en lång text om hur man kan arbeta med att maximera effekten av utbildning, så jag tänker avsluta med att påpeka att det ibland är en riktigt dålig idé. Du har tusen andra saker i ditt liv också, saker som kan vara långt viktigare än din utbildning. Så var snäll mot dig själv, tillåt dig att prioritera utifrån dig och dina behov just nu. Ibland är faktiskt good enough det bästa alternativet.

(Och du: Bra lärare tror inte att det vi ser under en kurs eller i klassrummet motsvarar din faktiska kompetens eller begåvning. Vi vet att massor med saker påverkar din prestation.)

Jag hoppas att texten ska vara till nytta för dig, och jag önskar dig all lycka med dina studier!

The post Så kan du använda praktiska uppgifter för att få ut mer av din utbildning appeared first on Grensman & Grensmans.

Webbinariets huvudbudskap

• Utgå alltid från dig själv – du är inte copy-paste! Du behöver veta vad du vill, för att kunna ta dig dit. Det som är rätt för andra, eller de andra tycker att du borde göra, är sällan det rätta.
• Följ inga regler. Regler finns i skolan, inte i arbetslivet. Hitta strategier som fungerar utifrån dig och dina mål, helt oberoende av om det är “så man gör” eller inte.
• Följ inga mallar. Material du skickar till en potentiell arbetsgivare är ett reklamblad, och den mall du väljer ska få dig att framstå som fantastisk, inget annat. (Och eftersom du och jag inte är samma, med samma erfarenheter, kan det som får dig att framstå som fantastisk, få mig att framstå som direkt olämplig.)
• Vänta inte på att bli uppbjuden av arbetsgivaren (och glöm inte att tveksamhet skapar olust).
• Ta ett personligt ansvar för att skapa sig det yrkesliv som du vill ha. För även om ett misslyckande inte behöver bara ditt fel, så är det ändå bara du som kan påverka din situation och skapa förutsättningar för att det ska gå bättre nästa gång.

The post Alla kan hitta ett arbeta att älska! appeared first on Grensman & Grensmans.

Jag (till alla barnen): Ni vet att ni inte får säga caca boudin?

Några av barnen (lite tveksamt): Caca boudin.

Jag (spjuveraktigt): Nej men så kan ni inte säga! Det betyder ju bajskorv på franska!

Alla barnen (mer entusiastiskt): Caca boudin!

Jag: Nej men, vet ni vad … Caca boudin är ju ett fult ord! Ni får inte säga caca boudin!

Alla barnen (mycket högljutt och entusiastiskt): CACA BOUDIN!

Jag (glatt): Jag visste att ni var den busigaste klassen. Det är ju ingen ordning på er alls!

Man kan förstås lämna barn på andra vis, men det är inte lika roligt. Varken för mig eller barnen. Och vad är då poängen med allt det här, om vi inte ser till att ha just roligt?

The post En inte helt vanlig lämning appeared first on Grensman & Grensmans.

Carl-Johan är sju år och oändligt cool. På två olika sätt. Dels den sortens attityd han har genetiskt (efter mig), dels det sättet som kommer av att ha just mig som mamma. Jag glömde nämligen att köpa en ny vinterjacka till honom. Och jag kom på det lagom till igår morse när termometern visade -7.

Den sortens föräldraskap är inget att vara stolt över och det kändes betänkligt i magen att skicka iväg honom till skolan i varm tröja och höstjacka. Så jag beställde en vinterjacka per omgående, men vad skulle han ha tills den kom?

Nu har jag händelsevis en väninna, som bor nära och har barn i samma ålder. Så jag frågade henne om hon hade “en jacka att låna ut, helst från i morse”. Det hade hon, men hon skulle jobba så letandet fick vänta.

Två timmar senare skickar hon ett meddelande: En bild på en svart jacka och texten: “Nu har jag köpt en jacka till honom.” Och i morse mötte hon upp honom och lämnade över vinterjackan.

Förutom att sonen nu slipper frysa, vilket är en djup lättnad i sig, så var det ju också en present till mig. En av de mest värdefulla och omtänksamma jag någonsin fått. För den hjälpte mig att få vara en bättre mamma och fick mig att tro att jag kanske inte måste klara allt själv. Och vad är mer värdefullt än det?

Så tror tusan att jag, som ändå ska föreställa en professionell skribent, har ovanligt svårt att finna orden.

Men jag tänker som så, att ju mer vi kan göra för varandra, ju mer vi kan hjälpa varandra, desto bättre blir det. För alla.

The post Den otroliga historien om Carl-Johans nya jacka appeared first on Grensman & Grensmans.

Men om du nu tillhör dem som tycker att regeln är felaktig, varför köpte du inte en biljett till flickan i alla fall?

”Jag har det som princip att man inte ska tumma på regler. Om jag tummar på regler hur kan jag då förvänta mig att mitt barn ska hålla sig till regler?”

Men varför i hela fridens namn har du en princip som säger att man inte ska tumma på några regler?

Jag håller med om att det kan underlättar tillvaron en smula, när barnen är små, om de följer regler utan att ifrågasätta. Men som förälder är du enbart en auktoritet i barnens liv en kort stund, därefter lyssnar de till lärare, kompisar och kändisar. Är du helt, helt säker att du vill att dina barn ska lyda dessa blint?

Alla regler är inte lika viktiga

Det finns lagar och regler som är verkligt viktiga. Och så finns det de som är mindre viktiga. Åldersgränser på konserter tillhör naturligtvis den senare kategorin. En godtycklig regel som säger att det är förbjudet om man är 12 år och 364 dagar, men tillåtet dagen därpå. Och eftersom inget markant händer med barns öron på 13-årsdagen, går den inte att motivera  med annat än att det är just en regel.

Barn (även riktigt små) förstår resonemang rörande de flesta av våra lagar och regler. Och när barn reflekterat över och accepterat den – när de internaliserat den – ökar sannolikheten att de fattar goda beslut även när föräldrarna inte är närvarande.

Nästan varenda hjälte är någon som, trots fara för dem själva, valt att bryta mot lagen för att skydda någon eller skapa ett bättre samhälle. Rosa Parks. Oskar Schindler. Mahatma Gandhi. Tre personer som vågade sätta sin egen moral över lagar och regler. Men hur ska någon kunna göra det, om de inte övat på att reflektera över rimligheten i de lagar och regler som råder?

Att något är olagligt betyder inte att det är fel

Alla vet att det faktum att något är lagligt inte gör det moraliskt korrekt. Och att något är olagligt, betyder inte att det är fel. För det handlar naturligtvis inte om att vara normlös. Det handlar tvärt om att försäkra sig om att man agerar på ett sådant vis att man med rak rygg kan ta ansvar för sina handlingar. Ansvaret är till syvende och sist alltid individens.

Den som fostras till blind lydnad, blir lättare offer för totalitära ideologier, riskerar att bli medlöpare till destruktiva auktoriteter (i skolan likväl som i arbetslivet) och är också mer sannolika offer för övergrepp.

Därför måste föräldraansvaret innefatta att hjälpa barnen att reflektera över dessa frågor och fatta väl avvägda beslut som de kan stå för, där lagar och regler enbart är ett argument bland många. Att uppfostra någon till att vara ryggradslös och auktoritetsbunden är grymt. Det är obegripligt att så många föräldrar verkar föredra det.

The post Hellre regelbrytare än ryggradslös appeared first on Grensman & Grensmans.

Och jag vet att man inte kan göra så, det var flera stycken som väldigt noga på pekade det för mig nämligen.

Men jag är helt säker på att chansen att vinna alltid är större om man skickar in ett manus, än om man inte skickar in något manus. 

Och visst, jag vann inte.

Men jag fick ett möte med Christer Sturmark på Fri Tanke Förlag, som tyckte att manuset var intressant, och att han gärna läser det igen, när jag kommit längre. 

Vackert så! 

The post När Hanna-Karin inte vann π-priset appeared first on Grensman & Grensmans.

När jag vaknat insåg jag att så verkligen var fallet, och att jag i allra högsta grad var avundsjuk. Avundsjuk på dem och på deras partners som har ett gemensamt intresse av samhälle och politik. Ett intresse som gör att de väljer att besöka Almedalen tillsammans. Medan jag får stanna hemma med bebis för min man har noll och inget intresse av att åka dit.

Nå, är det då hela världen att jag och min man har få gemensamma intressen? Nej, som jag har skrivit om innan, så tycker jag inte det. Men det som slog mig, så här två år senare (jag är snabb som en vessla), är att medan jag blir kritiserad för att jag inte delar några av min mans intressen så har min man aldrig blivit kritiserad för att han inte delar mina.

Ingen ifrågasätter att han inte vill åka till Almedalen för min skull, att han sällan läser de texter jag skriver eller att han inte alls är intresserad av långa diskussioner om klassiska litterära verk. Inte ens jag.

Frågan är hur jag kan skriva en lång text där jag försvarar mig själv som fru för att inte ha samma intressen som min man – utan att ens reflektera över att han inte har samma intressen som jag har. Att det handlar om oss, inte om mig?

Och slutligen, varför är min spontana känsla att det är Sophia, Anne och Stina som är avundsvärda och inte Mattias, Hampus och Jonas? Something is rotten osv…

The post Ingen riktig man, eller? appeared first on Grensman & Grensmans.

Min far bor i en liten by nere i Skåne. När han växte upp där var det ett levande samhälle. I dag är tågrälsen övervuxen, stationen nedlagd, och antalet butiker och samhällelig service har minskat markant. Trots detta väljer min far att bo kvar.

Jag ser inte vad som är så fantastiskt med just denna by, men å andra sidan behöver jag inte förstå för det är inte jag som har valt att bo där. Om han har försakat något? Absolut. Han har tidvis arbetspendlat och bara kunnat komma hem på helgerna. Han inte tillgång till kollektivtrafik. Han har inte det kulturella utbud eller affärer som jag har tillgång till.

Men han anser att vinsterna: frisk luft, att alltid kunna få en parkeringsplats, nära till skog och natur och så vidare – överväger. Han har det som gör honom nöjd med livet. Han har självt valt landsbygdslivet – med dess för- och nackdelar.

Min far hade kunnat göra som många andra. Han hade kunnat beklaga sig över allt som han inte har.

Men nu är min far, tack och lov, inte sådan. Han förväntar sig inte att någon annan ska komma in och plocka bort de nackdelar han upplever – lika lite som jag förväntade mig att restauranger skulle tvingas stänga för att de störde min nattsömn när jag valde att bo inne i stan. Han förväntar sig inte att staten ska lösa hans problem och jag har aldrig hört honom gnälla över rådande förutsättningar.

Nej, han har insett att för kunna bo och verka på landet är måste man ta ett personligt ansvar för det. (Likväl som man måste ta ett personligt ansvar för sin närmiljö om man bor i staden – ansvaret ser bara annorlunda ut.)

Min far har alltid varit intresserad av amerikanska bilar och 2008 var han med och återstartade “jänkebilsklubben” Holley Hivers som idag har vuxit till en av Skånes största med 135 medlemmar. Och om man har så många medlemmar behöver man ju en lokal…

2012 visade han mig bilder på Vinterlust, ett gammal nedgånget danspalats som stått tomt i många år. Tillsammans köpte föreningen huset och har lagt ned åtskilliga timmar på att renovera det. I dag används lokalen till fester, julmarknader, föreläsningar och andra sociala evenemang. De har också spelat in radioprogram för lokalradion och de har genomfört ett antal event så som rallytävlingar och liknande runt om i Skåne.

Sammantaget skapar det besökare i byn som annars inte skulle ha kommit dit – det sätter byn på kartan. Det ger kunder till motellen och de olika butikerna. Det gynnar helt enkelt alla lokala verksamheter. Det skapar en mer levande miljö.

Jag känner till många liknade arrangemang – människor som saknar något och ser till att försöka förverkliga det. Det är dessa människor som kommer att driva byarna och de små samhällena vidare – det har inget att göra med statligt stöd eller kampanjer för att få folk att flytta till landsbygden (som om det var något självändamål).

I stort sett alla problem som vi stöter på består av både strukturella och individuella förklaringar. Om vi bara tittar på individens ansvar så missar vi det faktum att dennes rörelseförmåga begränsas av de rådande strukturerna. Men om vi enbart tittar på de strukturella förklaringsmodellerna så tar vi ifrån individens möjligheter och ansvar att själv påverka sin situation.

Frågan vi alla bör ställa oss är vad vi gör för att skapa det samhälle, den miljö, som vi faktiskt vill ha runt om kring oss. Hur kan du skapa ditt eget Vinterlust? För om vi inte hjälps åt och kämpar för det vi vill ha så hjälper inga statliga bidrag i världen.

Bonusmaterial: Jag diskuterar landsbygdspolitik och blir utsedd till “typecastad nyliberal” på SVT Debatt .

Tema Landsbygd: Bland bondläppar och nollåttor

Mer läsning om landsbygdspolitik

”Låt oss debattera i Klippan, Härnösand och Lidköping” | “Vi tar gärna debatten” | Småföretagarpolitik är landsbygdspolitik | ”Jordbruket får för mycket av stödet till landsbygden” | Sverige saknar en landsbygdspolitik | Reformera Nordiska rådet och gynna landsbygdens småföretagare | Märkligt av centern att skylla på Miljöpartiet | Det Gloala näringslivet | Norrland. Essäer & reportage av Po Tidholm | Landsbygdens avfolkning – något att glädjas åt |

Från regeringen
Mot en ny landsbygdspolitik | Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013

The post Tema Landsbygd: ”Men vi har ju ingen lokal” appeared first on Grensman & Grensmans.

Den här soffan har stått i vardagsrum i tio år nu. Den är sliten och trist efter all den tiden och två barn.

Men då, när jag vann den, var den exakt vad jag ville ha och behövde.

I princip så var jag på en konferens som jag inte betalat för (för att jag frågade snällt om jag kunde få slippa betala).

Och jag deltog i en tävling som krävde en app, som jag inte kunde ladda ner, för att jag inte hade en iPhone, vilket var ett krav.

Men jag utgick från det mål jag förutsatte att Creddly hade, nämligen marknadsföring.

Så jag gjorde en massa saker för att sprida varumärket åt dem, och var glad och entusiastisk hela vägen. Så de lät mig vinna ändå.

Vissa kallade det för fusk, och det kan de ju få tycka. Speciellt som jag har soffan.

(Jag ska beskriva det här mer i detalj vid tillfälle, för någon kanske vill stjäla mina tekniker tänker jag.) 

The post Hur man vinner en tävling, utan att följa tävlingskriterierna appeared first on Grensman & Grensmans.

Jag står inte vid sidan om och hejar på när han utövar sina intressen och jag engagerar mig verkligen inte i det som han gör enbart för att han göra det. Inte heller tvingar jag mig själv att göra urtråkiga saker bara för att han tycker att något är roligt.

”Det är så synd om Pontus. Hanna-Karin och han har inga gemensamma intressen och Hanna-Karin vill aldrig göra något med honom. Jag förstår inte varför de är tillsammans överhuvudtaget. Jag tycker de borde skiljas.”

Min man och jag har varit tillsammans i över tio år. I början blev jag då och då anklagad för att vara en dålig flickvän och nu för tiden händer det att jag blir anklagad för att vara en dålig fru. Citatet ovan har sagts till mig – har sagt om mig. Och mer än så. Förklaringen finns naturligtvis i dels den traditionella bilden av hur en man respektive en kvinna ska förhålla sig till varandra i en relation, men det handlar också om hur en riktig relation förväntas se ut.

Att vara vuxen är att inse att jag gör, och har gjort, mina val. Jag kan välja annorlunda men jag kan inte välja åt någon annan. Det finns lika många sätt att ha relationer på som det finns relationer.

Att vara vuxen är att inse att alla inte måste välja samma typ av relation som jag har valt. Att inse att man har rätt att välja den typ av relation som man själv vill ha och att jag faktiskt inte behöver först någon annans val. Bara respektera.

Vill du leva med en eller flera personer, av vilket kön? Från vilken kultur? Med vilken utbildningsnivå? Med vilken typ av arbete? Utseende? Intressen? Ska ni bo tillsammans eller vara särbo? Hur tycker du att balansen mellan arbete och fritid ska se ut? Hur mycket och på vilket vis vill du umgås med din partner på fritiden? Ska ni båda arbeta? Hur mycket? I vilket land? Vilken roll vill du ha i relationen? Hur ska ansvaret för hemarbete och eventuella barn fördelas? Vill du överhuvudtaget ha barn? Djur? Vilka värderingar är verkligt viktiga för dig?

Så många val, och inget som är rätt.

När jag, helt ovetenskapligt, gör en undersökning bland mina vänner får jag höra liknande historier. De flesta har blivit anklagade för att vara dåliga partners eller för att deras partners är olämpliga, och detta på minst sagt svaga grunder.

Missförstå mig inte. Naturligtvis både får och bör man lägga sig i om man uppfattar det som att någon far illa. Ingen ska behöva stå ut med fysiska eller psykiska övergrepp i sin relation. Men det är långt ifrån att inte dela fritidsintressen, vara särbos eller utöva polyamori.

Photo: Ola Sprang

The post Ingen riktig fru appeared first on Grensman & Grensmans.