Riktigt bra människor ser vad som behövs och vågar agera på det. Vågar hjälpa till, vågar lägga sig i och vågar agera på ett omtänksamt vis. Det är gott för den som ger, och gott för dem som får. Jag har många sådana människor runt mig. Det är jag djupt, djupt tacksam för.
Carl-Johan är sju år och oändligt cool. På två olika sätt. Dels den sortens attityd han har genetiskt (efter mig), dels det sättet som kommer av att ha just mig som mamma. Jag glömde nämligen att köpa en ny vinterjacka till honom. Och jag kom på det lagom till igår morse när termometern visade -7.
Den sortens föräldraskap är inget att vara stolt över och det kändes betänkligt i magen att skicka iväg honom till skolan i varm tröja och höstjacka. Så jag beställde en vinterjacka per omgående, men vad skulle han ha tills den kom?
Nu har jag händelsevis en väninna, som bor nära och har barn i samma ålder. Så jag frågade henne om hon hade ”en jacka att låna ut, helst från i morse”. Det hade hon, men hon skulle jobba så letandet fick vänta.
Två timmar senare skickar hon ett meddelande: En bild på en svart jacka och texten: ”Nu har jag köpt en jacka till honom.” Och i morse mötte hon upp honom och lämnade över vinterjackan.
Förutom att sonen nu slipper frysa, vilket är en djup lättnad i sig, så var det ju också en present till mig. En av de mest värdefulla och omtänksamma jag någonsin fått. För den hjälpte mig att få vara en bättre mamma och fick mig att tro att jag kanske inte måste klara allt själv. Och vad är mer värdefullt än det?
Så tror tusan att jag, som ändå ska föreställa en professionell skribent, har ovanligt svårt att finna orden.
Men jag tänker som så, att ju mer vi kan göra för varandra, ju mer vi kan hjälpa varandra, desto bättre blir det. För alla.
