I den här texten visar jag med ett konkret exempel varför det händer, och hur så kallade låsta promptar kan användas för att få mer tillförlitliga och verifierbara resultat. 

Uppgiften: strikt korrektur av ett dokument

Uppdraget var att göra en hård korrekturgranskning av en PDF som jag hade skrivit. Med hård korrektur menas i detta sammanhang att man:

• endast identifierar faktiska, synliga språkfel
• inte föreslår stilistiska förbättringar
• inte gör omformuleringar
• inte harmoniserar eller tolkar innehåll
• inte tar hänsyn till tidigare versioner eller extern kunskap

Kort sagt: uppgiften var att rapportera sådant som en mänsklig korrekturläsare kan peka på i texten och säga ”det här är ett fel”. Det är en relativt mekanisk uppgift, och just därför lämpar den sig väl för AI, i alla fall i teorin.

Prompten som jag använde såg i förenklad form ut ungefär så här:

> Gör en strikt korrekturgranskning av det bifogade dokumentet.
> Identifiera endast synliga och manuellt korrigerbara språkfel, såsom stavfel, grammatiska fel, böjningsfel, felaktig interpunktion och uppenbara formaliafel. 
> Föreslå inga stilistiska förbättringar och gör inga omformuleringar utöver nödvändiga rättelser. 
> Lista endast faktiska brister i den ordning de förekommer i materialet.

Detta är en fullt rimlig instruktion. Den är tydlig och relativt detaljerad. Ändå fick jag problem.

Ser korrekt ut, är helt fel

I svaret identifierades flera faktiska fel i dokumentet, bland annat en bruten mening och ett överflödigt ord. Allt detta var korrekt. Men där fanns också följande punkt:

Formalia/namninkonsekvens: “Case: Digital kampanj för Ikea”: Organisationens namn skrivs i dokumentet i övrigt som IKEA.

Formuleringen ser professionell ut. Den är saklig och välskriven. (Precis som de flesta svar vi får från generativ AI). Problemet är att den är fel – inte bara på ett, utan på två olika vis.

Vad som gick fel

För det första så användes fel normsystem. Enligt svenska skrivregler skrivs organisationens namn i löpande text som “Ikea”. Att Ikea själv använder IKEA i marknadskommunikation är i detta sammanhang irrelevant, för i korrektur är det språknormen som väger tyngst (om inget annat uttryckligen anges). Trots detta gjorde AI:n det motsatta och lät varumärkeskonvention styra.

För det andra gjordes ett påstående utan faktisk kontroll. AI:n hade påstått att organisationens namn skrivits som “IKEA” i övriga dokumentet. Det stämde inte, tvärtom hade jag genomgående skrivit “Ikea”, utom på just detta ställe. AI:n hade alltså gjort ett antagande baserat på vad som är vanligt, snarare än att verifiera mot det faktiska dokumentet. I korrektur får man naturligtvis inte anta att vissa fel finns – man måste kontrollera.

Felen som uppstod berodde naturligtvis inte på att AI:n hade bristande kunskap om svenska skrivregler, utan på att den arbetade i fel arbetsläge. Flera tolknings- eller normsystem var nämligen också aktiva:

• statistisk sannolikhet (”så här brukar det vara”)
• varumärkeskonvention
• tidigare kontext i samtalet
• intern textrepresentation av PDF-filen

I ett strikt korrekturuppdrag behöver alla dessa system i praktiken vara avstängda, annars riskerar man att få rimliga, men oönskade, slutsatser. Kort sagt; situationen uppstod för att jag inte aktivt stängt av dessa tolkningssystem.

Lösningen: en prompt för att stänga ned överflödiga tolkningssystem

I strikt korrektur räcker det inte att något verkar fel eller avvikande. Ett fel måste kunna visas direkt i dokumentet, för en annan läsare, utan att man behöver hänvisa till hur något brukar skrivas, hur organisationer vanligtvis benämns eller hur texten sett ut i andra sammanhang. Om en bedömning kräver sådana referenser, då handlar det inte längre om korrektur utan om tolkning.

För att få rätt beteende behövde den prompt jag använde göras betydligt striktare. Framför allt behövde den tala om vad AI:n inte fick göra. Den omarbetade prompten innehöll därför bland annat instruktioner om att:

> endast utgå från vad som faktiskt och synligt står i dokumentet
> arbeta verifierande, inte normerande
> inte göra antaganden baserade på hur något brukar skrivas
> inte korrigera egennamn om de inte innehåller ett entydigt språkfel
> inkludera endast fel som kan påvisas utan antaganden eller extern kunskap

Den sista punkten är en kontrollfråga som tvingar fram ett arbetssätt där endast det som faktiskt går att observera i texten tas med. Detta minskar risken för att AI fyller i luckor, jämna ut variationer eller dra slutsatser som inte stöds av materialet. Frågan bidrar till att arbetssättet blir verifierande och därmed tillförlitligt.

När precision är viktigare än hjälpsamhet

Generativ AI är bra på att resonera, tolka och dra slutsatser. Men ibland är det just dessa egenskaper som ställer till det. När uppgiften kräver precision, behöver man hjälpa modellen att avstå från att vara hjälpsam. Ofta handlar det, som i det här exemplet, inte om att lägga till mer information, utan snarare om att begränsa tolkningsutrymmet.

Att bli bättre på att prompta handlar därför till stor del om disciplin: att veta när man vill ha kreativitet – och när man absolut inte vill ha det.

Checklista: låsta promptar

Den här checklistan är till för situationer där du inte vill ha kreativitet, hjälpsamhet eller rimliga antaganden, utan ett strikt, verifierbart resultat. Typiska exempel är korrektur, faktakontroller, inventeringar, listor, jämförelser och granskningar.

Du behöver inte alltid använda alla punkter, men ju mer mekanisk uppgiften är, desto fler bör vara med.

1. Definiera uppgiften snävt

☐ Har jag beskrivit uppgiften som mekanisk/verifierande, inte tolkande?
☐ Är det tydligt vad som ska göras – och vad som inte ingår?

Exempel:

> Gör en strikt korrekturgranskning (inte språkgranskning, inte redigering)

2. Begränsa datakällan explicit

☐ Har jag sagt exakt vilket material som får användas?
☐ Har jag förbjudit användning av tidigare versioner, kontext eller allmän kunskap?

Exempel:

> Utgå enbart från vad som faktiskt och synligt står i den bifogade filen.
> Ignorera allt annat i konversationen.

3. Arbeta verifierande, inte normerande

☐ Har jag förbjudit resonemang om hur något brukar vara?
☐ Är det tydligt att endast observationer är tillåtna?

Exempel:

> Arbeta verifierande, inte normerande.
> Gör inga bedömningar baserade på vad som är vanligt eller rimligt.

4. Förbjud antaganden uttryckligen

☐ Har jag sagt att AI:n inte får anta konsekvens?
☐ Har jag förbjudit generaliseringar och extrapolering?

Exempel:

> Gör inga antaganden om konsekvens, även om något verkar sannolikt.

5. Lås hanteringen av egennamn och termer

☐ Har jag varit tydlig med hur egennamn ska behandlas?
☐ Är det klart att de inte ska “rättas” utan objektivt fel?

Exempel:

> Korrigera inte egennamn, organisationsnamn eller terminologi om de inte innehåller ett entydigt och objektivt språkfel.

6. Förbjud harmonisering och standardisering

☐ Har jag uttryckligen förbjudit att göra texten “enhetlig”?
☐ Är det klart att inkonsekvens inte är ett fel i sig?

Exempel:

> Utför ingen harmonisering, standardisering eller konsekvensbedömning.

7. Avgränsa vad som räknas som fel

☐ Har jag specificerat exakt vilka feltyper som är tillåtna?
☐ Har jag uteslutit allt annat?

Exempel:

> Identifiera endast:
– stavfel
– grammatiska fel
– böjningsfel
– felaktig interpunktion
– uppenbara formaliafel

8. Uteslut tekniska artefakter

☐ Har jag förbjudit PDF-/radbrytnings-/extraktionsfel?
☐ Är det tydligt att endast mänskligt synliga fel räknas?

Exempel:

> Uteslut helt PDF-artefakter, radbrytningar och tekniska extraktionsfel.

9. Ställ krav på spårbarhet

☐ Måste varje identifierat fel gå att peka ut exakt?
☐ Är det förbjudet att rapportera något utan platsangivelse?

Exempel:

> Lista endast sådant som kan påvisas genom att peka på exakt plats i dokumentet.

10. Lägg till låsfrågan 

☐ Har jag lagt in en kontrollregel som stoppar allt tveksamt?

Exempel:

> Bedöm varje potentiell brist enligt regeln: “Kan detta påvisas utan extern kunskap?” Om nej – uteslut.

The post Låsta promptar – så får du AI att sluta anta och börja verifiera appeared first on Grensman & Grensmans.

Med anledning av en tidigare text om Stenhamraskolan så kände de sig föranledda att skicka ett mejl till mig. Det var inte helt genomtänkt.  Det lyder:

Hej Hanna-Karin,

Hörde att du kanske hade uppfattat mitt mail kring skolbytet på ett felaktigt sätt.
Synnerligen oväntat är det inte att jag engagerar mig i frågan kring ett skolbyte då det är jag som skoladministratör som sköter detta tillsammans med Barn & ungdomsförvaltningen. När jag får vetskap att ett skolbyte är på gång, sagt muntligt- Så skickar jag alltid ut ett mail med info om att ett skolbyte ska göras på Ekerös hemsida – helt enligt rutin.
Så att mitt namn hängs ut på din facebook sida undanber jag mig i fortsättningen när jag endast gör mitt jobb.
Tack på förhand & ha en fin dag.

Med vänlig hälsning

Ett sådant mejl kan man naturligtvis inte skicka, så jag svarade med några av de argument som förklarar precis varför detta är olämpligt.

Hej,

Min jurist låter hälsa att det är synnerligen olämpligt, och befinner sig i en juridisk gråzon, att som personal vid en skola besöka Facebook-sidor tillhörande föräldrar till barn gående på skolan, i syfte att inhämta information om dennes privatliv. Något som trots detta skett vid flera tillfällen, enligt uppgift från er.

Vad gäller mejl som skickas från en organisation så är dessa inte att betrakta som skickade från er i egenskap av er som privatpersoner, utan just som företrädare för sagda organisation, varvid man tyvärr får tåla att de hanteras så.

Till det är detta en skola, vilket gör att dessa mejl är att offentliga handlingar och det innebär att t.ex. journalister har rätt att begära ut dem. Något som är gott att ha i åtanke när man formulerar sig.

Slutligen får man väl ändå förutsätta att du är stolt och nöjd med det mejl du skickade. Och det är, som du själv påpekar, en del av ditt arbete. Det är därmed inte tal om en “uthängning”, då jag på intet vis missrepresenterat innehållet i sagda mejl.

Jag har inte fått något svar på det.

Så varför har jag trots allt maskat namnet i den här texten? För att jag faktiskt är ganska snäll.

Och för att jag misstänker att detta mer är bristande ledning (igen!) än brister hos en enskild medarbetare.
Jag skulle liksom inte få en hjärtattack och dö av förvåning om det skulle visa sig att hon konsulterat skolledningen innan hon skickade det.

Det vill säga samma skolledning som var inne och tittade på min profil på Facebook och råkade trycka på “Följ” för att sedan snabbt avfölja. Men inte så snabbt att jag inte fick en notifiering. Slarvigt, på min ära!

Reaktioner från läsare

“Jag ska nog börja inleda alla mail med ‘min jurist’. Sätter liksom rätt tonalitet från början.”

“Vad folk har svårt med svenskan nuförtiden, även förvaltningspersoner inom skolsektorn.”

“Så synnerligen korkat av henne. Alltihop. Hur kunde hon tro att det skulle komma någonting bra ur att skicka det där mailet?”

“Skolpersonal är lite för ofta omedvetna om att de är myndighetsrepresentanter och att mejlkonversationer i tjänsten är offentliga handlingar.”

“Hon vet att hon jobbar med myndighetsutövning? ELLER??”

“Intrycket man får av hela den här historien är att den verkar vara så osmidigt hanterad av administrationen på skolan. Även det här agerandet från deras sida och nu denna persons handlande. Vid en viss tidpunkt inom en organisation måste man ju idka någon form av självreflekterande. Det är som att flera av de inblandade struntar i eller bitvis saknar insikt om att en del av yrket är att representera organisationen denne företräder, särskilt som offentliganställd. Annars blir det ju bara pannkaka av alltihop.”

“Allvarligt, hon trampar väldigt snett. Dåligt för skolan, dåligt för henne.”

The post Ibland är det bra att tänka efter före appeared first on Grensman & Grensmans.

När du ska skriva en rapport, en uppsats eller annan typ av dokument bör du alltid börja med att formatera  dokumentet. Och i den här filmen går jag igenom det absolut mest grundläggande du behöver behärska för att kunna göra det enkelt och snabbt.

Filmens innehåll

• Försättsblad
• Sidnumrering
• Formatmallar
• Automatiskt genererad innehållsförteckning
• Sidhuvud och sidfot
• Automatisk avstavning och marginaljustering
• Infoga bilder, bildplacering och format
• Navigeringsfönstret och anpassa verktygsfältet
• Infoga fotnot
• Arbeta med SmartArt

Filmen utfår ifrån Word i Microsoft Office 365. (Motsvarande funktioner finns i Open Office och Pages, samt delvis i Google Docs.)

Det är en snabbt framtagen film, så klippning och finish lämnar en del övrigt att önska, men eftersom folk envisas med att fråga efter den, så får det vara så här för nu. Hoppas det inte stör för mycket.

Därför ska du formatera ditt dokument

Man kan tycka vad man vill om det, men det är ett faktum att våra dokument och rapporter tenderar att bli mer bedömda utifrån formatering och utseende, snarare än det faktiska innehållet. Genom att lära dig grunderna i det ordbehandlingsprogram som du använder, kan man snabbt och enkelt dra nytta av detta faktum, i stället för att starta i uppförsbacke.

När du ska skriva en rapport, uppsats eller annan typ av dokument bör du alltid börja med att formatera  dokumentet. Det finns en lång rad orsaker till varför det är en bra idé.

För det första så sparar du tid på det, eftersom du får hjälp att navigera och orientera dig i dokumentet. Det gör det också tydligare för dig vad du ska göra och vad du redan har gjort, vilket i sin tur gör det enklare för dig att se att arbetet går framåt. Det är extra skönt när det är längre rapporter eller dokument som ska skrivas.

Det går också snabbare att göra justeringar senare, till exempel om man skulle vilja ändra de typsnitt och den teckengrad man valt för rubrikerna.

När du skriver gör du också ofta vissa justeringar för att det ska se rätt ut, när du sedan lägger på formatering i efterhand, kan vissa av dessa justeringar ställa till det för dig, och då måste alla dessa justeringar korrigeras i efterhand.

Forskning visar också att det är lättare för studenter att följa ramarna för den texttyp som ska användas, om man kan skapa känslan av texttypen, till exempel genom att formatera dokumentet. Och jag har svårt att tro att det inte gäller för oss alla, jag vet i alla fall att det hjälper mig.

The post Vad alla behöver kunna om dokumentformatering (med Word, Microsoft Office 365) appeared first on Grensman & Grensmans.

Min tanke var att utveckla mina kunskaper inom korrekturläsning. Detta eftersom det är en grundläggande kompetens inom min roll som frilansande skribent. Och något som dessutom kommer påverka mitt egna skrivande positivt.

Bra – och mindre bra

Kursen innehöll flera olika moment, bland annat en genomgång av hur man kan lägga upp arbetet och vad Corinna Müller anser att man bör tänka på. Det fann jag mycket givande, då det alltid är inspirerande att höra hur andra gör. Kanske har man inte alltid valt de mest effektiva processerna? Även en genomgång av vanliga felkällor (konsekvent stavning av ord med flera korrekta stavningar, förkortningar med stor eller lite bokstav, bildtexter och så vidare) och hur hon brukar hantera dessa var givande.

Mindre givande var genomgången av  vilka källor och verktyg som man kan använda sig av i arbetet. Här framkommer en svaghet i kursens titel och beskrivning. För den som vill bli korrekturläsare är det relevant och intressant. För den som redan arbetar med textgranskning professionellt torde det vara överflödigt.

Kursen innehöll också ett stort antal exempel för att påvisa vanliga korrekturfel. Jag vet inte hur mycket dessa exempel gav egentligen. Samtidigt kan jag som professionell utbildare inte på rak arm komma på ett upplägg som hade fungerat bättre. Müller har onekligen lång erfarenhet och stor kompetens – så kanske är det så här det måste gå till?

Konkreta resultat

Några av Corinna Müller tips kommer jag att införliva i min egen process. Från och med nu kommer jag till exempel att arbeta med en tydlig linjal för att verkligen fånga upp varje ord på varje rad. Jag kommer också att utifrån hennes föreläsning och mina egna erfarenheter ta fram en checklista för att göra mitt eget arbete mer systematiskt.

Jag lärde mig också att mycket av det som jag vill göra med en text, snarare handlar om redaktörens arbete än om korrekturläsarens. Så det är tveksamt om jag framöver kommer att ta uppdrag som korrekturläsare. Mer sannolikt är att jag kommer utföra mina vanliga uppdrag med högre kvalitet på mindre tid.

Men det har ett värde i sig: det är lika viktigt att veta vad man vill göra och vad man passar som, som att känna till motsatsen.

The post Recension: Fortbildning i korrekturläsning appeared first on Grensman & Grensmans.

Behöver dagens barn lära sig att steka äldre kvinnor i glesbygdsmiljö? frågar sig Lotta Olsson i en krönika i Dagens Nyheter (29/11), och fortsätter:

”[…] de gamla sagorna kanske fortfarande har ett värde? Nya sagor blir ofta bara utslätade Hollywoodvärldar med endimensionella superhjältar och extremt fantasilösa fantasymiljöer.”

 Jag har sett konstruktionen av dessa sagor på nära håll. Till exempel deltog jag för en tid sedan i en diskussion mellan ett antal barnboksförfattare. Författaren som hade startat diskussionen stod inför ett dilemma. Hon behövde en kapsyl för att driva berättelsen vidare, och hennes lösning var att låta bokens mamma dricka en öl på en uteservering. Men kunde hon verkligen göra så?

Nej, var det genomgående svaret, det kunde hon inte.

Detta ställningstagande motiverades med att barn överhuvudtaget inte behöver känna till eller exponeras för förekomsten av alkohol. Inte heller ansågs det rimligt att barn som lever i en miljö med alkoholiserade föräldrar ska behöva möta alkohol, och kanske triggas av det, i en barnbok.

Det svåra gör barnboken mer värdefull

Alla barn exponeras för alkohol, att dölja förekomsten låter sig helt enkelt inte göras, hur gärna man än skulle vilja. Därför kan jag också se ett värde i att låta alkohol vara en del av en berättelse. Det är rimlig spegling av vår kultur och det ger barn språkliga begrepp och en förståelse inför alkoholens sociala funktion.

Små barn tenderar att tro att alla familjer är precis som deras, och äldre barn tenderar att tro att de är ensamma om sin situation. Förekomsten av alkohol kan alltså påvisa att det finns andra familjer än den egna där man dricker alkohol. Och det kan också visa att det finns ett sunt sätt att förhålla sig till och konsumera alkohol. Man kan ta en öl på en uteservering i solskenet och vara nöjd med det, man måste inte dricka öl efter öl och slutligen ragla från restaurangen.

Förekomsten av alkohol i en saga kan alltså både ge barnen en vokabulär för att tala om det och referensramar utanför den egna familjen. Exakt det som behövs för att vi ska kunna fånga upp de barn som lever i hem där missbruk förekommer. 

Våra älskade sagor är fulla av ond bråd död

I flera av vara mest älskade sagor går författarna mycket längre än så. Astrid Lindgrens Madicken umgås med farbror Nilsson, en trevlig och jovialisk man för det mesta, men också tydligt alkoholiserad. Lindgrens sagor väjer förövrigt inte för något som är svårt. Ensamhet, sorg och död har ett utrymme. Likväl som glädje, lycka och stor omtanke. Och är det inte just detta som är hennes storhet?

H. C. Andersens sagor är likartade. I hans version av Lilla Sjöjungfrun  får hon inte sin prins (som i Disneys tillrättalagda), hon blir förvandlad till skum på vågorna.

En mindre känd bok är Nusse-kudden av Håkan Jaensson och Arne Norlin. Den gavs ut av Alfabeta 1984 och hyllades som nyskapande och som sinnebilden för den nya svenska barnboken.

”Kalle försökte glömma Nusse-kudden. Han började löpa flera mil om dagen. Eftersom det inte hjälpte började han röka och supa något förskräckligt. Men han kunde inte glömma Nusse-kudden. (ur Nusse-kudden)

Kritikerrosat 1984. Svårt, eller omöjligt, att publicera 2018.

Det livsfarliga är livsviktigt

Lotta Olsson menar: ”De gamla sagorna är grovhuggna, men annorlunda, och det går att göra dem något mindre bloddrypande för mindre barn. Ändå är just det livsfarliga viktigt. Sagorna handlar om liv och död, om omedelbar överlevnad och om att lära sig hantera det omöjliga.

Jag är helt enig med Lotta Olsson. Att försöka skydda barn från verkligheten – i stället för att lära dem att hantera den – är att göra dem en björntjänst. De behöver få möta livets alla aspekter, i lagom doser och med en vuxen att hålla i handen. De behöver inte det tillrättalagda och menlösa.

The post Björntjänst att inte exponera barn för verkligheten appeared first on Grensman & Grensmans.

1. Skriv dina texter utifrån din målgrupp och deras förväntningar. Dina användare ska känna igen texttypen som du använder och känna att det är en seriös text, så att de inte tappar förtroende för dig och för webbplatsen.

2. Arbeta med sidans layout för att hjälpa dina besökare att orientera sig bland materialet. Försök alltså anpassa ditt material till hur sidan faktiskt ser ut och är uppbyggd. Arbeta med t.ex. format, typsnitt, linjer och ramar.

3. Håll dig kort och presentera det viktigaste först. Dina läsare kommer ofta att ha bråttom och söka efter specifik information. När den presenteras i rätt ordning kan besökaren snabbt och enkelt avgöra om hen hittat rätt eller inte. Det är därför också bra om du gör det enkelt att skanna innehållet.

4. Gör strukturen tydlig för besökaren. När du har bestämt dig för hur du vill strukturera upp och organisera innehållet på din webbsida är nästa steg att arbeta för att göra den strukturen tydlig för dina besökare. Du kan arbeta med rubriker, punktlistor eller färgkodningar för att visa vilka delar av sidan som hänger samman.

5. Skapa flera olika ingångar till texten, alltså flera olika delar som kan väcka besökarens intresse och få hen att börja läsa. Du kan skapa huvudrubriker och underrubriker som väcker intresse, skriva fängslande ingresser och arbeta med bilder och bildtexter som förstärker budskapet.

6. Använd rubriker som är intresseväckande och trovärdiga. Låt det ta lite tid att formulera rubriker och länktexter eftersom de är viktiga för att läsaren ska kunna hitta rätt. Tumreglerna är att de ska vara innehållsrika och väcka intresse, men de ska samtidigt vara trovärdiga och inte orimligt vinklade.

7. Var tydlig med hur olika delar av texten interagerar genom att arbeta med visuella gränser. Det kan handla om avgränsande sträck, ramar, färger och så vidare. Tvinga inte besökaren att gissa sig till vilken text som hör till vilken bild och så vidare.

8. Styr dina besökare till den viktigaste delen av texten. Det kan du till exempel göra genom att använda ett annorlunda typsnitt, en annan storlek på bokstäverna eller fetmarkera och/eller kursivera texten.

9. Använd rätt sorts kommunikation för rätt sorts information. Olika typer av kommunikation har olika styrkor. Text är bra för abstrakta saker och begrepp. Bilder för att göra det abstrakta konkret och påverka hur vi uppfattar saker och ting. Animeringar är utmärkt att använda när du vill presentera en tidslinje eller en virtuell rundvandring.

10. Text och bild ska samspela. Det ska finnas ett samspel mellan text och bild så att de kompletterar varandra. De ska uttrycka liknande saker och därmed förstärka budskapet. Placera bilder och text som hör samman nära varandra.

11. Kontexten är viktig för tolkning. Sammanhanget, eller kontexten, som bilderna visas i, avgör hur de kommer att tolkas och uppfattas av dina besökare.

12. Använd grafiska element för att rikta uppmärksamheten mot det som är viktigt. Du kan rikta uppmärksamheten mot det som är viktigt i dina bilder och animeringar genom att använda färgmarkeringar, pilar, ljuskontraster och hjälptexter. Detta är extra viktigt när det gäller animeringar eftersom användaren annars brukar fokusera på det som är mest synligt, snarare än det som är viktigast.

13. Välj dina bilder utifrån ditt syfte. En tumregel är att använda realistiska bilder som fotografier eller färgbilder när du skriver om personer eller konkreta föremål. Var försiktig med dekorativa bilder eftersom dessa kan vara svåra för din besökare att tolka.

14. Är animationen bättre än en bild? Försäkra dig om att din animation verkligen är tydligare än flera bilder i följd.

15. Överför inte bara din information utan anpassa den efter webbformatet – oavsett om vi talar om text, grafik eller disposition. Det som fungerar i ett textdokument behöver inte komma till sin rätt på webben.

Intresserad av om hur man skapar innehåll för webben?

Läs mer om hur kvalitativt innehåll och mycket mer i min bok Content Marketing.

The post 15 tips för text och bild på webben appeared first on Grensman & Grensmans.

Vårt språk och våra formuleringar konstruerar en verklighet, som i detta fall: ett delvis underförstått påstående om att det finns en gräns och att alla svar därmed ”var rasistiska”. Ovanstående exempel visar tydligt att språket inte bara är ord, språket avgör hur vi ser vår verklighet. Språk är politik.

Så konstrueras vår verklighet från vårt språk

Filosofen och historiken Michel Foucault menar att upplevelsen av vår verklighet konstrueras från vårt språk eller vår diskurs. Diskurser bildas av de sätt som man talar om något inom ett specifikt samhälle eller inom en specifik kultur. Det skapar en sorts praxis som visar vad man ”vet” om ett specifikt objekt eller en specifik företeelse. Uttalade och outtalade regler styr vilka ord som man får yttra och vilka handlingar som får genomföras och det är dessa regler som skapar en diskurs.

Individen skapar dels diskurser genom att bekräfta eller stå i opposition till den och dels är individen en produkt av den. När olika diskurser på detta vis internaliseras av samhället eller individen innebär det att den börjar uppfattas som sann och oproblematisk. Diskurs handlar i grunden om vem som får tala och varpå denna legitimitet vilar. Olika diskurser (och dess företrädare) kämpar mot varandra om specifika diskursers legitimitet.

När vi analyserar diskurser gör vi det för att se hur makt och kunskap tillsammans skapar det som anses sant inom diskursen. Ett begrepp som har stora likheter med begreppet diskurs är språkvåld; en sociolingvistisk och etisk del av språkvården som är inriktad mot språket som maktmedel och dess förmåga att mörklägga respektive synliggöra.

Konkret innebär detta att våra erfarenheter, vår kultur och vårt språk konstruerar färgade glasögon åt oss, genom vilka vi betraktar världen. Glasögonen bryter ”ljuset” i våra ögon till specifika och naturliga bilder. Orden vi använder påverkar hur vi ser och tolkar världen och de tenderar sålunda att naturliggöra det som annars hade framstått som en specifik tolkning, eller en sanning bland flera möjliga alternativ. Normativa begrepp konstrueras så som objektiv eller naturlig sanning.

Motmakt – att göra uppror mot diskursen

Språkvetaren Ulf Teleman påpekar att ordförrådet förändras genom att språkbrukare spontant i en kommunikativ situation, antingen lånar in ord från andra språk, dialekter eller sociolekter, finner nya ord eller ger gamla ord nytt betydelseinnehåll. Ord kan också skapas medvetet för att spegla verkliga eller önskade förändringar. Diskursen förändras över tid beroende på hur den tillämpas, hur kunskapen används och hur den fördelas. Samtidigt som den dominerande diskursen i ett samhälle styr och skapar makt kan det, till exempel i kultur och sociala rörelser, skapas en motmakt. Detta händer till exempel när Sverigedemokraternas Kent Ekeroth försöker lansera ordet oikofobi.

När ett nytt ord introduceras eller skapas blir det därmed med nödvändighet politik, makt och – om ordet får genomslag – en förändring av samhället och vad vi uppfattar som naturligt och självklart sant. Några exempel på motmakt, eller i varje fall språkförändringar, som skapat en del uppståndelse är:

”Där nere” blir snippa

Ordet snippa, en vardaglig beteckning på det kvinnliga könet, har funnits länge. Redan 2001 försökte RFSU införa ordet på bred front. Det uttalade syftet var att möta behovet av ett allmänt och gemensamt begrepp för att kunna prata om flickors sexualitet och kön. För vad säger det om kvinnors (obetydliga?) sexualitet om det inte ens finns något ord för tala om det kvinnliga könet?

Tiotalet år senare anser professor Olle Josephson att snippan har ”nästan lika goda framtidsutsikter som snoppen.” För närvarande återfinns ordet i SAOL och Språkbanken. Det återstår att se när (eller om) det dyker upp i Rikstermbanken, SAOB eller TT-språket.

Mödomshinna blir slidkrans

RFSU lanserade 2009 ordet slidkrans som ersättning för begreppet mödomshinna. De menar att ordet mödomshinna bidrar till att upprätthålla den felaktiga föreställningen att man skulle kunna se om en kvinna är oskuld. Eftersom det inte existerar någon hinna (som brister) utan att det snarare finns krans av elastiska hudveck som vare sig försvinner eller påverkas av sexuell aktivitet, anses slidkrans vara ett mer adekvat begrepp.

Ett byte av begrepp skulle alltså kunna innebära större kunskap hos allmänheten gällande den kvinnliga anatomin, en minskad fokus på att vara oskuld i allmänhet, ett minskat antal ”oskuldskontroller” och färre krav på blodiga lakan i samband med bröllopsnatten.

Språkrådet håller med RFSU: ”Vi får hoppas att slidkrans snabbt får fäste i språkbruket och får önskad effekt.” Trots deras normerande välsignelse saknas genomslag i de officiella språksamlingarna.

Hon eller han blir hen

Mansbenämningen har ofta fått beteckna könsneutralitet men har kommit att ifrågasättas utifrån jämställdhetsperspektiv. Under 1960-talet dök så genuset hen upp i Sverige. Det var enligt Språkrådet ”ett nyskapat könsneutralt pronomen för en person. Det kan användas när man inte kan eller vill specificera en persons kön.”

2012 gav det upphov till en het debatt som främst verkar föras av folk som protesterar mot ordets synliggörande av kvinnor och transpersoner kontra personer som ser det som en fantastik språklig effektivisering. Erik Svensson skriver t.ex. på Twitter: ”Pojkvän, flickvän, partner. Mamma, pappa, förälder. Pojke, flicka, barn. Syster, bror, syskon. Han, hon, hen. Svårare än så är det inte.”

Ordet saknas fortfarande i flera officiella språksamlingar, men det har skett en markant ökning i användandet.

Oikofobi

Begreppet oikofobi lär ha myntats av filosofen Roger Scruton och innebär en negativ inställning till hembygden och traditionerna. I Sverige används det av olika rasistiska organisationer och syftet torde vara att påvisa att svensk kultur har tvingats ge vika för muslimsk eller mångkulturell dito.

Det formella genomslaget för ordet är obefintligt, vilket sannolikt har att göra med att de flesta inte uppfattar detta som ett faktiskt tillstånd, och därmed inte har ett behov av begreppet.

Negerboll blir chokladboll

Bruket av ordet negerboll i skrift har sedan början av 2000-talet minskat på grund av att många upplever att det har en rasistisk och pejorativ laddning. Till exempel menar Diskrimineringsombudsmannen att begreppet är utdaterat och förknippas med brist på respekt för människors lika värde.

Att välja ordet chokladboll framför ordet negerboll kan påverka vår egen och samhällets syn på svarta människor i positiv riktning. Detta skulle i sin tur kunna medföra minskad rasism.

Ordet ”negerboll” står kvar i SAOL, men ”chokladboll” är det rekommenderade begreppet.

Att skapa ord är att försöka påverka verkligheten

Den som väljer att lansera ett ord eller ett begrepp har alltså en agenda – en önskan om att åstadkomma något (politiskt) eller utöva motmakt. Genomslaget påverkas av vem eller vilka som lanserar ordet: vilken makt och status de har och vilket mandat att förändra språket. Förmodligen spelar det också roll hur lanseringen av ordet sker och vi vilken kontext.

Alla nya ord, oberoende av uppkomst, behöver användas under en viss tid för att spridas och bli kända. Dessa ord kan på sikt antingen erövra status som normalord eller så försvinner de.

Det återstår alltså att se vilken framtid ord som snippa, slidkrans, hen och oikofobi går till mötes, men helt säkert är att utfallet kommer att påverka hur vi betraktar vår omvärld och vad vi uppfattar som verkligt sant.

Om du gillade den här texten så kanske du också gillar: 

Representation och konstruktion – Ontologiska betraktelser

The post Språk som politik – om snippor, slidkransar och negerbollar appeared first on Grensman & Grensmans.

Recension
Den slog ned som en bomb: Stieg Larsson samhällskritiska deckartrilogi med egenartade karaktärer och patosdrivet berättande. Millenniumserien var på allas läppar. Hanna-Karin Grensman har läst seriens fjärde bok, skriven av David Lagercrantz, och finner den både opolitisk och gäspframkallande konventionell.

Jag antar att det var med utsikt över Riddarfjärdens spegelblanka yta som diskussionerna började: skulle det skrivas en fjärde bok i Millenniumserien, och i så fall av vem? Den offentliga debatten blev infekterad, beslutet att ge ut ytterligare böcker sågs, av vissa, som ett respektlöst försök att profitera på den avlidne Larssons författarskap. Samtidigt fanns det starka önskemål från läsarna om fler böcker, och förmodligen ekonomiska kalkyler som klargjorde att det vore vansinne att låta bli.

(Frekvent publiceringen av böcker så som Den första hustrun – Jean Ryhs preludium till Brontës Jane Eyre eller Gregorius – Bengt Ohlssons prisade parafras av Söderbergs Doktor Glas, nämndes dock inte i den offentliga debatten.)

Efter en långdragen debatt och stort hemlighetsmakeri, kom så den fjärde delen; Det som inte dödar oss.

Själva historien är synnerligen banal: En autistisk och särbegåvad pojke blir vittne till ett brott. Pojken kommunicerar delvis via en fenomenal teckningsförmåga. Hans teckningar blir nyckeln fallets lösning. Känns den igen? Det kan bero på att den återfinns i filmen Pojken i glaskupan, en (icke-kritiserad) bearbetning utifrån författarparet Sjöwall/Wahlöös karaktärer.

Att Lagercrantz sneglat på andra historier är naturligtvis trist, men kanske en skälig konsekvens av att verka i en kontext där produktionshastighet och förväntade intäkter trumfar kvalitet.

Nå, det han saknar i originalitet tar han igen i hantverksskicklighet, hans stilistiska förmåga utklassar Larssons utan synbar ansträngning. Men nu var det inte stilistisk förmåga som skapade fenomenet Millennium. I stället var det bland annat Larssons förmåga att teckna synnerligen kärleksfulla porträtt av sina karaktärer.

Lisbeth Salander; bokens mörka och antisociala hjältinna, är älskad av Larsson. Inte trots att hon är som hon är, utan för att hon är som hon är, som klyschan lyder. Lagercrantz däremot, står ut med Salander som man står ut med sonens nya flickvän. Han ler och är artig, men i hemlighet hoppas han att relationen ska ta slut. Han gillar henne inte, han förstår henne inte och han älskar henne sannerligen inte.

En annan faktor för Larssons framgång var den heliga vrede över samhällets orättvisor som drev hans berättelser framåt. Men där det framstår som att Larsson har glöd och politiska engagemang, verkar Lagercrantz snarare ha en royaltykalkylator. Pliktskyldigast har han kryddat berättelsen med lite kritik mot övervakningssamhället, en smula mediekris och en gnutta kvinnomisshandel. Men hans till synes påklistrade engagemang berör mig inte.

Sammanfattningsvis skiljer sig inte Det som inte dödar oss från valfri dussinutgivning i genren. Lagercrantz har producerat en böckernas kexchoklad – något äta mellan måltiderna utan att förlora aptiten – men som saknar verklig substans. Stieg Larsson torde vrida sig i sin grav.

The post Från samhällskritik till kexchoklad appeared first on Grensman & Grensmans.

KRÖNIKA

The post Perverterat rättvisetänkande dödar kulturen appeared first on Grensman & Grensmans.

Och jag vet att man inte kan göra så, det var flera stycken som väldigt noga på pekade det för mig nämligen.

Men jag är helt säker på att chansen att vinna alltid är större om man skickar in ett manus, än om man inte skickar in något manus. 

Och visst, jag vann inte.

Men jag fick ett möte med Christer Sturmark på Fri Tanke Förlag, som tyckte att manuset var intressant, och att han gärna läser det igen, när jag kommit längre. 

Vackert så! 

The post När Hanna-Karin inte vann π-priset appeared first on Grensman & Grensmans.