“Varför påstår varenda människa att ett fickur är runt, vilket bevisligen är falskt, alldenstund det sett i profil bildar en smal, elliptisk rektangel, och varför i helvete har man lagt märke till formen bara för det ögonblick urtavlan var intressant?” – Alfred Jarry

Tänk dig följande situation:

Du sitter i din bekväma bil och kör i godan ro. Trafiken flyter på bra. Radion är inställd på din favoritkanal och du trummar lätt med fingertopparna i takt med musiken.

Plötsligt kör en Tesla ut rätt framför dig och du tvingas panikbromsa för att inte köra in i den. Du känner hur ditt hjärta slår snabbt i bröstet, dina muskler spänns, svetten bryter ut och för en kort stund får du svårt att andas. Kort sagt; du blir rädd (och rimligen så).

Med rädslan och insikten vad som hade kunnat hända så kommer också ilskan: Vilken fruktansvärt inkompetent och korkade förare, helt nonchalant inför din säkerhet!

Få hade klandrat dig för att du nu väljer att tuta och skrika några väl valda ord åt den andra föraren. En person som är medvetet oförsiktig och fullständigt struntar i trafikreglerna har man naturligtvis rätt att bli upprörd på. Givet den aktuella bilden av Tesla, och i förläningen Tesla-ägarna, är sannolikheten stor att det känns lite extra legitimt att bli arg.

Det finns även en poäng i att markera för andra människor när de går över gränsen för vad som är rimligt beteende. Både för din egen självkänslas skull och för samhället i stort. Civilkurage är viktigt för att samhället ska fungera, så du känner det var ansvarsfullt och korrekt att göra en markering. 

Beskrivningen ovan bygger på ditt perspektiv och hur du minns det; hur du upplevde det, vad du tror dig veta som situationen och om den andra förarens tankar och motiv.

Det är dock lätt att glömma våra beskrivningar av verkligheten inte fakta. Dels minns vi vanligtvis saker på ett annat vis än hur de objektivt skedde, dels tenderar vi att glömma att vi faktiskt inte vet hur andra tänker, känner och resonerar.

Många konflikter har startat just för att vi glömt bort det.

Den nonchalanta föraren

Många människor har en tendens att oreflekterat förutsätta att agerande som drabbar en negativt, begås med uppsåt eller i alla fall nonchalans. När du (eller vi) tolkar situationer emotionellt och utan djupare reflektion tenderar du att förutsätter att situationen uppkommit på grund av en brist hos den andra personen, eller till och med med flit.

Du kan alltså tänka att föraren i Teslan var nonchalant inför din säkerhet. Att han måste gjort det med flit, för att han tyckte att det var roligt, eller för att han tycker att han är lite bättre än vad du är. Att han måste ha varit påverkad av något eller varit för trött för att köra bil, men helt hänsynslöst ändå valt att göra det.

Denna tolkning kan naturligtvis stämma. Problemet är att du tenderar att glömma bort att du gjort en tolkning och i stället se det som objektivt sant. Du glömmer alla andra möjliga tolkningar.

Från förarens perspektiv kan det därför se mycket annorlunda ut. Kanske fick han solen eller en annan bils felaktiga inställda strålkastare i ögonen och blädades. Kanske missbedömde han avståndet, kanske för att du faktiskt körde lite för fort. Kanske tvingades hen till den manövern för att rädda situationen när en annan förare agerade fel. Kanske räddade han ett liv genom att agera så.

Kanske sitter han med lika bultande hjärta som du och känner sig synnerligen orättvist behandlad av ditt tutande och skrikande. “Det är helt orimligt att att bli så upprörd över att behöva sakta in och lämna företräde, trafiken är ett samspel. Dessutom hade jag ju inget annat val!”

Kanske kommer han att reagera med ilska på ditt “orättvisa utbrott”. Kanske noterade han inte ens din panikbromsning och ser dig som en oborstad tölp som inte låter andra människor komma in i trafikflödet.

Kanske tycker han därför att han måste markera mot dig för att visa att ditt agerande och oförskämdheter är helt oacceptabla.

Vill det sig riktigt illa så slutar det med att ni står och slår på varandra.

Sannolikhetskalkyl: Med uppsåt eller av misstag?

Oberoende av vilket perspektiv man anlägger, om man ser det från ditt perspektiv eller Tesla-ägarens, så kvarstår fakta. Du behövde panikbromsa alldeles oavsett intentioner och omständigheter. Och sant är att vi naturligtvis aldrig veta vad någon annan tänker eller vilka intentioner de verkligen har.

Men vi kan lära oss att minnas att flera olika förklaringar till andras agerade är möjliga, och vi kan öva oss i att undersöka dem. Vi kan välja att regelmässigt fråga oss själva vad som objektivt är det mest sannolika. Är det att personen gjorde det med vett och vilja, av nonchalans, av misstag eller nödtvång?

För det finns all anledning att bedöma och hantera situationen olika beroende Tesla-ägarens intentioner och omständigheter. Det flesta är till exempel mer benägna att förlåta Tesla-ägaren som de visar sig att den farliga situationen uppkom för att denna väjde för ett barn som sprang rätt ut i trafiken, kontra om Tesla-ägaren gjorde det för att han tycker att det är spännande att köra vårdslöst.

Och förutsätter du det senare, men sanningen är det förstnämnda, så kommer Tesla-ägaren att känna sig synnerligen orättvist behandlad (med rätta), och konflikten är ett faktum. Helt i onödan.

Att aktivt arbeta för att hantera sociala situationer

Sociala situationer är så komplexa att det är helt ogörligt att aldrig begå misstag när du interagerar med andra. Men det finns saker som du kan göra för att minska risken. 

Du kan till exempel systematiskt öva din förmåga att identifiera ditt “tagna för givet”, det vill säga sådant du oreflekterat tror är sant. Du kan medvetet hantera dina egna fördomar och aktivt motverka det faktum att din hjärna är konstruerad för att lura dig. Detta efter som den sortens bias och störningar försvårar dina möjligheter att bedöma och förstå sociala situationer korrekt.

Du kan också öva din empatiska förmåga, det vill säga din förmåga att sätta dig in i och betrakta situationer från andra personers perspektiv. Så att du kan se ditt eget perspektiv och Tesla-ägarens samtidigt.

Notera att förståelse och insikt i någon annans perspektiv, känslor och agerande (empati) inte är samma sak som medhåll eller acceptans (sympati) av det samma. 

Förståelsen för andra och för dig själv lägger grunden till effektiva (kommunikativa) strategier, oavsett vad ditt mål med interaktionen är. För att dina strategier ska kunna ha rimlig potential att fungera, behöver du kort sagt förstå varför en specifik person beter sig på ett specifikt vis. För annars är risken stor att du applicerar felaktiga strategier och skapar onödiga konflikter.

Late Lars

Lars lyckades aldrig hålla sin deadline och det antogs allmänt på företaget att han struntade i de instruktioner han fått och att han mest satt och slöade. Cheferna hade pratat sig samman och kommit fram till beslutet att de skulle hålla övervaka honom mycket noga. De insåg att det skulle bli både kostsamt och besvärligt, men de var beredda att ta den kostnaden för att säkerställa att han faktiskt arbetade.

Jag var en av dessa chefer och jag var inte ett dugg nöjd med den strategin. I stället använde jag den (tydligen) revolutionerade metoden att fråga Lars varför han inte kunde hålla deadline. Lars förklarade då att han ville och försökte utföra uppgiften i tid, men han upplevde ständigt att tiden han fått inte räckte till. När jag tittade ännu närmare på saken visade det sig att han arbetade fokuserat, men att han konsekvent hade för hög ambitionsnivå och levererade saker med för hög kvalitet.

Efter riktat stöd (t.ex. innefattande att djupare diskutera förväntningar när han fick en uppgift) började Lars leverera på rätt nivå och kunde därmed hålla sina deadlines.

Beteendevetarna har lite delade meningar om huruvida en person kan vara lat överhuvudtaget, men oavsett; om du utgår från att en person är lat kommer du att applicera helt andra strategier än vad du skulle applicera om personen inte kan identifiera förväntad kvalitet, eller om personen saknar rätt kompetens för att utföra uppgiften.

Från Lars’ perspektiv vad det ledningen som brast då vi ständigt gav honom uppgifter med som inte vara möjliga att hinna slutföra i tid. Att då bli misstrodd och övervakad hade sannolikt resulterat i att Lars känt sig orättvist och illa behandlad. Att använda den ursprungliga strategin, att “vakta Lars”, hade alltså inte löst, utan skapat, problem.

Så genom att ta reda på orsaken till ett visst beteende, genom att förstå hur andra människor tänker och resonerar (även om du inte nödvändigtvis håller med), har du större möjligheter att fatta rimliga beslut, som leder till bättre utfall, bättre relationer och färre konflikter.

ÖVNING: Så förbättrar du din empatiska förmåga

Den empatiska förmågan går att öva upp. Det innebär inte bara att man bättre förstår varför andra gör som de gör, utan också hur man själv fungerar och hur andra kan tänkas uppfatta än. Du kan till exempel använda den här enkla reflektionsövningen.

När du arbetar med sådana här uppgifter är den en god idé att ha en skrivbok. Dels för att det är bra att skriva för hand, dels för att du kan se din utveckling över tid, dels för att det är lite enklare att hålla det undan nyfikna ögon.

Så här gör du 

För varje dag, välj ut en situation som skett och reflektera skriftligt utifrån följande frågor:

• Vem pratade jag med och vilken formell relation har vi? (Förälder/Barn, Chef/anställd)
• Försök att skriva ned exakt vad som hände utan att tolka det. Var noga med det steget, för det är väldigt lätt att tolkningar smyger sig in. Kanske vet du inte exakt vad som faktiskt hände, var då noga med att markera det.
• Vad menade jag med de saker som du sa? Vad tror jag att den andra personen menade?
• Kan något av det som jag eller den andra personen sa tolkas på fler olika vis?
• Försök se situationen från den andra personens perspektiv och och skriv ner ytterligare möjligheter till tolkningar och alternativa förklaringar.
• Föreställ dig att du är den andra personen, med den personens ansvarsområden, beroendeförhållanden och personlighet. Vad skulle personen ha kunnat mena med det sagda? Vad skulle du ha menat i den situationen?
• Hur tror du att den andra personen tolkade det som hände? Hur tror du att hen tolkade dig.

(Undvik att dra slutsatsen att den andra personen är korkad eller elak. Det kan vara så, men det är sällan den mest troliga förklaringen.)

Om du gör detta regelbundet kommer du snart att märka att du för varje situation och interaktion kommer att börja se flera olika perspektiv, och det kommer att bli mer och mer av en automatisk vana.

När du ser fler perspektiv kommer du förstå situationer bättre, dra färre felaktiga slutsatser, och ställa bättre frågor. Det kommer i sin tur leda till att du kan ta fram bättre strategier för att hantera situationen, vilket kommer innebära färre konflikter, att du inte blir arg eller irriterad lika ofta, och att du inte i “onödan” börjar tycka illa om människor, oavsett om det rör sig som underordnade, kollegor, kunder, främlingar, vänner eller familj.

Uppgiften är en variant av en uppgift som finns i en av mina favoritböcker på området: Knowing People – The personal use of social psychology av Michael Lovaglia. 

The post Hur tusan kan folk påstå att klockan är rund? appeared first on Grensman & Grensmans.

Så börjar det (ofta)

Kajsa irriterar sig på Göran efter en tidigare konflikt där hon behandlat honom illa. Kanske var det med flit, kanske var det ett misstag, men faktum kvarstår: det blev inte bra. Men eftersom Kajsa ser sig som en “bra människa” så krockar händelsen med hennes självbild. Det skapar kognitiv dissonans i henne, vilket i sin tur skapar ångest.

För att bli av med ångesten behöver Kajsa hitta en strategi för att förhålla sig till det faktum att händelsen med Göran går emot hennes självbild.

I den bästa av världar konstaterat Kajsa att hon är en bra människa, men att hon trots det gör dåliga saker i bland. Hon hade sedan tagit ansvar för att rätta till det som blivit fel, och sedan hade saken kunnat läggas till handlingarna. Tyvärr är den lösningen inte särskilt vanlig.

Kajsa börjar istället (mer eller mindre omedvetet) försöka identifiera handlingar och egenskaper hos Göran (påhittade eller verkliga), som hon anser motiverar hennes agerande. Hon säker efter argument som får henne att känna att det som skedde beror på Göran, inte på henne. Att hennes agerande motsvarande vad “alla andra” i hennes situation skulle ha gjort.

För Kajsa, precis som de flesta, tycker nog i grund och botten, att om en person är tillräckligt dålig, så får man behandla den personen illa. Då är det nämligen inte mobbning. Då är det en adekvat reaktion på andras agerande. Då är det kamratuppfostran.

Kajsa trappar upp sitt agerande

Kajsa börjar undvika att bekräfta Göran. Hon himlar med ögonen och fnissar när Göran pratar. Hon undviker att titta på honom. Hon avbryter och avfärdar honom när han kommer med ett förslag på ett möte. Hon suckar demonstrativt och fokuserar på mobiltelefonen. Görans idéer och förslag är ju helt värdelösa, han tar bara upp allas tid!

Kajsa slutar också att prata med Göran. Hon säger inte hej när de möts i hissen, hon småpratar inte vid kaffemaskinen och hon undviker honom så gott det går. Göran är ju så himla hopplös och påträngande!

Kajsa fortsätter sedan med att (försöka) dra med sig de andra kollegorna. ”Visst är Göran lite påträngande?”, ”Det är inte klokt att han får ta så mycket utrymme på mötena!” och ”Jag tycker så synd om Göran, det är ju uppenbart att han inte mår bra, han borde verkligen gå till en psykolog.” Allt för att underminera Göran. Och någonstans känner Kajsa att det är skönt när de andra kollegorna följer med. Då får hon ju en bekräftelse på att hon har rätt i sin uppfattning. Göran är verkligen dålig (och hon själv är bra).

Göran förlorar självförtroendet och känner skam. Han kommer inte längre att känna sig trygg på sin arbetsplats, han kommer att tappa tron till sig själv och till sin förmåga. Han kommer att grubbla och känna skam över situationen. Han kommer ha ett ständig stresspåslag, hans kropp kommer ständigt vara i beredskap, livrädd för att det ska komma ytterligare en attack.

När Göran väl har hamnat i detta underläge gentemot gruppen och Kajsa, när han upplever att han är maktlös och att han inte kan göra något för att förändra situationen är det svårt att bryta. Han kommer drabbas av ångest och mardrömmar, kanske gå in i en depression. Kanske kommer han att må så dåligt att han inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv.

100 personer dör varje år av arbetsplatsmobbning

Statistiken visar att både mobbning och sjukskrivning på grund av mobbning ökar på många arbetsplatser och runt 100 av det totala antalet självmord varje år, är kopplade till det.

Vanliga orsaker är att konflikter inte blivit lösta eller att det kommer en ny person till gruppen som man ser som ett hot. Det kan handla om att man inte tycker att personen inte passar in, att man tror att den kommer att påverka möjligheterna att prestera negativt eller påverka normer och sammanhållning.

Extra stötande är att de ofta är kompetenta och driftiga personer, de som vill att saker ska göras på rätt vis, som blir utsatta.

Många chefer saknar verktyg för att hantera konflikter

Många i arbetslivet, inte minst chefer saknar effektiva verktyg att hantera konflikter och gruppdynamiska processer. I stället sopas konflikter och problem under mattan. Man låtsas som ingenting. Då är det lätt hänt att det som egentligen var en småsak urartar.

Detta förklarar det faktum att mobbning är vanligare på arbetsplatser som är dåligt organiserade och har ett svagt ledarskap.  F ö initieras 75 procent av all mobbning på arbetsplatsen av en överordnad mot en underordnad – av de som alltså har ansvaret att se till att mobbning inte förekommer.

6 konkreta tips för dig som inte vill vara en liten lort

The post Mobbning på arbetsplatsen – 6 konkreta tips för att inte vara en liten lort appeared first on Grensman & Grensmans.

En utbildnings praktiska uppgifter är så viktiga, att om du måste välja (men det måsta du nästan aldrig) så är ofta det bättre att du lägger energi på att lära dig att utföra uppgifterna riktigt bra, snarare än att lära dig det teoretiska innehållet perfekt. För väl på arbetsplatsen behöver du kunna utgöra uppgifter, snarare än att kunna prata om dem teoretiskt. Och ju mer du övar på det praktiska hantverket, desto skickligare blir du.

Men det är inte alltid så lätt att komma på hur man ska göra det. Och om vi ska vara helt ärliga så är det inte alltid enkelt att finna motivationen att göra det.

Här kommer därför lite praktiska tips för hur du kan tänka för att få ut mer av de praktiska uppgifterna.

Modifiera uppgifter att passa dig och dina behov

När du fått en praktisk uppgift går det ofta enkelt att modifiera dem, vilket är något av en förutsättning, oavsett om ditt mål är att få så bred och djup kompetens som möjligt, eller om du vill att uppgifterna ska vara optimalt anpassade efter den organisation som du vill söka dig till.

Är ditt mål att få så bred och djup kunskap och kompetens som möjligt kan du gör uppgiften flera gånger, eftersom det bygger upp din hantverksskicklighet.

Vi ska utgå från en enkel skrivuppgift från min utbildning Certifierad digital kommunikatör (se bilden). I korthet går den ut på att utifrån ett äkta pressmeddelande från Laxå kommun skapa inlägg i social media.

För att modifiera uppgiften kan du …

• … byta uppgiftens pressmeddelande till andra pressmeddelanden eller till helt andra sorters texter.
• … byta organisation från Laxå kommun, till en annan del av offentlig sektor eller till en organisation i det privata näringslivet.
• … byta till andra, eller lägga till, kanaler som du skapar inlägg för.

Om ditt mål är att anpassa dig maximalt efter en sektor, en bransch, eller en specifik organisation, så har du dessa i åtanke när du bestämmer vad du ska komplettera med (eller byta till).

Generellt rekommenderar jag att du gör uppgiften i sitt grundutförande och först därefter modifierar den. Dels för att det inte är så tokigt att ha lite bredd i kompetensen, drömmar och planer kan ändras. Dels för att vissa lärare kan bli lite tjuriga om man inte lämnar in uppgifter i sitt grundutförande, och eftersom de sätter betygen så …

Men med det sagt så är det du som känner dig själv och dina behov. Du som får ta konsekvenserna – bra som dåliga – av dina beslut. Så min högsta och viktigaste rekommendation är att du utgår från dig själv och vad du behöver göra för att få så bra förutsättningar som möjligt. Lägg din energi där du bedömer att du behöver den bäst.

Ta stöd i en organisation för att fördjupa din kunskap

De flesta uppgifter ger dig mer om du applicerar dem på en riktig organisation när du löser dem. Dels för att det blir lättare för dig att omvandla den teoretiska kunskapen till praktisk dito. Dels för att verkligheten aldrig riktigt är som i läroböckerna, så genom att arbeta med faktiska situationer får du inte bara djupare förståelse, du blir också bättre på att lösa uppgifterna när du befinner dig i verkligheten.  För vissa finns det också ett värde i att öva på en sortens dialog som man har med kunder och organisationer.

Dessutom hjälper det också till med motivationen, för det är vanligen en helt annan sak att göra uppgifter för sin egen skull, snarare än för någon annans.

Generellt gäller att ju större och mer komplex uppgiften är, desto större nytta har du av att arbeta med en organisation, och desto lättare är det för dem att säga ja.

Beroende på hur du väljer att utföra uppgiften, hur mycket engagemang du vill lägga ned på den, och vilken sorts organisation du vill arbeta med, så kommer tiden det tar och hur du bäst arbetar tillsammans med organisationen variera. Så börja med att noga tänka igenom din situation, så att du har utrymme att hålla vad du lovar, inklusive saker som hur många timmar du kan lägga, vid vilka tidpunkter som du kan utföra arbetet och när du ska vara klar och annat som kan vara viktigt för dig.

När du vet det, är det dags att välja organisation och det finns flera olika vägar som du kan gå för att hitta en organisation. Några exempel är:

• Hjälp någon du känner. Du har säkert personer i nätverket som driver mindre företag och liknande. Dessa har ofta inte så mycket resurser att lägga på sådana tjänster som du kan erbjuda. Så genom att erbjuda dem din hjälp, skapar du värde för dem och för dig – en klassisk win-win!
• Låt dem hitta dig. Du kan annonsera efter organisationer som är intresserade, till exempel i social media. På det viset får de själva avgöra om det är intressant för dem, och du slipper jaga. Beskriv vad du erbjuder och vilket värde det har, vilken sorts organisation du söker, och vad du behöver av dem för att kunna genomföra uppgiften.

  Det kan till exempel se ut så här:

  Kostnadsfri analys av din e-butik!

  Blivande IT-projektledare från Jensen Yrkeshögskola genomför v.13 till v.17 ett projektarbete. Syftet är att analysera en e-butik och finna förbättringsförslag utifrån ett affärsperspektiv. Alltså hur kan just er e-butik generera mer intäkter?

  Företag och organisationer som deltagit tidigare är Dagens Industri, Icakuriren, SirJames, Fia & Floyd, Talangbanken, Bröstcancerförbundet och många fler.

  Jag har plats för tio företag och intresset brukar vara stort, så kontakta mig så snart som möjligt via hanna-karin@grensmans.se om du och ditt företag är intresserad av att delta.

  (Se hela meddelandet i bilden.)

• Gå direkt i mål. Om du har ett drömföretag, en drömbransch eller liknande så har du inget att förlora på att vända dig dit direkt. Tänk på att chansen att de vill ta emot dig helt enkelt är större om du frågar, än om du inte frågar. Och det värsta som kan hända är att de tackar nej.

  För att de ska vilja ta emot dig brukar två saker krävas:

  Det ena är att de bedömer att värdet av det du kan erbjuda är större än den investering (kostnad) som de behöver göra. Därför behöver du ta fram en strategi för att övertyga dem om det.

  Det andra är att du förvissar dem om att du vill vara hos just dem. För varför ska de lägga tid och energi på någon som egentligen inte vill vara där?

  (Underskatta aldrig värdet för arbetsgivaren i arbetstagare som verkligen vill vara på just deras arbetsplats. Det är nämligen något de inte kan lära en arbetstagare, till skillnad från nästan allt annat.)

Dra nytta av dina praktiska uppgifter i arbetssökandet

• När du utför uppgifter professionellt för en organisation, kan du alltid skriva det i ditt cv utan att skämmas. Du har ju utfört de uppgifter som du påstår och du har den faktiska kompetensen. (Vilket är mer än vad man kan säga om många av de som anger att de kan franska eller tyska …) Så skulle någon ha synpunkter så går det att säga just det. Att du inte fått betalt, har inget med saken att göra.

  Typexemplet är om du har gjort en lång rad uppgifter, eller om du utfört en större uppgift, som en examinerings- eller certifieringsuppgift, kanske tagit fram en rapport eller liknande.

  Det kan till exempel se ut så här:

  Digital kommunikatör, Grensman & Grensmans AB, Q12023
  Jag tog fram en fullständig marknadsplan med fokus på content marketing och digitala strategier i syfte att öka företagets försäljning.  Uppdraget resulterade i en försäljningsökning om 35 %.

• När du arbetar med en organisation så kan de ha en förhoppning om att du ska visa dig så kompetent och värdefull att de kan erbjuda dig anställning. Förvänta dig det inte, men ha med det i bakhuvudet när du väljer hur du agerar.

  Ofta kan de också tänka sig att vara referens, vilket kan vara extra viktigt om du inte har så mycket arbetslivserfarenhet inom ditt utbildningsområde.

• När du anger din utbildning i ditt cv så är det sällan som mottagaren av ditt cv faktiskt vet vad den utbildning som du har gått innebär. I den bästa av världar så tar de reda på det, men i verkligheten sker det sällan.

  Så se till att skriva några förklarande ord så att mottagaren får en tydlig bild av vad du kan. Se till att få med de viktigaste nyckelorden om innehållet och tryck gärna på praktiska övningar och ifall du har levererat till verkliga kunder (organisationer).

  Certifierad Digital kommunikatör, Grensman & Grensmans AB, Q12023-Q22023
  Utbildningen innefattade alla relevanta områden för en digital kommunikatör, så som köpbeteenden, affärsnytta och marknadsstrategi, digitala marknadsstrategier och användandet av digitala kanaler för budskapsspridning, innehållsskapande samt uppföljning och optimering. Stor fokus lades på det praktiska hantverket, inklusive certifieringsuppgiften, där jag tog fram en fullständig och direkt implementerbar strategi för Icakurirens satsning på innehållsmarknadsföring.

• Väl genomföra praktiska uppgifter kan bli till arbetsprover som du kan visa upp för en potentiell arbetsgivare, vilket kan vara extra viktigt om du inte har så mycket erfarenhet att visa upp.

Nu har jag skrivit en lång text om hur man kan arbeta med att maximera effekten av utbildning, så jag tänker avsluta med att påpeka att det ibland är en riktigt dålig idé. Du har tusen andra saker i ditt liv också, saker som kan vara långt viktigare än din utbildning. Så var snäll mot dig själv, tillåt dig att prioritera utifrån dig och dina behov just nu. Ibland är faktiskt good enough det bästa alternativet.

(Och du: Bra lärare tror inte att det vi ser under en kurs eller i klassrummet motsvarar din faktiska kompetens eller begåvning. Vi vet att massor med saker påverkar din prestation.)

Jag hoppas att texten ska vara till nytta för dig, och jag önskar dig all lycka med dina studier!

The post Så kan du använda praktiska uppgifter för att få ut mer av din utbildning appeared first on Grensman & Grensmans.

Webbinariets huvudbudskap

• Utgå alltid från dig själv – du är inte copy-paste! Du behöver veta vad du vill, för att kunna ta dig dit. Det som är rätt för andra, eller de andra tycker att du borde göra, är sällan det rätta.
• Följ inga regler. Regler finns i skolan, inte i arbetslivet. Hitta strategier som fungerar utifrån dig och dina mål, helt oberoende av om det är “så man gör” eller inte.
• Följ inga mallar. Material du skickar till en potentiell arbetsgivare är ett reklamblad, och den mall du väljer ska få dig att framstå som fantastisk, inget annat. (Och eftersom du och jag inte är samma, med samma erfarenheter, kan det som får dig att framstå som fantastisk, få mig att framstå som direkt olämplig.)
• Vänta inte på att bli uppbjuden av arbetsgivaren (och glöm inte att tveksamhet skapar olust).
• Ta ett personligt ansvar för att skapa sig det yrkesliv som du vill ha. För även om ett misslyckande inte behöver bara ditt fel, så är det ändå bara du som kan påverka din situation och skapa förutsättningar för att det ska gå bättre nästa gång.

The post Alla kan hitta ett arbeta att älska! appeared first on Grensman & Grensmans.

Carl-Johan är sju år och oändligt cool. På två olika sätt. Dels den sortens attityd han har genetiskt (efter mig), dels det sättet som kommer av att ha just mig som mamma. Jag glömde nämligen att köpa en ny vinterjacka till honom. Och jag kom på det lagom till igår morse när termometern visade -7.

Den sortens föräldraskap är inget att vara stolt över och det kändes betänkligt i magen att skicka iväg honom till skolan i varm tröja och höstjacka. Så jag beställde en vinterjacka per omgående, men vad skulle han ha tills den kom?

Nu har jag händelsevis en väninna, som bor nära och har barn i samma ålder. Så jag frågade henne om hon hade “en jacka att låna ut, helst från i morse”. Det hade hon, men hon skulle jobba så letandet fick vänta.

Två timmar senare skickar hon ett meddelande: En bild på en svart jacka och texten: “Nu har jag köpt en jacka till honom.” Och i morse mötte hon upp honom och lämnade över vinterjackan.

Förutom att sonen nu slipper frysa, vilket är en djup lättnad i sig, så var det ju också en present till mig. En av de mest värdefulla och omtänksamma jag någonsin fått. För den hjälpte mig att få vara en bättre mamma och fick mig att tro att jag kanske inte måste klara allt själv. Och vad är mer värdefullt än det?

Så tror tusan att jag, som ändå ska föreställa en professionell skribent, har ovanligt svårt att finna orden.

Men jag tänker som så, att ju mer vi kan göra för varandra, ju mer vi kan hjälpa varandra, desto bättre blir det. För alla.

The post Den otroliga historien om Carl-Johans nya jacka appeared first on Grensman & Grensmans.

Men om du nu tillhör dem som tycker att regeln är felaktig, varför köpte du inte en biljett till flickan i alla fall?

”Jag har det som princip att man inte ska tumma på regler. Om jag tummar på regler hur kan jag då förvänta mig att mitt barn ska hålla sig till regler?”

Men varför i hela fridens namn har du en princip som säger att man inte ska tumma på några regler?

Jag håller med om att det kan underlättar tillvaron en smula, när barnen är små, om de följer regler utan att ifrågasätta. Men som förälder är du enbart en auktoritet i barnens liv en kort stund, därefter lyssnar de till lärare, kompisar och kändisar. Är du helt, helt säker att du vill att dina barn ska lyda dessa blint?

Alla regler är inte lika viktiga

Det finns lagar och regler som är verkligt viktiga. Och så finns det de som är mindre viktiga. Åldersgränser på konserter tillhör naturligtvis den senare kategorin. En godtycklig regel som säger att det är förbjudet om man är 12 år och 364 dagar, men tillåtet dagen därpå. Och eftersom inget markant händer med barns öron på 13-årsdagen, går den inte att motivera  med annat än att det är just en regel.

Barn (även riktigt små) förstår resonemang rörande de flesta av våra lagar och regler. Och när barn reflekterat över och accepterat den – när de internaliserat den – ökar sannolikheten att de fattar goda beslut även när föräldrarna inte är närvarande.

Nästan varenda hjälte är någon som, trots fara för dem själva, valt att bryta mot lagen för att skydda någon eller skapa ett bättre samhälle. Rosa Parks. Oskar Schindler. Mahatma Gandhi. Tre personer som vågade sätta sin egen moral över lagar och regler. Men hur ska någon kunna göra det, om de inte övat på att reflektera över rimligheten i de lagar och regler som råder?

Att något är olagligt betyder inte att det är fel

Alla vet att det faktum att något är lagligt inte gör det moraliskt korrekt. Och att något är olagligt, betyder inte att det är fel. För det handlar naturligtvis inte om att vara normlös. Det handlar tvärt om att försäkra sig om att man agerar på ett sådant vis att man med rak rygg kan ta ansvar för sina handlingar. Ansvaret är till syvende och sist alltid individens.

Den som fostras till blind lydnad, blir lättare offer för totalitära ideologier, riskerar att bli medlöpare till destruktiva auktoriteter (i skolan likväl som i arbetslivet) och är också mer sannolika offer för övergrepp.

Därför måste föräldraansvaret innefatta att hjälpa barnen att reflektera över dessa frågor och fatta väl avvägda beslut som de kan stå för, där lagar och regler enbart är ett argument bland många. Att uppfostra någon till att vara ryggradslös och auktoritetsbunden är grymt. Det är obegripligt att så många föräldrar verkar föredra det.

The post Hellre regelbrytare än ryggradslös appeared first on Grensman & Grensmans.

Ta detta enkla test och få reda på hur det ligger till. 

Besvara varje fråga nedan med JA eller NEJ.

1. Har du tvingats avstå från att åka på konferens för att ditt morgon­humör varit så dåligt att du inte har kunnat vistas i samma rum som kollegorna, t.ex. under frukosten?
2. Behöver du generellt avstå från att bo på hotell eftersom ditt beteende gente­mot personalen är så otrevligt att du oroar dig för att de ska kalla på polis?
3. Har du varit tvungen att välja en arbets­plats med möjlig­het till flextid, eftersom du helt enkelt inte klarar av att be­härska dig före klockan nio på mor­gonen?
4. Har du av­stått från att följa med din partner till en sommar­stuga, släkt­träff eller bröllop av rädsla för att ditt morgon­humör ska gå ut över partnerns familj och där­med skada relationen till din partner?
5. Har brand­kår, räddnings­tjänst, ambulans eller lik­nande någon gång försökt att rädda ditt liv en tidig morgon? Och har du då agerat på ett sådant vis att de behövt anmäla sig för våld mot tjänste­man eller mot­svarande?
6. Har du begärt extra stöd från social­tjänsten eller liknande för att ta hand om dina barn eftersom ditt beteende mot dem på morgonen är så gräsligt att Genève­konven­tionen kan åberopas?

Räkna nu samman dina poäng. För varje JA, ge dig själv 1 poäng. För varje NEJ, ge dig själv 0 poäng.

0 poäng: Du har inte dåligt morgon­humör. Du är en vanlig skit­stövel som tycker att det är full­ständigt accepta­belt att ta ut din trött­het och frustra­tion på din familj. Eftersom du helt uppen­bart kan behärska dig i andra samman­hang är du inte ett offer för några olyckliga omständig­heter. Inte heller är det ett drag i din personlig­het som det är omöjligt för dig att styra över.

1-6 poäng: Du verkar lida av dåligt morgon­humör. Ditt agerande kräver naturligt­vis vård, då det är full­komligt oaccepta­belt att behandla sin familj på det viset. Kontakta närmsta vård­central eller din husläkare idag.

The post Har du dåligt morgonhumör? Testa dig själv! appeared first on Grensman & Grensmans.

50 325 kr. Så mycket betalar vi via skatten för att en student ska kunna läsa ett år på Yrkeshögskolan. Det är ganska lite pengar i relation till det samhälleliga värdet av en genomförd utbildning eftersom de allra flesta som tar sin examen får arbete inom området de utbildat sig till.

Problemet är alla de studenter som inte brukar allvar med sina utbildningar.

Varje gång som jag kommer in i ett klassrum så varierar antalet studenter. Och det varierar stort, delvis eftersom vi inte har rätt att kräva närvaro av dem. All närvaro är frivillig.

(Och innan du säger att det förmodligen är mig det är fel på, så låt mig försäkra dig att jag har gjort detta i nio år, och jag har i princip undantagslöst mycket fina resultat på utvärderingarna. Det är alltså inte jag, det är studenterna.)

Myndigheten för yrkeshögskolan har goda intentioner. De tänker att vuxna människor ska kunna ta ansvar för sina egna studier och att man inte ska tvinga någon som redan har kunskap inom delar av utbildningen att närvara på lektionerna ”bara för att”. Det är också givet att det inte är närvaron, utan själva kunskaperna som ska bedömas. Jag både förstår och håller med om det.

De svagaste studenterna är de som är frånvarande

Problemet är att det sällan är de som har högst kompetens och bästa förutsättningarna som är frånvarande.  För det är vanligtvis på plats och deltar aktivt i alla de praktiska övningarna. Dessa övningar som är nödvändiga för att de ska kunna utföra alla de moment som kommer att ingå i deras framtida yrkesroll, som är hela syftet med yrkeshögskolan. (Syftet är inte att de ska bara ska förstå det teoretiskt – det har vi de vanliga högskoleutbildningarna till.) Och i mitt fall, som arbetar mycket med Flipped classroom, så är lektionerna i princip uteslutande praktiska. Där de begår misstagen, korrigerar och utvecklar sin förmåga och kompetens. Det är där de lär sig hantverket.

Nej, de som är frånvarande är ofta de svagaste studenterna, de som allra mest hade behövt vara på lektionerna. Vanliga orsaker till frånvaro är:

• Arbete
• Kände inte för det/Orkade inte
• Behöver ta hand om hunden/katten/marsvinet
• Hjälpa mamma/farmor/pojkvän att flytta
• Bilen/tvättmaskinen är trasig
• Väntar leverans från posten
• Ska åka på semester

Det är, på det hela taget, orsaker som de aldrig hade kunnat missa en arbetsdag för. Men trots det får jag inte sätta press på dem att komma till skolan. Trots att en sådan press hade kunnat få dem att anstränga sig lite mer för att dyka upp och för att delta. En press som dessutom hade bidragit till att de får uppleva känslan av att lyckas. Jag kan göra mycket, men jag kan inte hjälpa personer att lyckas som inte befinner sig i skolan.

Gratis utbildning borde medföra krav på prestation

Jag älskar att vi har gratis utbildning i Sverige och jag betalar gärna skatt för att bidra till detta. Jag är övertygad om att det är det bästa för samhället och för individen. Men med det sagt så vill jag absolut inte att mina pengar ska gå till personer som inte tar sin utbildning på allvar. Som inte anstränger sig. Som inte brukar allvar.

Vissa studenter har svårt att förstå, behöver längre tid och mer stöd för att lära sig. Andra studenter anstränger sig och misslyckas i alla fall. Som lärare gör jag gärna allt jag kan för att hjälpa dem och som skattebetalare har jag inga problem att betala även för dessa studenter. Det är ingen skam att misslyckas när man har gör så gott man kan med de resurser och förutsättningar man har.

Men det nonchalanta ”jag bryr mig inte” är jag innerligt trött på.  Den undervisning jag genomför fyller ett syfte. det finns en poäng med att jag står i klassrummet. Jag vill sätta gränser och regler för studenterna.

Det är obegripligt att Myndigheten för Yrkeshögskolan envisas med att låtsas att världen består av fluffiga rosa moln. Att de utgår från en värld där alla studenter har de bästa förutsättningarna och alla intentioner att genomföra sin utbildning.

Alla studenter borde fråga sig om de tar sin utbildning på allvar

I stället fokuserar de på att ställa krav på själva yrkeshögskolorna, där vi in absurdum ska anpassa oss efter de enskilda studenterna. Oavsett vilka val studenterna gör och hur de väljer att agera har vi alltid en skyldighet att hjälpa dem att ta examen. Oberoende av vad det kostar oss. (Och, ska sägas, oberoende av vad det kostar de andra studenterna i klassen.)

Yrkeshögskolan som utbildningsform är fantastisk, och många som går på högskola och universitet i dag skulle passa mycket bättre där. Men med gratis utbildning borde det gå att ställa högre krav på studenterna. På närvaro, på engagemang och på slutförande.

Alla studenter borde ställa sig den enkla frågan: Hur kan jag bidra till att jag får bästa möjliga utbildning, i stället för att sabotera för mig själv och slösa med skattebetalarnas pengar?

The post Varför tar man inte sin utbildning på allvar? appeared first on Grensman & Grensmans.

På samma vis säger skolbetygen inte något om vad du kan eller inte kan använda i ditt dagliga arbete. Inte heller säger betygen något om potential, intelligens eller fallenhet för ett specifikt område. De tar heller ingen hänsyn till personliga omständigheter som underlättat eller försvårat prestation, och de visar inte hur mycket någon har ansträngt sig.

Den som får VG behöver inte vara bäst

Jag undervisar periodvis på Yrkeshögskolan och de flesta av mina studenter kan i teorin uppnå VG (högsta betyget). Däremot är det inte alla som får VG i praktiken.  De som får VG behöver dock inte vara bättre än de som enbart får ett G.

Jag tvingas i bland ge G, eller till och med IG, till personer som jag bedömer som mycket kompetenta. Men eftersom de inte har kunnat eller önskat visa det vid de examinerade momenten, så tvingas jag ge dem det längre betygen. Kanske har de haft andra saker att fokusera på under min kurs, personliga problem eller ett arbete. Men det syns som sagt inte i betygen, för jag får inte ta hänsyn till det.

Minst lika frustrerande är det när jag tvingas ge VG till studenter som inte förtjänar det. De kanske har uppnått betygskriterierna, men de har en attityd och en personlighet som gör att de inte fungerar i möblerade rum.

Men det är som det ska vara. Jag ska bedöma den faktiska kompetensen och inget annat. Jag ska kunna försvara mitt betygssättande både för mina uppdragsgivare och för mina studenter. Det ska absolut inte baseras på mina personliga värderingar.

Betygen är bara en ögonblicksbild

Eftersom betygen har en sådan överskattad betydelse i vårt samhälle har det tyvärr resulterat i att många elever har svårt att acceptera detta. Det är vanligt att betyg ifrågasätts, men det sker sällan på faktiska kunskapsgrunder.

Vanligare är att studenterna menar att de av olika skäl haft för mycket att göra under perioden och att jag borde ha förståelse för det. Ett annat att jag borde ta hänsyn till den ansträngning som ligger bakom. Ett tredje att det dåliga betyget är ett bevis på att jag endast låtsas ha en god relation till dem.

Men betygen är inget av detta. Betygen är, som sagt, bara en ögonblicksbild av den kompetensnivå som studenten kunde visa upp vid det specifika tillfället.

Betygens styrka däremot är att de påvisar för studenten vilken kunskapsnivå som de  som minst har uppnått (det skulle ju eventuellt ha kunnat prestera bättre under andra omständigheter). Det är också bra för mig som lärare eftersom det ger mig tid till eftertanke och att få en mer nyanserad bild av mina studenter.

Det är inte den med de bästa betygen som vinner

Det sorgligaste med denna betygsstress och studenternas oförstående attityd till betygsättning är att de inte är vidare viktigare ute i arbetslivet. Det är sällan de som har de högsta betygen får arbetet. Långt viktigare är att man verkligen vill ha arbetet och att man kan påvisa faktiskt kompetens. Och bokstäver på ett papper är ganska långt ifrån faktiskt kompetens.

The post Nej, dina betyg kommer inte att avgöra din framtid appeared first on Grensman & Grensmans.

Ester ansåg dock att utbildningen skulle vara så viktig och så utvecklande för henne att hon valde att bekosta den själv. 73 000 kr + moms fick hon betala. Eftersom utbildningen delvis var förlag på dagtid var hon dessutom tvungen att ta ut semesterdagar. Helt rimligt, så långt.

Plötsligt fick utbildningen ett värde

När hon väl genomfört utbildningen verkade han dock ha fått upp ögonen för vinsten och krävde då att hon skulle titta på möjligheter att integrera sin nyvunna kompetens i företagets övriga verksamhet.

Vad Ester gör idag? Jo, förtroendet för chefen fick sig minst sagt en törn efter detta något magstarka krav. Detta satte i sin tur igång en process i henne som fick henne att vilja byta arbetsgivare och idag är hon nöjd och lycklig på annat håll (med dubblerad lön).

Skillnaden mellan att tjäna pengar och på att utnyttja

Självfallet är det vårt ansvar som ledare att säkerställa att våra anställda går med vinst. Det är även vårt ansvar att fatta tråkiga beslut som att säga nej till önskade utbildningar, hur mycket personen som står framför oss än önskar dem. Men att först säga nej (till att betala) och sedan säga ja (till att utnyttja kompetensen) är inte bara olämpligt, det är direkt oanständigt. Det finns en klar linje mellan att tjäna pengar på en anställds arbete och att utnyttja den anställde till bristningsgränsen. (Om du inte ser den gränsen skulle jag uppskatta om du sade upp dig omgående, du ger oss andra chefer dåligt rykte och förstår stämningen på hela arbetsmarknaden!)

Ester visade sig vara en värdefull medarbetare

En annan faktor som denne chef helt verkat ha missat är vilken otroligt värdefull medarbetare Ester var. I stället har han tagit henne för givet. Bara det faktum att Ester vill utbilda sig till något som ligger nära företagets verksamhet signalerar ju att hon är djupt engagerad i sitt arbete och att hon faktiskt älskar det hon arbetar med. Att hon dessutom visar sig vara bered att betala för det själv är en ännu starkare indikation på att hon har ett ovanligt stort engagemang för sina arbetsuppgifter. Dessutom är hon uppenbarligen beredd att ta ett personligt ansvar för sin egen utveckling i stället för att gnälla över att ingen vill ta ansvar för henne. Alla dessa egenskaper är ju givetvis högst önskvärda hos medarbetarna om man driver företag i syfte att tjäna pengar.

Billigt på kort sikt, blev dyrt på lång sikt

Att i stället välja att utnyttja hennes engagemang för att slippa en relativt låg kostnad på kort sikt, gav i stället företaget en stor kostnad på lite längre sikt (i och med att de förlorade henne, måste nyrekrytera mm). För att inte tala om att Ester direkt avråder människor att söka sig till den arbetsplatsen… Vad kostar det?

Esters dumsnåla chef har helt enkelt misshushållat med sina resurser så till den milda grad att det får betraktas som kriminellt korkat.

The post Höjden av utnyttjande appeared first on Grensman & Grensmans.