Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

”Flickor ska vara tysta!”

För några år sedan var Pontus och jag ute i Växjö tillsammans med några av hans bekanta. Trots att jag verkligen brukade anstränga mig för att komma överens med dem så hade jag hamnat i konflikt med en av killarna och nu stod jag utanför stället, i kylan, och sparkade i snön. Frustrerad, arg och ledsen.

Medan jag stod där och muttrade för mig själv så kom det ut en ung kvinna ur vårt sällskap. En snäll flicka som alltid ville väl. Jag antar att hon kom ut för att hon tyckte synd om mig.

Efter att jag låtit henne ta en liten del av min frustration, lade hon handen på min hand.

”Jag är din vän och jag vet precis vad som skulle hjälpa dig. Du måste förstå att detta inte är Stockholm” sade hon med mild röst.

”Nej, det menar du inte” insköt jag sarkastiskt.

Hon lät sig dock inte störas av mitt inpass. ”Du måste försöka vara lite mer som oss andra flickor. Tänk på hur det är när vi är hemma hos någon på fest. Vad gör du då?”

Frågan var uppenbart retorisk, så jag tyckte bara på axlarna, men jag tänkte snabbt igenom kvällen och kunde inte komma på något anmärkningsvärt.

”Jo, du står ute i köket med killarna, och du pratar med alla och har en massa åsikter om allt och ibland säger du emot killarna. Ingen gillar sånt. Du måste lära dig att vara mer som vi andra tjejer. Sitta tyst i soffan och lyssna.”

Jag tittade på henne… var det ett skämt?

”Om du bara lärde dig att vara tyst och slutade ha en massa egna åsikter så skulle alla tycka om dig!”

Hon klappade mig tröstande på armen. ”Jag vet att du kan lära dig det, det är inte så svårt!”

Att detta kan hända, och händer, i Sverige är skrämmande. Inte så mycket att hon sa det till mig, utan det faktum att hon och en stor grupp kvinnor anpassar sig efter det, varje dag, året runt.

Att tvinga sig själv att vara tyst och inte yttra sina åsikter för att bli omtyckt, hur skiljer sig det från talibaner, slöjor och hedersvåld – är det inte bara grader i helvetet?

Photo: Ruben B Todos

4 kommentarer

  1. Rosa Gymmet Rosa Gymmet 24 mars, 2011

    Det är bara grader i Helvetet. men det kanske är lättare att som svensk peka ut ett invandrat problem och inte ett typiskt svenskt problem?

  2. Hanna-Karin Grensman Hanna-Karin Grensman 26 mars, 2011

    Förmodligen, och dessutom så verkar ju inte de fel som jag gör så stora om jag kan peka på någon annan och säga att den personen minsann är mycket värre än vad jag är…

  3. Anna Anna 3 maj, 2011

    Även om det är många år sedan vi sågs i Växjö, så är det verkligen skönt att jag direkt kan se att det inte är mig du pratar om…

    Då hade jag gått och grävt ner mig någonstans tills jag hade kommit på bättre tankar!

    Kram, Anna Nordwall

  4. Hanna-Karin Grensman Hanna-Karin Grensman 5 augusti, 2011

    Du har helt rätt, det var inte du som sa det. 🙂
    Kram, Hanna-Karin

Kommentarsfältet är stängt, men trackbacks och pingbacks är öppet.