”Mary Joseph får 3000 ugandiska schilling per samlag. Det motsvarar lite mindre än tio kronor och hon berättar att hon hinner med fyra kunder per dag.” Gustav Sjöholm, SvD (2013-10-20)
Jag prövar att Googla och konstaterar att Gustav har räknat rätt. Det blir lite mindre än tio kronor. Så långt väl. Men det Gustav, och många med honom, missar är relevansen av den informationen.
Alla barn lär sig redan i grundskolan ett begrepp som kallas för köpkraft – alltså hur mycket Mary Joseph kan köpa för sina 3000 shilling i Uganda. Ekonomerna kallas det för köpkraftsparitet (purchasing power parity, PPP) och det är en förutsättning för att kunna jämföra prisnivån på varor och tjänster mellan olika länder.
För om vi inte vet hur mycket Mary Joseph kan köpa för sina 3000 shilling, så vet vi inte heller om det är mycket eller lite pengar. Jag har inte varit i Uganda – men på Sri Lanka fick jag förklarat att 700 svenska kronor per månad gör dig till höginkomsttagare och du kan leva väl på dessa pengar.
På samma vis har jag varit i upprörda diskussioner om arbetare som endast tjänar 200 svenska kronor i månaden på att sy våra kläder. Men huruvida det är något att bli upprörd för eller inte beror på vad man kan köpa för dessa pengar i landet det gäller – inte vad de kan köpa i Sverige. Är det en summa som tvingar dem att leva på svältgränsen eller är det en summa som gör att de kan leva gott med många moderna bekvämligheter? Jag vet inte.
Det märkliga är att många människor inte verkar förstå det konceptet och jag tycker mig se en trend där man enbart genomför valutaväxling och sedan förfasar sig över den långa summan.
Frågan är om detta är medvetet eller omedvetet? Om det är medvetet är det illa, för de gör människor en otjänst genom att inte skapa en rättvisande bild gällande deras situation. Och är det omedvetet så är det mer än lovligt korkat.
Vi kan alltså förfasa oss över att Mary Joseph måste sälja sex för att överleva, vi kan förfasa oss över att 3000 shilling (eventuellt) tvingar henne att leva på svältgränsen. Men vi kan inte förfasa oss över att det endast är tio kronor i svenska pengar. Då har vi missuppfattat begreppen valutakurser respektive köpkraft. Och så ignoranta får vi bara inte vara. I alla fall inte om man ska vara journalist på SvD.
Photo: Vera Ries
Kommentarer är stängda.