Jag skickade iväg ett manus till Fri Tanke Förlag och Kungliga Vetenskapsakademin. Jag tänkte att jag skulle vinna π-priset. Jag skulle inte vilja påstå att manuset var helt klart – långt därifrån. (Men tvåhundra sidor är ändå tvåhundra sidor.)
Och jag vet att man inte kan göra så, det var flera stycken som väldigt noga på pekade det för mig nämligen.
Men jag är helt säker på att chansen att vinna alltid är större om man skickar in ett manus, än om man inte skickar in något manus.
Och visst, jag vann inte.
Men jag fick ett möte med Christer Sturmark på Fri Tanke Förlag, som tyckte att manuset var intressant, och att han gärna läser det igen, när jag kommit längre.
Vackert så!
Kommentarer är stängda.